Badboy, eller? - f.s

Del 33

*Annas perspektiv*

Jag kollar förvånat på Felix som ligger på marken. Jag sträcker ut handen mot Felix och lyfter upp honom. Han ler och ger mig en varm kram. Jag viskar hest "förlåt" i hans öra och han nickar. Sen kollar ni varandra i ögonen och sen..

*mitt (Ellens) perspektiv*

Sen dog Anna :))

(Så, nu fick ni er mysstund FOOOaround nu ska jag skriva på riktigt här va)

Nej vad taskig jag är.. Men vem vet, Anna, du kanske kommer med längre fram, på riktigt😏

Sorry om detta var förvirrande, men igga bah detta isånnafall😂 självaste delen börjar nu👇

~

*Ogges perspektiv*

Jag väntar på Moa som precis smitit in till fjärde affären. Med en suck stapplar jag efter henne och himlar trött med ögonen.

-Moa seriöst det får räcka nu, klämmer jag fram men hon bara skakar på huvudet. Jag drar otåligt upp mobilen för att kolla hur mycket klockan är. 16:20. Prick. Det börjar om 1 timme och 40 minuter!
Jag biter mig löst i underläppen och Moa blickar mot mig. Jag biter hårdare och hon vänder sig om. Hennes hår piskar till i luften och hon går djupare in i affären.

Efter att ha gått genom ännu fler affärer så är jag tvungen att stoppa henne.

-Moa, vi måste seriöst gå nu, annars så kommer vi aldrig hinna komma i tid till konserten, suckar jag och halar upp min mobil åter igen i brist på underhållning. Hon ger mig en liten sadlip men skiner sedan upp i ett leende. Hon tar tag i min arm och drar iväg mig till ett annat ställe. Men jag rycker armen ur hennes grepp och hon kollar förvånat på mig.

-Moa, seriöst nu! Jag har inte tid! Om en kvart är klockan fem, och då ska vi vara samlade där borta!
Jag kollar länge på henne. Är hon stum eller något? Hon har knappt pratat på hela dagen sen vi var vid studion.

-Jag tänkte bara att vi kanske kunde...
Hom tystnade. En lång tystnad. Eftersom all fokus låg på henne, så hade allt runt omkring mig tystnat. Det enda jag hörde var Hennes tysta andetag.

-Kunde vad? Frågar jag försiktigt och hon slår ner blicken i marken.

-Kanske kunde ta en liten fika.... Jag tänkte bjuda dig för att du egentligen orkat med att bli släpade efter mig överallt, jag ber om ursäkt för det... Men ibland är shopping det bästa som finns för att stänga ute nuet, så hon bestämt och jag kollade på henne. Eller musik, la hon till och pressade fram ett försiktigt leende.

-Förlåt mig Moa, jag blir bara lite stressad när jag ser hur lite tid det är kvar.. Börjar jag och hon bara nickar.

-Jag vet, förlåt mig, vi kan gå om du känner det, säger hon och jag hör besvikelsen i hennes röst. Jag suckar och nu är det min tur att släpa med mig henne. Hon landar precis framför mig och jag kollar ner på henne och möter hennes blick. Vi står där ett tag, och bara tittar på varandra. Sen skakar jag på huvudet och ler försiktigt.

-Vet du vad? Jag är faktiskt lite fika sugen, säger jag och bara väntar på att Moa ska spricka upp i ett leende, vilket hon gör på en gång. Hon drar skrattandes med mig och jag följer lika glatt efter.

*Moas perspektiv*

Jag kollar på Ogge som rör runt med sin sked i sitt alldeles nya kaffe. Jag ler som ett freak för mig själv och kollar på hur fin han egentligen är. Varför satsar jag inte lite mer på honom än på Felix egentligen? Ogge gillar mig, han är snygg, snäll, förståelig och charmig.

Felix har två olika sidor. Ena stunden är han den mest underbara på jorden. Andra är han som, jag vet inte vad. Ett monster.

-Hur är det med Felix egentligen? Frågar han efter ett tag. Jag suckar. Måsta han komma in på just det ämnet?

-Jag vet faktiskt inte... Jag vet inte vad jag känner för honom... Men jag tror faktiskt, att jag gillar någon annan... Mumlar jag och tittar diskret upp på Ogge som kollar på mig konstigt.

-Jaha? Som vemdå? Frågar han och sörplar i sig en klunk av sitt kaffe. Jag rycker på axlarna.

-En kille, säger jag tyst, utan känslor eller något i det. Jag bara säger det rakt av.

-Jaha? Någon av oss eller någon annan? Frågar han och flyttar undan koppen. Jag rycker på axlarna ännu en gång. Inte för att jag inte vet, utan för att jag inte vill svara. Ogge suckar och drar tillbaka koppen och granskar dess mönster. Jag slår ner blicken i mina knän.

Mina tankar kommer tillbaka till Jonathan. Varför stack han egentligen? Varför sa han inget, och varför bara stack han utan att komma tillbaka?

Jag suckar och tar en tugga av min kaka.

-Tack, hör jag plötsligt någon säga och jag tittar upp från tallriken. Det är bara jag och Ogge här, om man bortser från personalen och paret som sitter tre bord ifrån, så vem kan det vara då som sagt det? Jag kollar på Ogge som är troligast för att ha sagt det. Men vad har han att tacka för?

-Varför tackar du? Det är väl endå jag som ska tacka när det är jag som släpat runt dig genom halva staden, suckar jag och slår ner blicken igen. Jag hör hur Ogge fnyser skrattandes och jag blickar upp mot honom.

-För att du bjöd på fikat! Jag har inte fikat såhär på, jag vet inte hur länge. Jag behövde det. Och jag behövde komma ut i staden lite. Att ara dansa i en äcklig lokal gör inte livet mycket bättre, skrattar han och tar en tugga av sin chokladkaka med lite florsocker på.

-Det var väl inget, säger jag och känner hur kinderna hettar. Det är mitt tack för att du följde med.

Jag låter blicken landa på Ogge och han ler. Vi sitter ett tag, och bara tittar på varandra. Jag känner hur hela mitt inre kliar. Det är någonting jag vill, men jag kan inte sätta fingret på det.

-Ska vi gå? Frågar jag när jag ser att hans tallrik är tom. Han nickar och vi reser oss upp. Vi går sida vid sida ut, och jag känner plötsligt hur något snuddar min hand. Hans hand letar efter min, och snart så håller vi vara dras händer. Jag känner hur kliet inom mig slutar, istället känns det som fjärilar flyger inom mig.

Jag visar ingenting, utan följer bara efter Ogge.

Efter ett tag stannar Ogge upp, och jag kollar konstigt på honom. Jag möter hans blick, och jag ser hur hans ögon redan borrat sig djupt in i mina. Vi kollar på varandra, ett bra tag.

Jag ser plötsligt hur Ogge långsamt lutar sig framåt. Utan att tveka, sluter jag mina ögon och ställer mig närmare Ogge. Snart har mellanrummet mellan våra läppar suddats ut. Fjärilarna fladdrar mer inom mig. Nej, det är inga fjärilar. Det är ett helt zoo. Här med Ogge, just nu, bara vi.

Shit. Vad leker jag?

~

Sorry för min usla uppdatering, men här kommer en liten del x-x

Btw jag har looooov :D

Aja, tack för snart 20 k readers! Ni är bääääst :D ;*

xoxo ;*