Leendet på hennes läppar

Kapitel 12

(Om du gillade det här kapitlet, får du gärna ge den röstning så vet jag. Eller till och med en kommentar, det är mer personligt.)

Lite senare på dagen spenderade jag tiden på balkongen. För att plocka in alla saker och ställa allt tillrätta innan hösten verkligen skulle slå till. Vi var trots allt i början av oktober.

Balkongen är min favorit plats att spendera tiden på och ägna mig åt att tänka och koppla av.

Jag har alltid varit en person som älskar natur och växtliv. Att ständigt ha någon eller något att ta hand om. Det kan vara stora saker som när jag tar hand om Einar och mamma men små saker betyder lika mycket. Som till exempel att ta hand om blommor och växter. Det är så roande och otroligt avkopplande att vattna blommor, fixa och trixa med dem. Dessutom är det blommorna som göra det lika mysigt här ute som inne i lägenheten.

Inne i lägenheten har vi inte så mycket växter. Dels för att jag är rädd att det ska påverka mamma på ett negativt sätt. Dofter eller något liknande som gör det besvärligt för henne. Och det är det sista jag vill. Därför är balkongen en trivsam plats för mig att vara på, och jag vet att Einar älskar att spendera tiden där ute med.

Jag plockade åt mig kuddarna som stod på rad i den avlånga rotting sits soffan och gick sedan in med dem för att packa ner dem i korgen innanför balkongdörren. Därefter plockade jag in sitt madrasserna, de inrullade filtarna, ljusslingan med bollar på och andra inredningsdetaljer som jag vet inte skulle klara av kylan som kommer framöver.

När jag var klar såg balkongen genast dyster och omysig ut. Krukorna var tomma från blommor och växter eftersom att "blomperioden" var över vi det här laget. Men snart så, då kommer det se sig likt igen och jag och Einar kan spelades tiden här ute.

Jag stängde igen balkongdörren och ställde undan de sista sakerna som kom från balkongen. Jag kollade upp mot klockan som hängde på väggen inne i köket. 18:15. Så om 25 minuter måste jag åka till baren, då har jag god marginal med tid ifall något skulle stå i vägen för mig påväg dit. Bilköer eller andra besvär som kan hindra en från att komma i tid.

När jag kom in i vardagsrummet satt Einar i mammas famn och tillsammans kollade de på tv. Jag tog några sekunder åt att betrakta ögonblicket framför mig. Jag är så lycklig att mamma blivit en aning bättre den här veckan. Det glädjer mig att Einar får se sin mamma på andra ställen än sin säng.

"Einar kom så badar vi innan jag åker till jobbet" han rörde sig inte en centimeter utan hade blicken kvar på tv:n. Mamma vände sig om mot mig med ett leende på läpparna.

"Det är ingen fara jag fixar det ikväll, stick iväg du så du kommer i tid"

"Är det säkert? Annars gör jag det lite snabbt nu innan jag sticker" hon skakade på huvudet.

"Nejdå, det ska vi fixa, eller hur?" frågade hon Einar och pussade honom på huvudet. Han kollade förvirrat upp.

"Vadå?" vi båda skrattade till.

"Okej, men då sticker jag nu så kanske jag får sluta lite tidigare" mamma nickade på huvudet.

"Kör försiktigt."

"Det ska jag, ring...." mamma avbröt mig

"Om det är något, du är den första jag slår signalen till" jag log. Hon måste vara trött på den där meningen jag alltid tjatar om.