Leendet på hennes läppar

Kapitel 71

(Följ gärna mig, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag och blir överlyckligt. Kram.)

Senare när jag och Sam klev in i lägenheten var mitt tunga huvud precis slut. Så mycket tankar, minnen och känslor har jag aldrig haft på så kort tid. Men stolt var jag, att avskedet blev så fint och att jag klarade av den tuffa dagen.

"Vill du att jag sätter på kaffe?" frågade han.

Jag nickade."Jag kan behöva lite koffein."

Han fortsatte in i köket för att sätta igång kaffebryggaren medan jag sakta rörde mig bort mot mammas rum. Det kändes lockande att gå dit. Jag hade inte varit inne i hennes rum sen hon gick bort. Då kändes det för tidigt att se hennes saker och känna hennes dofter. Men just nu, efter denna dag kändes det som det perfekta tillfället att få minnas henne.

Jag öppnade dörren och kikade in. Såg framför mig att mamma låg i sängen, såsom hon alltid gjort när jag kommit in till henne det senaste åren. Nu när jag var inne i rummet och fick se hur allt såg ut fick jag för mig att det skulle behöva städas iordning. Jag tänker inte packa ner saker eller möblera om, bara städa iordning det en aning. Göra det fint precis så som mamma hade velat ha det.

Det var inte jobbigt och tungt att se hennes rum och saker, jag kände mig stark, starkare än någonsin efter denna dag. Jag behövde få gå igenom hennes saker och komma över det stadiet då allt är jobbigt och sorgligt. Jag ville se fina minnen i alla saker hon hade och inte känna dysterhet.

Med bestämda steg gick jag in i mitt rum och satte upp håret i en knut. Jag klädde av mig min svarta klänning och drog på mig mina gråa mjukisbyxor med matchande hoodie.

Sam dök upp i dörröppningen med en fundersam blick.

"Vad ska du göra?"

"Jag tänkte fixa och ställa iordning mammas rum. Du vet bädda sängen, städa och fixa lite. Så fint som din mammas rum." Han gav mig en nick.

"Behöver du någon hjälp?"

Jag stannade med blicken på honom "Jag tror jag ska göra det själv." han gav mig en nick.

"Självklart." Han drog av sig sin svarta kavaj och och öppnade upp knuten till slipsen.

"Är det okej om jag stannar?" Jag log mot honom och minskade avståndet mellan oss. Slingrade mina armar runt hans midja och kysste honom på kinden.

"Gärna. Jag behöver nog bara lite tid själv när jag är där inne." han gav mig en nick och fångade mina läppar ännu än gång.

"Du har några kläder kvar här från en annan gång, jag tänkte ifall du ville ha på dig något annat." Han log mot mig innan jag lämnade rummet.

Jag satte mig försiktigt vid mammas enkla skrivbord. Det fanns inte mycket saker framme, förutom, en lampa, papper och pennor var det hyfsat rent. Jag bläddrar snabbt igenom papperna för att se om det var något viktigt annars la jag ner det i en av kartongerna jag tagit fram.

Jag lämnade inte skrivbordet helt tomt, det skulle fortfarande se levande ut. Använt på något sätt, som att rummet fortfarande tillhörde henne och att hon var här.