Badboy, eller? - f.s

Del 27 •Gästkapitel•

Dethär kapitlet är gästskrivet av en tjej som heter Nova, eller här på wattpad @thebeststory23 :) hoppas ni gillar delen, för jag älskar det😍

-

* Moas perspektiv *

Jag vaknade. Jag låg fortfarande kvar på samma ställe innan jag svimmade antagligen. Solen började komma upp bakom vattnet. Fan. Konserten. Hur mycket kan klocka va? 08.00? Jag reste mig upp men ramlade ihop snabbt igen av smärta i ryggen. Jag tog ny kraft och ställde mig åter igen upp. Min ben skakade men jag fortsatte ändå. Kylan hade lagt sig och värmen tog över. Jag stannade upp och kollade bakåt. Solen syntes snart och himlen täcktes av vackert rosa. Jag log och begav mig till hotellet. Jag visste hur det såg runt omkring hotellet så det skulle nog bli ganska enkelt att hitta det! Men ville jag verkligen tillbaka till hotellet. Tillbaka till Felix. Dom frågorna Ekade i mitt huvud. Felix kan spela bra. Men tänk om han verkligen älskar mig. Nej sluta nu Moa. Ingen älskar dig. En dag kommer alla att lämna dig. Det är ingen idé och ha för höga förväntningar! Jag önskar att mitt liv va att dansa på röda rosor. Tänk och ha ett sånt liv. Aldrig ha hinder utan bara att leva. Man oroar aldrig sig man är aldrig rädd. Jag rörde på min kind. Jag var rädd. Jag var bara rädd att erkänna det. Och att se mig gråta är ett känsligt ämne. Jag vill inte visa mig svag inför andra. Minnen från just den där kvällen kommer upp i mitt huvud. Jag kände att jag gick in i något hårt och ramlade ner på rumpan.

- Vad gör du? Fräste jag till personen.

- Moa? Säger han förvånat. Jag kollar upp och set Jonathan stå framför mig. Han ler. Jag ställer mig snabbt upp och borstar av allt smuts.

- oh förlåt, säger jag.

- nej det gör inget! Jag är van! Säger han och tittar på mig mjukt.

- vart ska du? Frågade jag honom.

-Ner till vattnet , sa han och log igen.

Hur kan han vara så glad?

- okej vi ses väll! Sa han och vinkade. Han hade på sig en tjock långärmad men när han vinkade åkte den upp lite och man såg 4 stora ärr på hans underarm. Han drog snabbt ner tröjan och skyndade sig vidare.
Skadar Jonathan sig? Han som alltid brukar vara så glad! Mina tankar snurrade i mitt huvud.

* Ogge perspektiv *

Nu börjar jag blir riktigt orolig. Klockan var 09.30 och Moa hade inte kommit hit än. Tänk om något har hänt henne! Typ våldtagen eller nått. Oroligheten spred sig. Om nått händer Moa då kommer jag att krascha. Jag kan inte leva utan henne. Hon är mitt allt! Jag gör vad som helst för henne! Men om ni tror att jag vill bli pojkvän flickvän nej, nej , nej utan bara vänner vill jag vara. Eller? Nej Ogge tänk inte så. Moa och Felix är det! Inte Ogge och Moa! Om jag och Moa var ihop skulle Felix döda mig! Och då menar jag döda mig! Men det känns ändå som att det är nått som saknas hos mig. Nått hål som aldrig går att täcka. Mina känslor har ju börjar växa för Moa. Men hon skulle säkert bli arg på mig om jag sa det. Jag virade handduken om min midja. Ska jag säga till Moa vad jag känner för henne? Nej det får vänta!

* Felix perspektiv *

Jag pilade med min tröjärm. Jag har vart så orolig över Moa. Tänk om hon har åkt tillbaka till Göteborg. Vad gör jag för fel i hennes tankar? Det kanske var lite surt i början men det är väll ändå löst! Eller? Det känns ändå som om något annat som det är. Har jag gjort något dumt mot henne innan kanske? Nej jag har ju aldrig sätt henne ens! Jag bestämde mig för att leta efter Moa och bara lösa allt. Så allt blir bra igen. Jag vill att hon ska ligga i min famn och jag ska gunga henne fram och tillbaka fram och tillbaka.
Jag tog med mig en jumper ut i fall. Jag skiter faktiskt i konserten. Jag skiter i om jag missar hela skiten. För nu vill jag bara hitta Moa.

**

Efter ett tags letande satte jag mig på en bänk i en park. Hon kunde vara vart som helst! Jag såg en bekant människa stå borta vid kiosken. Hen sa någonting och betalade med en tjugo. Hon fick glassen och gick sedan ut ifrån parken. Jag reste mig och joggade efter personen. För Moa hade väll en röd jacka?
Jag kom strax bredvid personen och kollade personen i ansiktet. Det var Moa.
Ett leende prydde mina läppar.

- vart har du vart? Frågade jag Moa oroligt.

- skit i det! Fräste hon till mig. Hon började gå ifrån mig.

- snälla Moa stanna jag vill prata! Sa jag.

- det finns ingen anledning att prata med dig Felix, sa hon och ökade farten.

- Snälla! Sa jag.

- Men jag vill inte prata hör du dåligt? Skrek Moa till mig. Alla runt omkring oss kollade på oss.

- jag tänkte bara hjälpa dig! Mumlade jag till svar och gick där ifrån.

- Typiskt dig att bli sur på en sån sak! Skrek Moa efter mig.

-

Hoppas ni gillar delen, för det gör jag *-* Nejmen ska försöka ta tag i wattpad nu, nu när jag fått lite inspiration ;)

Rösta och kommentera gärna! <3

xoxo