Leendet på hennes läppar

Kapitel 63

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag. Kram.)

"Har du hört något från Nicole?" frågade jag Mia som satt på andra sidan av baren med en drink i ena handen.

Hon skakade på huvudet. "Inte mer än svaret jag fick för en halvtimme sedan. Killarna, vart är de?" jag ryckte på axlarna.

"De borde också vara här snart. Sam sa att han och Sebastian skulle fixa ett snabbt ärende först."

Hon spände blicken i mig. Tveksamt hängde jag upp glaset jag torkat i ställningen över mig. "Den killen är full av överraskningar. Först en magisk dejt sen en tatuering. Vem vet, han kanske kliver in hit med en diamant ring i handen." jag brast ut i ett retsamt skratt.

"Skratta bäst du vill, det skulle kunna hända, jag bara säger det." mitt skratt dämpades, plötsligt lite nervös. Hennes seriösa blick fick mig att överväga om det verkligen kunde ske. Så galen skulle han väl inte vara?

Jag bytte samtalsämne. "Hur är det med Fia? Trivs hon i den nya skolan?" Mia nickade medan hon slurpade i sig en klunk av den orangea drinken jag gjort åt henne.

"Jo men det gör hon. Vi pratar några gånger i veckan för att berätta om det nyaste. Dock berättade hon igår att hon inte kommer komma på bröllopet nästa lördag, hon hade fått förhinder."

"Vad tråkigt, jag hade sett fram emot att träffa henne."

"Jag med. Det är inte samma sak när man pratar i telefon." Adrian dök upp vid min sida.

"Sorry om jag stör, jag har ett svin viktigt samtal att ta. Kan du täcka upp för mig några minuter.

Jag nickade. "Självklart." han klappade mig på axeln och försvann in i personalrummet bakom baren.

"Han är så fäst vid dig" jag höjde på ögonbrynen och mötte hennes blick.

"Han har tjej." påminde jag henne och tog sedan en klunk av min vattenflaska.

Hon ryckte på axlarna. "Vem vet han kanske är typen som gillar polyamori" jag satte vattnet i halsen och hostade för att få tillbaka andan normalt.

"Shit vad händer här?" Nicole gav mig en orolig blick. Jag viftade med handen för att göra henne mindre orolig.

"Hopes arbetspartner är så tänd på henne." Nicole dunsade ner på stolen bredvid Mia och kollade förvånat på mig.

"Det är han inte, vi har jobbat med varandra länge och har en professionell vänskaplig relation."

"Jag förstår"

"Så Nicole, vad har du haft för dig?"

"Jag har bokstavligen spionerat på min lillebror och försökt hålla honom borta från problem med polisen"

"Wow, shit. Låter spännande."

"Tro mig, det är det inte. Den här gången är han illa ute, big time." Jag kollade bekymrat mot henne en aning chockad över att höra hennes bror vara så problematisk. Den gången jag såg honom i korridoren såg han snäll och oskyldig ut.

Min blick for upp när dörren öppnades. Jag fick syn på Sam som tog sig förbi den fyllda baren. Han sprack upp i ett leende när han mötte min blick.

"Hej vackra"

"Vart har ni varit? Klockan är närmare 23." frågade jag besviken över att det dröjt så länge innan de kommit hit.