Badboy, eller? - f.s

Del 28

*Felix perspektiv*

Klockan slog precis två när jag stapplar in i lobbyn på hotellet igen. Moa är funnen. Hon lever, men är inte på humör. Jag får godta det. Jag går till närmaste hiss och trycker mig upp till min våning.

Precis när jag går ur hissen och börjar styra stegen mot mitt rum igen, stöter jag på Ogge. Han ser stressad ut, håret står åt alla håll. Jag kollar konstigt på honom och han spänner sina knogar. Innan jag vet ordet om det så trycker han upp mig mot väggen. Jag drar efter andan och känner hur alla tankar bara rinner ur mig. I vanliga fall skulle det varit ombytta roller, men det är det inte.

Ogge är inte såhär? Han har aldrig och brukar aldrig vara såhär!

-Vad är det som händer Ogge? Frågar jag tyst, och Ogges blick spänner i mig. Den är ivrig, ivrig efter ett svar. Det syns tydligt i hans ögon.

-Vad som händer? Det är min fråga till dig! Vart har du gjort av Moa?! Ryter han högt. Hela jag stannar upp.

Vadå jag?

-Va..? Vadå "jag har gjort"? Jag har inte gjort ett skit! Ryter jag tillbaka och sliter bort Ogges hand.

-Nää! Du har inte gjort ett skit! Inte nått! Det är problemet! Du hat bara suttit och låtsas som om att ingen ska komma på dig! Men så dumma är vi inte, Felix, vi känner dig. Vi vet att du vet vart Moa är, men jag vill helst inte veta vad du gjort henne, men samtidigt, jo! Berätta!

Jag visste hur jag skulle reagera. Vadå?

-Ja, jag vet vart hon är, men jag har inte gjort henne ett skit. Men i gruppen har jag gett allt jag kunnat! Fräser jag tillbaka.

-Vart är hon?! Ryter han.

-Jag såg henne vid parken, hon vi-

-Du ljuger, morrar han till svars innan jag hunnit prata klart.

-Nej det gör jag inte! Fräser jag tillbaka och tar ett stadigt, starkt och stort steg fram mot Ogge. Han ryggar inte tillbaka, som jag hoppats på. Istället gör han raka motsatsen och tar ett lika stort steg närmare mig, så våra skor näst intill snuddar varandra.

-Är hon i parken säger du? Frågar han och jag känner hur hans varma andedräkt slår emot mig.

-Ja, säger jag starkt.

-Varför skulle hon vara där när hon aldrig varit i Malmö innan? Hon känner inte ens till staden! Ryter han och pressar sin panna mot min.

Jag kände hur hela inget kokade upp och jag spände alla muskler i hela kroppen.

"Gör inget Felix, våld löser inget," morrar en röst inom mig. Medan den andra säger "gör det, visa vad du går för! Visa att det är du som bestämmer, som alltid annars!"

Jag slog till mig själv. Ogge reagerade konstigt, men det förstår jag. Jag skakar på huvudet. Innan jag ens hunnit blinka, glider min hand ur fickan och flyger emot Ogges ansikte. Allt går i slowmotion. Jag ser hur Ogge faller mot marken. I början känns det befriande.

Men..

I just samma sekund, kommer Daff gående genom korridoren och möter mig.

*Moas perspektiv*

(Sätt på beating heart - Ellie Goulding)

"Jag ska ner till vattnet"

Jag satte mig på samma kant som igår. Kanten som jag föll ner för, med mening.. Jag kollar mig runt för att se om jag ser Jonathan. Jag kanske bara kan låtsas som om att jag inte visste att han skulle ner hit. Jag glömde det.. Ja, så kan vi säga..