Leendet på hennes läppar

Kapitel 9

(Om du gillade det här kapitlet, får du gärna ge den röstning så vet jag. Eller till och med en kommentar, det är mer personligt.)

Resten av helgen gick på ett andetag. Varför ska helgerna gå så fort? Det är de enda dagarna man har chans att faktiskt andas ut och inte tänka på skolan överhuvudtaget.

När jag kom hem sent på lördagsnatten efter den mycket lustiga kvällen på jobbet, var mina tankar överallt. Jag somnade inte förens vid 02.00 på natten för att jag inte kunde sluta fundera på vad som hade hänt vid baren. Förhoppningsvis kommer inte den påfrestande mannen vistas sig mer i baren men vem vet, han kanske vill komma tillbaka bara för att härja och ställa till med problem. Han sa ju i och för sig att baren sög så förhoppningsvis har han hittat ett nytt ställe att hänga på nu framöver.

På söndagsmorgonen var jag och Einar förbi i kyrkan och lyssnade på vad pastor Fredrik hade att säga. Jag var verkligen tvungen att skärpa till mig för att inte råka somna till, men och andra sidan behövde jag inte oroa mig eftersom att orgeln spelade så hög musik, för en kort sekund fick jag tänka efter om jag verkligen tagit med Einar till rätt ställe.

På måndagskvällen höll jag tummarna under hela mitt jobbpass och bad till gudarna att inte mannen skulle visa sig i baren.

Det var nog jobbigt att Adrian hade tusen frågor att fråga. Han stod bokstavligen vid ingången när jag kom vi 18 tiden och började fråga frågor med det samma. Han var nyfiken, det märkte jag och vissa frågor var så invecklade att jag bara ryckte på axlarna och gav honom fundersamma blickar.

Han har en mycket vild fantasi och ställde så orimliga frågor som jag inte fattar vart han kan ha fått ifrån.

Adrian ville också helst ta äran för hur den spända situationen slutade igår. Enligt honom verkade det som att mannen och Sam hade slagit ihjäl varandra till döds om han inte hade sagt åt dem att sluta. Jag lät honom ta den äran fastän jag visste att hans synvinkel på situationen var en aning överdriven. Om det var det enda som fick honom att sluta ställa frågor till mig så lät jag honom ta äran med ett nöje.

När jag slutade runt 23.00 tiden och hade satt mig i bilen för att åka hem kunde jag äntligen släppa på andetaget jag hållit inne hela kvällen. Kvällens pass hade varit normal. Så som det alltid hade varit under året jag jobbat där och jag hoppas det förblir så.

På onsdagseftermiddagen kom jag först in i det tomma avlånga klassrummet. Jag vill helst vara inne i klassrummet en stund innan lektionen börjar för att hinna lägga fram mina grejer och förbereda mig innan lektionen börjar eller slutföra något jag inte hunnit med kvällen innan.

När klockan slagit hel var klassrummet hyfsat full och lektionen satte igång.

Ju längre in på lektionen vi kom desto mer stressad blev jag. Vi hade börjat på ett nytt område den här lektionen, där ekvationer stod på schemat. Något jag aldrig förstått mig på.

När kommer jag ha användning av en lång matte lösning med en massa x inblandade? Jag ser inte poängen i det.

Mitt fokus på tavlan avbröts när dörren öppnades med en smäll. Matteläraren tystnade mitt i sin långa matte förklaring och vände sig om för att se vem det var som stört hans lektion. Sam kom in med ett brett leende på läpparna.

"Vad har du för anledning att vara en halvtimme sen till min lektion." frågade matteläraren buttert och drog hastigt av sig sina glasögon för att visa hur upprörd han var.

"Nä..du vet...jag fyller år idag...så jag fick massa paket och skit..." han kliade sig i bakhuvudet "och sen var det massa serpentiner över hela mitt skåp....som jag inte hade en aning om. Så det tog lite tid att ta ut mina saker....och ta undan allt." förklarade han hackigt. Hans bortförklaring fick mig att vilja brista ut i skratt och jag var inte den enda. Flera bakom mig satt och fnissade högt. Mestadels tjejer.