Badboy, eller? - f.s

Del 35

*Moas perspektiv*

Jag slänger lite med mitt hår när vi tillsist kommit hit, backstage. Jag kollar på hur killarna springer fram och tillbaka som yra höns och pratar med varandra. Pratet låter snarare som kackel. En tjej rufsar till Oscars hår och sprayar det så det ska se större ut. Fast enligt mig ser det bara mer stelt ut, men det är antagligen det som är meningen. Sen fixar hon med Omars hår och plattar det med en plattång. Hon sprayar tillsist hans hår oxå och sen sätter sig Ogge på hans gamla plats.

Jag känner hur en arm läggs om mina axlar och jag rycker till. Jag ser på armen och följer den till självaste kroppen, som fort avslöjar att det är Oscar. Jag har ingen bra kontakt med varken Omar eller Oscar då Felix och Ogge varit i fokus för det mesta. Och Jonathan.. Jag ler stelt till Oscar och han ler avslappnat tillbaka.

-Tänker du hänga backstage eller är du med där ute istället? Frågar Oscar och jag låter tankarna flöda. Vad kan vara roligast? Att träffa nya skrikandes folk som antagligen kommer göra mig halvt döv, eller hänga backstage med tråkiga vakter?

-Har inte tänkt på det så mycket, vad tycker du? Frågar jag och Oscar skrattar.

-Det beror ju på vad du tycker verkar roligast! Att bli döv men se fyra heta dansare på scen eller dö av tråkighet, skrattar han och jag bara rycker på axlarna som svar, och fnyser lätt åt hans svar. Han verkar så självsäker. Och sen var inte ens hans skämt roligt.. Dock var det nog inte ens ett skämt, eftersom allt var sant, bara det att han själv, sorgligt nog, skrattar åt det...

-Vad snackar ni om? Frågar Ogge som precis blivit klar. Jag kollar in hans outfit med stora ögon och halvt gapande mun. Med en T-shirt med olika mönster med svart och rött, svarta jeans, ett par vita sneakers, ett guldigt, tjockt, halsband av kedja och vaxat hår står han framför mig med händerna lite utåt. Om detta hade varit när han var tre - fyra år hade han sagt "tadaa" eller något liknande, men nu visar han det bara med gester.

-Wow, mumlar jag svagt fram. Att färger som svart, rött och guld kan göra en så snygg.

-Gillar du det? Frågar han och flinar lekfullt. Ännu en gång fnyser jag. Men, dock är det sant.. Jag nickar på huvudet som svar och han skrattar. Han drar in mig i en hård kram och kramar om mitt huvud medan han rufsar till mitt hår med sin andra hand. Jag skrattar och försöker dra mig loss, vilket jag dock misslyckas med rätt rejält. Ogge skrattar han med och släpper efter ett tags kramande taget om mitt huvud. Jag gnuggar handen mot mitt huvud av värken när han klämt hårt om mitt huvud.

Varför jag skrattar med honom, låtsas som om att allt är som vanligt, vet jag inte. Jag borde egentligen skratta åt honom. Han hade kysst mig, och jag hade besvarat det, ingen visste. Ingen skulle heller få veta. Det skulle få stanna mellan oss. Bara oss.

Killarna förberedde sig genom att slå volter i det trånga utrymmet, medan folket försökte dra med de ut. Alla försvann ut i ett höj, utom jag. Jag, och Felix. Vi var kvar i rummet. En stel stämning lägger sig över oss.

-Uhm, ska du inte ut? Din fans väntar, säger jag och flinar retsamt mot honom, då jag vet att jag säger fans istället för foooers. Han suckar och skakar på huvudet. Ett lågt skratt lämnar tungt hans mun, som om att han inte överhuvudtaget ville skratta.

-Foooers, rättar han och såg upp på henne. Hans flin utbyts mot en osäker blick som följer mina minsta rörelser. Jag himlar med ögonen och nickar.

-Jag vet bara inte om jag ska med ut dit eller om jag ska stanna här bak... Mumlar jag och sneglar mot Felix som gör sig redo att gå. Felix hinner precis öppna munnen för att svara, men avbryts av att den mörkhåriga kvinnan vid namn Katia eller Kat, vad de nu kallade henne, kommer in med en sökande blick. Sökande efter Felix. Hon möter hans blick och nickar utåt. Han nickar och skyndar sig ut med ett ursäktande, svagt leende mot mig. Kat tar tag i hans handled och drar med honom, vilket han går med på. Jag höjer ena ögonbrynet och kollar så länge jag kan tills jag inte längre kan se de.
Jag suckar och går själv iväg efter de.