Leendet på hennes läppar

Kapitel 19

(Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag.)

Fredagen var första dagen på hela veckan som Sam dök upp på mattelektionen. Och jag var inte den enda som var chockad.

"Sam trevligt att du tar dig tiden att komma hit" Herr Larsson kollade besviket på honom när han tyst gick in i klassrummet för att ta en sittplats, för första gången inte bredvid mig. Skumt. Men jag klagar inte, jag måste jobba effektivt denna lektion, det är snart prov och jag förstår inte mycket av det herr Larsson har gått igenom.

Lektionen fortsatte som vilken vanlig lektion som helst, min koncentration var med mig hela tiden, ingen avbröt mig och jag fick all den hjälp jag behövde.

Klockorna ringde och eleverna i klassrummet var upp på fötterna med det samma. Man kan nästan tro att de suttit och väntat på att klockan ska slå hel.

"Hope och Sam stannar kvar, resten kan gå" ropade Herr Larsson för att överrösta allt ljud som gjordes i klassrummet av eleverna. Jag drog upp blicken mot honom, vad kan jag möjligtvis gjort som Sam också är inblandad i?

Jag vände mig om för att se vart Sam var. Vi fick ögonkontakt med det samma. Han såg avslappnad ut och inte lika orolig som jag kände mig.

Jag la ner mina böcker i väskan och gick sedan fram till herr Larssons skrivbord för att höra vad han ville berätta. Sam kom upp bredvid mig och stannade oerhört tätt intill, vilket satte igång mitt hjärta på en gång. Jag drog sakta upp blicken på honom, han kollade redan ner på mig med ett flin på läpparna.

"Sam din ogiltiga frånvaro ligger på 90% vid det här laget." jag hostade chockat till vilket fick herr Larsson att tystna och kollade på mig. Jag gav dem en varsin ursäktande blick. Hörde jag rätt, har Sam 90% ogiltig frånvaro? Hur kan han lyckas med det?

"Och du har hittills skrivit 1 prov av 3 den här terminen vilket leder till att om du inte skriver det sista termins provet för matematik kommer du inte bli godkänd i kursen. Och du vill inte gå ut med ett underkänt betyg till sommaren när ni tar studenten. Speciellt inte i matematik i det ämnet måste du vara godkänd i." Jag höll på att sätta andan i halsen igen. Underkänd? Jag kollade upp på Sam som inte alls såg berörd ut. Är han van med det här? Det är han som är F varnad inte jag men ändå ser det ut som att jag är mer orolig än han.

"Rätt mig om jag har fel men Hope du undervisar ingen elev för tillfället?" Herr Larsson kollade på mig.

"Nej" Jag förstod vart han vill komma.

"Härligt, Hope här är din nya elev du ska undervisa i matematik och snälla få lite motivation i honom att komma på fler lektioner." jag stod stilla. "Gör honom redo inför slutprovet vi har innan terminen slutar." jag svalde hårt. "det provet avgör om han blir godkänd eller inte." Jag stönade till. Känn ingen press Hope men du som knapp kan matte själv ska undervisa i matematik nu. Med Sam. Vi skulle ju hålla avstånd från varandra. Det finns ingen chans att jag kommer klara av att undervisa honom. Två skäl, första, jag kan ingen matte och andra, han är en för stor distraktion.

Slutprovet för denna termin är bara om en månad, hur ska jag kunna lära honom matematik som jag knappt kan själv.

"Okej" närmare viskade jag fram. Herr Larsson gav oss en nick för att visa att vi var klara här.