Leendet på hennes läppar

Kapitel 4

(Om du gillade det här kapitlet, får du gärna ge den en röstning så vet jag.)

När klockan närmade sig 23:00 lämnade jag  bardisken för att hämta mina saker från personalrummet. Jobbpasset hade varit lugnt, det var trots allt bara torsdag.

Det var fortfarande människor kvar i baren när jag lämnade men inte alls lika mycket som när jag började. Majoriteten av dem var berusade och bekymrade om hur de skulle ta sig hem.

"Hejdå Adrian, vi ses imorgon." han stod bakom disken och torkade de diskade gals med en handduk.

"Hejdå! Och juste tack för rådet." jag log brett och vinkade en sista gång innan jag lämnade baren.

När jag kom ut drog jag jackan tätare kring min kropp, kvällarna var betydligt kallare än temperaturen under dagen.

"Stumpan" Jag vände mig om för att höra vem rösten tillhörde. Att börja konversationen med "stumpan" gjorde mig genast obekväm.

Den bekanta mannen från baren stod lutad mot husväggen vid ingången. Han rökte.

"Vad kan jag hjälpa dig med?" Han skrattade till och drog sig bort från husväggen, han var ostadig, väldigt ostadig. Det blev nog några förånga drinkar för honom ikväll.

"Du skulle inte vara så..." han rapade. "gullig och skjutsa hem mig?" Hur gärna jag ens ville säga ja visste jag att det inte var säkert. Han var stupfull och en total främling. Tänk om han skulle försöka med något? Vad skulle hända då?

"Tyvärr." han frustade till. "men jag kan ringa efter en taxi?" han såg besviken ut men mer kunde jag inte erbjuda.

"Det var så... jag hade tänkt men... men jag blåste alla pengarna... på drinkarna ikväll" han sluddrade något enormt och det var svårt att tyda vad han sa.

"Jag är ledsen men jag kan inte göra något mer då" jag vill inte vara oschysst eller otrevlig på något sätt men med tanke på alla tänkbara konsekvenser som kunde hända avstår jag för min egna säkerhet.

"Du är så jävla självisk" hans ton blev högre vilket fick en rysning att gå igenom kroppen.

Den här mannen ska man inte bråka med, speciellt inte när han är så berusad. Jag svalde hårt och kollade osäkert ner i marken. Vad ska jag göra?

"Jag ber om en jävla skjuts" skrek han vilket fick mig att rycka till.

Hela situationen blev plötligt så mycket mer obehagligare. Han slängde armarna i luften och tog ett steg närmre mig, med reflex backade jag ett steg.

"Är allt okej här?" rösten kom bakom mig. Jag vände mig hastigt om och fick syn på samma killgäng jag skällt ut på tidigare idag i parken. Eller skällt och skällt, jag gav dem en uppmaning.

Min blick drog sig automatiskt till killen som gav mig djupa blickar.

"Jaha, nej han undrade bara om han fick skjuts, men jag kan tyvärr inte erbjuda det." Han rynkade på ögonbrynen och spände de synliga käkarna. Hans blick for bak till mannen som fortfarande stod framför mig.

"Stick här ifrån då?!" röt han otrevligt. Jag blev chockad över hans agerande. Tänk om ett bråk kommer bryta ut? Kära någon, vilken katastrof.