Badboy, eller? - f.s

Del 15

Jag går en bit genom skogen, men ser knappt något tack vare mörkret som fallit över oss som ett svart täcke. Även en smal strimma av dimma gör en svår syn och den fyller en fuktig luft genom mina näsborrar. Jag drar ett djupt andetag genom min näsa och går långsamt vidare.

Jag går ett tag, men det känns som en evighet utan slut. Jag kommer aldrig fram. Det blir bara mörkare och mörkare efter varje minut som tickar fram. Jag kollar mig runt och kollar om jag ser nått nytt, man vet aldrig.

Jomen visst, det där trädet har jag aldrig sett innan? Seriöst, jag är i en skog, Moa, vad mer än träd, sten och lera kan man hitta som är nytt?

Jag suckar och kollar mig runt ännu en gång.

En stress flyger in i mig när jag inser att jag är vilse. Hur kan man gå vilse i en skog två meter ifrån en väg? Jag suckar och vänder mig om för att byta håll. Jag drar upp mobilen i takt till mina steg. Jag har bara 17% men jag använder de för att ringa Ogge. Han är den enda jag har numret till. Jag tar fram hans nummer och ringer. Det går några signaler innan han svarar.

*Ogges perspektiv*

Jag går oroligt fram och tillbaka med stampande steg. Vart är Moa? Jag biter min underläpp och tuggar lite på den.

-Vad är det OG? Frågar Oscar och kollar oroligt på mig. Som om att jag var påväg att bli sjuk eller något liknande. Jag hinner bara öppna munnen men jag avbryts av Felix som kommer bakifrån.

-Vart är Moa? Frågar han lika oroligt som jag. Min oro flyger från mig och jag kollar istället förvånat på Felix. Frågade han nyss om vart Moa var? Är Felix orolig?

-Hörde jag just rätt? Frågar Oscar och kollar skiftande mellan mig och Felix.

-Sen när började du bry dig om Moa om man får fråga? Frågar jag och vänder blicken mot Felix. Felix ger mig en blick och mimar mellan tänderna "håll käft". Han puttar undan mig och Oscar och går mellan oss. Jag och Oscar följer hans fotsteg tills han försvinner bakom kröken på bilen. Sedan kollar vi på varandra. Oscar rycker på axlarna och jag kollar upp mot himlen.

Det är väldigt mörkt redan. Jag slår ner blicken och kollar ut i den ännu mörkare skogen som nu är fylld av en tjock dimma. Jag biter med tänderna i underläppen. Hur lång tid kan det ta? Jag drar upp mobilen och ser på klockan. 20:34. Hon har varit borta i exakt 29 minuter.

Matte där Ogge.

Jag rycker till av att min mobil vibrerar till i min hand och spelar upp en igenkänd melodi. Displayen lyser upp mörkret lite och jag stirrar på mobilen. Moa✨ Jag svarar och lägger mobilen mot mitt öra.

-Moa?! Vart är du? Är det första jag frågar i mobilen. Eller ja, jag mer ropar.

-Lugn Ogge! Det går bra! Jag är ok! Bara det att jag tror jag är lite vilse.. Säger hon tyst. Det sista hör jag inte så bra eftersom det mer blir till en hes viskning.

-Vilse? Hur kom du vilse när bilen stod en meter ifrån? Frågar jag och försöker kväva mitt skratt. Oscar bredvid mig faller ihop mot marken och håller sig för magen. Han biter hårt i sin läpp för att inte skratta. Det enda som kommer ur hans mun är svaga skrik som han kvävt inom sig innan de flyger ut. Jag skrattar åt honom. Det ser rätt roligt ut när han rullar runt där i jorden vid en väg kant och håller sig för magen som om att han skulle ha världens mensvärk, sådär som min syrra kan bli. Men jag fnyser sedan till när jag märker att Moa mumlar något jag inte hör.

-Eh, vad sa du? Frågar jag. Jag hör hur hon försöker hålla sig från skratt och försöker istället göra en lugn suck, vilket dessvärre inte låter som en suck, utan mer som ett skratt genom näsan.

-Jag tror jag kommer hitta tillbaka snart så ni behöver inte leta, säger hon och jag nickar. Fast sen kommer jag på att hon inte ser mig, så jag bara hummar svagt.

-Om du inte kommer inom tio minuter så ringer jag upp dig igen, ok?

-Sure, ses.

Vi la på samtidigt. Oscar ligger fortfarande kvar på marken. Jag himlar med ögonen och suckar. Sen sätter jag mig på huk framför honom. Jag tar fram handen och han tar tag i den. Sen ställer jag mig upp medan jag drar upp Oscar. Han landar på fötter och borstar av all jord. Jag skrattar och hoppar in i bilen igen med Oscar tätt intill mig. Kylan hade lagt sig. Det var högst 5+ grader ute, inte mer. Jag kollade ut mot skogen där Moa vid just detta nu yrade runt som en höna utan huvud. Helt hjälplös..

*Moas perspektiv*

Jag går en bit till, men fattar ingenting. Vad har hänt med mitt lokalsinne? Jag ser ju knappt skillnad på tall och gran.. Dock är det mest på grund av mörkret som lagt sig och slingrat sig genom skogen. Men det spelar ingen roll. Jag går en bit till. Jag drar upp min mobil som nu har 14%. Klockan är 21:16 och jag har yrat runt i den här skogen i den här skogen.

Jag känner hur knäna viker under sig och jag faller ner mot marken. I tårar. Jag känner mig töntig eftersom jag kom vilse på ett sätt som nästan är helt omöjligt, och sedan också för att jag vet att om jag bara går rakt fram hela tiden så kommer jag någon gång komma till en ände. Jag torkar mina tårar och sätter mig upp istället. Jag gäspar trött och kollar mig runt.

Plötsligt ser jag något röra sig en bit bort. Jag känner hur jag blir stel som en pinne och jag står med benen som fastgjutna i marken. Jag kollar noggrannare och ser hur en mörk gestalt bryter dimmans kontraster.

Mina ögon är klot runda och jag kollar framför mig istället. Jag vill inte kolla bak. Jag försöker springa, men jag kan inte. Jag står fast. Som om jag vore en staty. Jag vänder huvudet snabbt bak. Gestalten står precis bredvid mig och jag skriker gällt och hoppar bakåt.

Jag landar på rumpan och ylar. Jag känner en hand läggas på min axel och jag spänner ögonen. Om det här är min död, så vill jag bara säga jag älskar er alla som funnits vid min sida, Ogge, Oscar, Omar, mamma...

-Moa! Hörs en bekant röst, och jag slår upp ögonen.

-Fe.. Felix..?

-

Hope u like it😉 vet att jag sa att jag skulle skriva en mer spännande del den här gången, men det blev rätt lång del nu😂 men lovar, nästa del så😏 btw
jag åker bil nu så det kanske blir nån mer del idag😉 aja, rösta och kommentera gärna💕 lav yah💋