Leendet på hennes läppar

Kapitel 52

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag.)

(Glad alla hjärtans dag)

Pappret jag hade i handen var ett mirakel. Något jag aldrig varit med om tidigare. Ett stort D var skrivet uppe i ena hörnet av det siffriga pappret. Det visade sig att matteprovet hade gått bra trots allt. Så bra som ett D har jag aldrig fått på ett matteprov tidigare.

Julavslutningen var imorgon och vi hade inte fått tillbaka resultatet förens nu. I flera dagar har jag bekymrat mig över hur resultatet av matteprovet skulle vara. Men nu kunde jag äntligen släppa det som suttit som en klump i magen.

"Bra jobbat Hope." jag kollade upp och mötte herr Larssons blick. Han satt i sin bekväma stol framme vid sitt röriga bord.

"Tack! Det gick väldigt bra den här gången." sa jag stolt och kollade ner för att försäkra mig om att det verkligen stod ett D.

"Du ska vara stolt över din insats med Sam också, jag blev lite fundersam först, tänkte att han lyckats fuska på något vis."

Jag skakade ivrigt på huvudet. "Det har han definitivt inte gjort, det kan jag lova. Hur gick det för honom?"

Han visade upp pappret. Jag spärrade upp ögonen när jag fick syn på det stora A:et i hörnet. Jag visste att han var smart, men inte så smart.

"Han har jobbat utmärkt när jag studerat honom och det visade sig att han inte var så dum. Allt som behövdes var lite motivation"

"Jag misstänkte det." jag log och lämnade klassrummet. Jag kunde inte vänta på att få berätta mitt resultat för Sam. Det var trots allt hans förtjänst att det gått så bra.

Det var fullt med elever ute i korridoren och till en början kändes det omöjligt att försöka hitta honom. Men så såg jag honom. Med ryggen emot mig stod han i ena änden av korridoren med några killkompisar. Jag log för mig själv, kroppen blev varm och hjärtat dunkade snabbare när jag fick syn på honom.

"Sam" hojtade jag ovanligt högt utan att tänka mig för att korridoren var full med elever. Jag var så glad att se honom.

Han vände sig om och sökte efter mina ögon och när han väl fann mig sprack hans läppar upp i ett leende och vinkade.

Jag satte fart på fötterna och började jogga bort till honom, det var bara han i mitt sikte, alla runt omkring var inte närvarande.

Han log större ju närmare jag kom och när jag väl var framme kastade jag mig i hans öppna famn. Han drog armarna runt min midja för att hålla mig uppe.

"Vad har hänt?"

"Ett D, jag fick ett D på matteprovet." hans ögon glittrade och tänderna blottandes.

"Toppen älskling" jag log och nickade instämmande. Jag la mina nätta händer på hans kinder och kysste honom på munnen mitt i korridoren, framför alla.

Det var inte förens några började vissla som jag uppfattade att vi hade hela korridoren av åskådare.

Jag drog läpparna ifrån honom och for med blicken runt i korridoren. Alla ögon var på oss, det fanns inte en enda människa som inte kollade mot oss. Jag slet mig från hans famn och jag blev röd om kinderna. Jag reagerade inte så här för att jag inte ville avslöja vårt förhållande, jag antar att uppmärksamheten var för mycket.