Badboy, eller? - f.s

Del 42

*Felix perspektiv*

Jag sitter på golvet med kroppen lutad mot väggen. Jag andas tungt, med djupa andetag och bara stirrar upp i taket. Johan lutar höger axeln mot väggen och korsar ena benet över det andra, fortfarande med blicken på mig. Jag sväljer hårt och känner hur hela kroppen arbetar hårt bara för en liten sak som det.

-Jag tycker Philip borde vara klar med henne nu, muttrar Johan sammanbitet vilket får mig att släppa blicken från taket och istället se på honom. Jag lägger huvudet på sned och granskar hans pose. Den ser avslappnad ut, men jag känner Johan för väl för att veta att han inte är ett dugg avslappnad. Allt inom honom är säkert som en djurpark.

-Jag vet inte ens vad han gör med henne, skulle du kunna vara snäll att förklara? Vädjar jag men han bara ger mig en kall blick.

-Hörde hon något av samtalet innan? Frågar han irriterat och jag skakar osäkert på huvudet. För allvarligt talat, hur ska jag veta vad Moa hör och inte hör?

-Jag tror inte det, jag gick en bit bakom henne när vi snackade och hon gav mig bara konstiga blickar då och då, så jag tror faktiskt inte det, men vad vet jag? Svarar jag enkelt och kollar bort mot dörren. Jag kollar mot Johan som står kvar på sitt ställe och flinar lömskt.

-Så, då vet hon ingenting om vad som kommer hända? Frågar han och byter för en gångs skull ställning. Han ställer sig med ryggen lutad mot väggen och korsar armarna över bröstet. Jag skakar på huvudet.

-Varför skulle hon få reda på det för? Frågar jag osäkert och Johan himlar med ögonen.

-Man vet aldrig, kärleken kan lura till sig saker, säger han med ett ryck på axlarna. Jag fnyser åt hans kommentar och rynkar lätt på näsan.

-Kärleken? Är du seriös? Tror du att jag och Moa är ihop eller? Snäser jag irriterat och korsar i min tur armarna över mitt bröst. Johan suckar och skakar flinandes på huvudet.

-Felix, jag vet hur folk är när de är kära, jag märker på dig att du gillar henne och att hon gillar dig! Stackars henne när du kommer krossa hennes hjärta i små bitar, säger han och kollar allvarligt på mig. Jag sväljer hårt och slår ner blicken. Jag skulle aldrig gått med i den här idiotiska planen.. Att jag gick med på den från första början? Och alla andra med? Jag förstår inte..?

-Hur kan jag krossa hennes hjärta när jag inte ens kommer göra något? Frågar jag tyst och sneglar upp mot Johan.

-För att du innan har funnits vid hennes sida, men sen kommer du bara stå därifrån se på när allt händer, säger han med ett flin på läpparna. Dessa flin alltså..

-Mitt hjärta kommer iallafall vara krossats hela mitt liv sen dess.. Nej Johan, jag kommer inte göra detta. Jag tänker säga vad som är tänkt och så, detta är brutalt! Nog med att ha mobbat en gång i tiden, men detta?! Och tänk hur bandet kommer klassa om någon får reda på något! Det skulle kunnas anmäla till polisen om någon vill! Det räcker att ni misslyckas med något, och ni tappar kontroll över henne och hon kan ringa polisen eller vad som helst! Säger jag medan jag hastigt vänder mig om för att gå mot rummet som Philip och Moa är i.

Men så långt kommer jag aldrig.

Johan slänger sig med full styrka över mig vilket får mig att falla mot golvet. Jag vänder mig hastigt om så jag iallafall hamnar på rygg med honom över mig. Jag drar hastigt andan och ser upp mot Johan. Hans blick är djupt inborrad i mina ögon och jag känner hur hjärtat börjar slå hårdare mot mitt bröst.

-Du skulle bara våga hoppa ur planen nu, ingen behöver veta något. Inte ens dina töntiga bandmedlemmar som du satt framför oss, morrar han. Jag bara nickar försiktigt och känner hur jag inte ens vågar andas. Jag öppnar munnen för att säga något, men avbryts.