Leendet på hennes läppar

Kapitel 74

(Följ gärna mig, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag och blir överlyckligt. Kram.)

(Vill uppmärksamma er om att jag inte vet till 100 % hur ett tvistemål i vårdnads fall går till. Dessutom vet jag heller inte ifall det är möjligt att en 18 åring får ta vårdnaden över ett barn. Men i denna bok går det till såhär. ;) Jag har genom sökningar bildat mig en egen uppfattning till handlingen.)

När jag vaknade nästa morgon var jag inte ett dugg utvilad. Hela natten hade jag grubblat över allt kring Einar och Sam. Vad skulle jag göra för att Einar skulle bli min och hur skulle jag konfrontera Sam? För han håller tydligen på med något som han inte vill berätta för mig och det gjorde mig illamående.

Redan vid sju tiden satt jag redo med telefonen för att ringa till socialtjänsten som öppnade runt den tiden. Jag var både nervös och rädd att jag skulle få ett svar som jag inte alls ville ha.

"Du har kommit till socialtjänsten hur kan jag hjälpa dig?"

"Hej mitt namn är Hope Lundin. Jag ringer kring frågor om vårdnad av min lillebror Einar Lundin."

"Okej en sekund bara."

Efter att ha berättat för kvinnan i telefonen om vår situation, allt från när pappa lämnade tills att mamma dog och nu vad pappa berättat igår kväll. Menade hon att jag behövde ta reda på vad mamma tillskrivit i testamentet om vem som hon önskar ska ta över vårdnaden. Jag fick reda på nästa alla frågor jag hade och blev mer förstådd över vad som möjligen kommer ske. Allt gjorde mig mer nervös och rädd.

Jag hade försökt få tag på mammas advokat i mer än en timme innan han svarade. Han och jag bokade en tid för att träffas och gå igenom hennes papper mer på djupet senare under dagen.

Yrvaken kom Einar in i köket med sitt gosedjur under armen. Jag drog ut stolen och kollade på honom med ett varmt leende.

"Godmorgon älskling." viskade jag till honom och drog upp honom i mitt knä. Jag kramade om honom hårt och ville inte ens tänka tanken på att någon annan skulle kunna ta vårdnaden av honom.

"Jag är hungrig."

"Ska vi fixa frukost?"

Jag kollade på klockan, det var en timme kvar tills jag skulle träffa advokaten.

När allt var framplockat på bordet hördes ljud från sovrummet. Nervöst väntade jag på att han skulle komma in i köket.

Han hade bara på sig sina gråa mjukisbyxor när han dök upp i köksöppningen. Bar överkropp och rufsig hår, precis så jag älskar att se honom. Men denna gång var det något som gjorde att jag inte blev upphetsad. Förmodligen på grund av att han ljuger för mig och det var inte alls attraktivt.

"Godmorgon" Jublade Einar med yoghurt kladdigt runt munnen.

"Godmorgon. Vilket kladd monster du är. " Svarade han med ett brett leende och mötte mina ögon från där jag stod vid kaffebryggaren och väntade på kaffet. Hjärtat rusade snabbt när han satte sina händer på mina höfter och kysste mig på kinden. Av vilken anledningen vet jag inte.

"Godmorgon."

"Godmorgon" Svarade jag snabbt, kaffet blev lägligt klart och jag drog mig ifrån honom för att sätta mig i stolen medvetet bredvid Einar.