Leendet på hennes läppar

Kapitel 61

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag. Kram.)

Fredagen samma veckan hade Mia bjudit med mig och Nicole på en shoppingtur efter skolan. Bröllopet hade kommit på tal under en lunch i skolan och Nicole blev lika exalterad som jag blev när jag blev inbjuden.

Klänningarna jag hade i min garderob var inga bröllops vänliga plagg, så jag bestämde mig för att unna mig en nya fin klänning som jag kunde bära på bröllopet.

Butiken som Mia bestämt att vi skulle besöka var en liten butik i stan som var överfylld med alla möjliga klänningar. Längst väggarna fanns klänningar upphängda efter färg. I mitten av butiken var en stor sittpuff placerad och i högra hörnet fanns ett litet provrum med ett draperi.

Vi var mestadels själva i butiken vilket var skönt, jag gillade inte alls uppmärksamheten när man skulle kliva ut ur provrummet för att visa klänningen man hade satt på sig. Allas blickar vändes genast på en.

Jag kollade mig skeptiskt i spegeln som hängde inne i det trånga provrummet. Mia hade dragit fram en lila klänning som hon så gärna ville att jag skulle testa. Innan jag ens testat klänning visste jag att det inte va någon i min smak. Lila har aldrig passat på mig.

"Hope kom ut nu, du har varit där inne jättelänge." Hojtade Mia bakom skynket.

Skeptiskt tittade jag ut och drog undan skynket. "Jag vet inte, lila passar inte på mig." Nicoles ögon blev stora när hon fick syn på mig i den stora fluffiga lila klänningen.

Mia gick fram till mig för att räta till axelbanden. "Den är super fin!" jag skakade på huvudet.

"Inte på mig"

"Okej. Då letar vi upp en ny. Nicole se så du kan testa din så länge."

"Okej okej" Nicole reste sig upp och drog sin svarta klänning med sig bort mot provhytten. "Har hon alltid varit så här bossig." frågade hon mig, jag skrattade till.

"Jag hörde det där" ropade Mia från andra sidan butiken med ansiktet intryck bland massa klänningar.

Mia och Nicole älskade showen när man klev ut och poserade med sin klänning framför varandra. Fastän de redan hittat sina klänningar testade de klänning efter klänning och tramsade och låtsades vara alla möjliga kändisar. Jag njöt av ögonblicken när vi alla skrattade och tänkte inte på att tiden flög iväg.

"Så berätta Nicole, är Sebastian en kille i din smak?" Hon drog bort skynket och klev ut i en militär grön klänning.

"För det första, är jag inte ute efter kille för tillfället. Jag har fått nog med allt drama från Spanien och för det andra om jag skulle vara ute efter någon kan jag lova att det inte är Sebastian. Han får nog med uppmärksamhet från tjejer."

"Absolut, men han är oemotståndligt snygg." Nicole poserade roligt vilket fick oss att skratta till.

Hon gav oss ett lurigt leende. "Tja, jag skulle ljuga om jag sa något annat." Hastigt drog hon igen skynket och flinade mot oss.

"Hade du kille i Spanien?"

"Tja, jag vet inte om vi satte en stämpel på det men vi gjorde saker med varandra."