Badboy, eller? - f.s

Del 47

*Moas perspektiv*

-Ja. Jag har förändrats, hade han sagt. För jag föll för en viss Moa, som fick mig att ändra mig.

-

Jag flackar med blicken mellan Felix och Jonathan. Jonathan står fortfarande med kroppen pressad mot min. Jonathan smäller hårt knytnäven precis vid mitt öra.

-Felix, vi hade en plan, morrar han dovt med blicken ner mot mina skor. Hans vaxade hår kittlar mitt ansikte som det bara är som menat för att få mig att nysa, men jag biter mig hårt i innerkindera för att inte göra det.

-Ja, vi hade, men nu är den ändrad. Jag tänker inte göra något mot Moa, fräser Felix och tar några steg närmare oss. Jag får ögonkontakt med Felix för en stund och vi byter blickar snabbt. Men snabbt drar han ihop ögonbrynen och vänder blicken argt mot Jonathan.

På Jonathans läppar bildas ett lurigt flin och han drar bort knytnäven från väggen. Han rycker lätt på axlarna medan han vänder hela kroppen mot Felix. Han lägger huvudet på sned och ler ett äckligt flin.

-Felix, vad händer? Frågar jag och kollar oroligt på Felix spmspänner blicken i Jonathan. Stämningen är tyst och med korta steg går de mot varandra. De båda spänner hårt käkarna och ser ut att försöka döda varandra med bara ögonen.

-Jonathan, planen är över, du kan låta henne gå, morrar Felix mot Jonathan och nickar bort mot utgången. De börjar cirkulera runt varandra, som början på en catfight. Mitt inre skriker åt mig att jag ska fly medan jag kan, men så som Felix betett sig nu så kan jag inte låta bli att stanna, ifall något skulle hända honom..

-Jag bryr mig inte, du äger inte Moa, du har Ciara, fräser han och flinar mot Felix. Han kastar en snabb blick mot mig och blinkar med ena ögat. Jag blinkar förvånat med ögonen mot honom men han ser inte då han redan vänt ryggen åt mig, igen.

-För det första, jag har inget med Ciara att göra. För det andra, jag kanske inte äger Moa, som du säger. Men verkligen inte någon som du heller, fräser Felix argt och Jonathan skrattar.

-"Någon som du", haha! Jag gör vad jag vill med Moa, morrar han och pekar på mig med sitt äckligt långa finger på mig, men han håller fortfarande blicken på Felix. Jag skiftar stelt med blicken mellan Felix och Jonathan. Sa han just det där? "Jag gör vad jag vill med Moa". Euw, just euw.

-Du skulle bara våga ens röra Moa, morrar Felix med spänd blick i Jonathan. Jonathan flinar mot honom medan han backar bakåt mot mig. Jag känner hur jag bara måste fly, och Felix ger mig en sådan blick oxå. Jag vänder mig hastigt om för att gå min väg, men han hand hugger tag om min handled. Jag hoppar till med hjärtat i halsgropen och vänder mig hastigt mot Jonathan.

Hans ena hand håller kvar om min handled medan han sätter den andra på min höft. Jag slår bort den med handen lätt, men den placeras där ännu en gång. Jag rycker mig bortåt men hans grepp om min handled hårdnar bara. Han vrider om mig så jag hamnar med ryggen mot honom och ansiktet mot väggen, tills han bokstavligt talat trycker in mig i väggen. Jag slår emot hårt och kan inte kämpa emot det lilla stönet som lämnar min mun av dem hårda smällen.

-Jag rör henne hur mycket jag vill, säger han hest och kommer närmare mig. Hans andetag slår emot min nacke och jag känner plötsligt obehaget av Jonathans närvaro, den jag tidigare var i princip beroende av. Hans båda händer placeras på min midja och han trycker sin kropp mot min. Han lämnar blöta kyssar längst min nacke, men det jag känner mest är Felix blick som bränner i min nacke. Jag börjar putta bak honom med händerna, men det är dock svårt när jag står med ryggen mot honom.

Men snabbt tappar jag kontrollen. Han lämnar en mjuk kyss vid min hals, precis under käkbenet, vilket får mina knän att vika sig. Jag faller ihop mot marken helt kraftlös. Jag slår ner blicken i marken och andas tungt med halvt öppen mun. Jag känner en hand över min rygg, men den försvinner snabbt från mig. Jag slår förvånat upp blicken, och ser då att det är Felix som dragit iväg Jonathan.

Felix slår ett försiktigt slag mot Jonathans käkben, vilket på en gång visar att han egentligen inte alls vill vara med i ett slagsmål, och speciellt inte inleda ett. Men när Jonathan ger tillbaka med värre slag, ändrar sig Felix snabbt. Ett slag mot Jonathans kind och sen knäar han honom mellan benen.

Jonathan kvider till, men ger inte upp så lätt. Jonathan tacklar in Felix i väggen så Felix får ont i armen, vilket syns långa vägar. Felix faller ihop mot marken och Jonathan hamnar snabbt över honom. Med Felix hjälplös på rygg under sig matar han på med slag i ansiktet på Felix. Blod börjar sipprar ut ur näsan och även ögonbrynet, kinden är rödsvullen och det är då jag inser att jag måste göra något.

Utan att tänka springer jag fram till Jonathan och bokstavligt talat slänger mig över honom för att kunna rulla över honom.

-Sluta Jonathan! Du skadar ju honom! Får jag bara fram. Jonathan slutar, då Felix ändå inte kan göra något. Tårarna bränner under ögonlocken, men jag låter de inte rinna. Han spottar i Felix ansikte, och då får jag nog. Jag sparkar till honom på benet, men inser direkt att det inte var så smart. Jonathan kvider tillgjort innan han skrattar åt mig.

Han trycker in mig mot väggen med hela sin kroppsstyrka så jag får svårt att andas. Jonathan trycker med knät mot mitt lår så jag inte ska kunna sparka honom, samtidigt som han tar mina händer ovanför mitt huvud.

Jag drar hastigt efter andan och blundar hårt i hopp om att bara försvinna ur denna situation. Med Felix halvt medvetslöst på golvet och en galen Jonathan - och jag, kommer detta inte sluta bra.

-Du är en sån idiot, skrattar han hest i mitt öra. Han håller ett hårt grepp om mina handleder med sin ena hand medan hans andra knytnäve placerar hårda slag mot min mage. Jag försöker sprattla mig loss, men det går inte utan hans grepp bara hårdnar och slagen med.

Då kan jag inte hålla inne tårarna längre, utan allt bara rinner av mig. Tårarna börjar rinna och jag får så ont att jag inte ens får ut några ljud. Slagen matas på, och snart är slagen placerade även i mitt ansikte.

-Jonathan, snälla, sluta! Kvider jag högt. Jonathan letar efter något i sin ficka, men snart placerar sin hand över min näsa och mun så jag bara får det svårare att andas.

Nej..

Jag förstår snabbt att det inte är hans hand, utan en duk av något tygslag. Jag skakar på huvudet och gör allt för att inte dra in några andetag, men det går ju såklart inte. Jag drar andetag efter andetag, och jag känner hur jag blir mer och mer avslappnad efter varje andetag. Ögonlocken blir tyngre, och jag ser suddigare och suddigare.

Jag ser sämre och sämre, tills jag inte ser någonting alls..

~

Snälla hata mig inte för att jag avslutade delen såhär... xD jag vet, delen blev dåligt slarvigt och tråkigt skriven, men är inte bra på att skriva sånna här delar! :/ men försökte iallafall ;)

Btw jag har nu klurat ut att jag ska skriva en "vanlig" berättelse efter denna. Jag har nyss publicerat prologen så checka gärna in den :D den heter "weak point", men ni kan bara gå in imon profil så hittar ni den ;) men jag kommer inte publicera någon del förens jag skrivit klart denna, och det är tyvärr bara en del kvar. Tänkte faktiskt att detta skulle vara den sista delen, men det blev ändrade planer..

Aja, som jag brukar säga, släng gärna in en röst och kommentar så är ni bäst!

xoxo ;**