Badboy, eller? - f.s

Del 24

(Märkte nyss att det är fler som läst del 23 än 22.. xD)

*Ogges perspektiv*

Jag spänner knogarna hårt och fräser åt mig själv. Varför jag är arg på mig själv, vet jag inte. Jag har ingen anledning till att vara det. Ingen anledning att vara arg på någon, utom en.. Knogarna vitnar och jag spänner käkarna och går snabbt efter Moa som gråtandes springer iväg. Jag ser hur hennes steg styrs mot den person jag minst av alla ville se just nu.

Felix.

Knogarna vitnar ännu mer och jag går med hårda steg mot honom. Men jag stannar. Moa springer in i Felix och hon kollar på honom för en sekund, och han kollar på henne. Men snabbt trycker hon handen mot hans bröst och han flyttar sig. Jag hör Moa fräsa något till Felix och han kollar förvånat på henne. Hon går vidare och han följer henne med blicken tills Moa försvinner bakom kanten.

Felix står kvar på samma ställe som han stannade och i samma ställning, men inte jag. Jag är snabbt vid hans sida och jag tar tag i hans halskrage och pressar upp honom mot väggen. Det negativa är att han är lika lång som jag, men det positiva är att jag är starkare. En smula starkare iallafall. Felix drar efter andan och kollar förvånat på mig.

-Eh, har jag gjort något? Frågar han tyst. Jag fnyser. Om han gjort något?! Det var det dummaste!

-Om du gjort något? Det borde du veta själv, morrar jag. Jag brukar aldrig vara sånn här, vad flyger i mig nu? Men min instinkt säger mig att jag inte kommer vinna på detta vad jag än gör eller säger..

Felix rycker till och jag drar med reflex ihop handen hårdare runt hans krage och snabbt snörplar han ihop munnen. Snart dyker Oscar och Omar upp vid min sida. De kollar frågande på varandra och sedan på oss. Men jag ignorerar de. Det ända jag tänker på är greppet om Felix krage. Han kollar förvånat på mig, nästan förskräckt.

-Ogge, vad håller du på med?! Hörs Oscar röst bakom mig. En hand läggs på min axel och jag dras bak. Greppet om Felix krage lossnar och jag skakar lätt på handen för att få tillbaka blodet i den efter att ha spänt den så hårt. Felix lutar sig mot väggen och jag kollar irriterat på honom. Jag ger honom en mördande blick och han kollar med rädsla i ögonen tillbaka på mig.

-Vad har hänt Ogge? Frågar Omar och försöker få ögon kontakt med mig, men mina ögon vilar på Felix med en spänd blick. Felix kollar sig oroligt omkring. Plötsligt känner jag en lös smäll mot kinden och mitt huvud vänds mot Omar som kollar in i mina ögon. Först kollar jag på honom med irriterande blick, men sen mjuknar jag. Jag fastnar i hans blick men blinkar några gånger och skakad på huvudet.

Tjaa, vad är det som hänt egentligen..?

Jag skämms. Jag vänder huvudet från allihopa, men Oscar harklar till så min blick automatiskt vänds tillbaka mot honom. Mina tankar återvänder och jag vänder huvudet snabbt tillbaka mot Felix för att ge honom en varnande blick för att jag inte är klar med honom.

Men han är inte där.

*Moas perspektiv*

Med tårar i ögonen gråten som en klump i halsen springer jag iväg. Vart vet jag inte. Jag har aldrig varit i Malmö lixom? Någonstans är det väl.. Jag springer ett tag tills jag kommer till baksidan av hotellet. Där ligger Öresund. Jag ser på de små klipporna som står vid gränsen till vattnet. Jag drar in ett djupt andetag och doften av tång fyller mina näsborrar. Trots att det ändå inte är sååå salt i Öresund.

Trots att vi är i Skåne, är det nästan helt vindstilla. Det som alltid brukar blåsa så, band jag har hört iallafall...

Jag går det sista lilla biten som är kvar till själva klipporna går jag långsamt. När jag väl kommer fram, sätter jag mig på en utav de mindre klipporna och sätter mig vid kanten utav klippan. Mer som en klippformationer sten i miniformat. Jag dinglar med benen över vattnet. Det ser rätt så smutsigt ut... Förorenat... Jag suckar och en tår faller från mitt öga. Den faller ner i vattnet och man ser lätt när den landar. Jag suckar och en gäsp sprider sig i min mun.