Badboy, eller? - f.s

Del 16

*Felix perspektiv*

-..Fe..Felix..? Stammar Moa fram när jag tillslut hittat henne. En lättnad fyller mig, men inte Moa. Hon är helt förvirrad. Vem som helst, men att just jag kom..?

De andra killarna bara satt i bilen och väntade. Jag orkade inte vänta längre. Så jag hade ge mig ut på en "resa" och hitta Moa så vi någon gång skulle kunna åka iväg igen.

Hon tittar upp mot mig. Hennes tårar rinner ner för kinderna och jag ser hur hon andas hastigt och i otakt. Jag känner för en gångs skull medlidande, och sätter mig på huk bredvid henne. Jag drar ett djupt andetag. Det brukar alltid vara Ogge som brukar trösta tjejer, men jag gör det. Jag lutar mig över till henne och omfamnar henne i en så mjuk och varm kram jag bara kan. Först är både jag och Moa stela. Men efter ett tag slappnar jag av vilket leder till att hon också slappnar av och låter mig hålla om henne. Jag spänner armarna om henne och hon lägger armarna runt min midja. Hon lägger huvudet mot mitt bröst och jag känner hur hennes tårar blöter ner mitt bröst. Efter ett tags tystnad bryter jag tystnaden.

-Vad gjorde du för att tappa bort dig egentligen? Frågar jag och släpper taget lite om Moa. Hon snyftar till och tittar upp mot mitt bröst.

-Jag.. Jag vet inte.. Mumlade hon tillbaka till mig tyst. Hon släppte taget om mig och kollade in i mina ögon. Hennes ögon var nu matta och blanka istället för tindrande som de brukar vara i vanliga fall. Ett tillgjort leende sprids på hennes läppar och hon kollar ner i sina knän istället.

-Hur lyckades du ens? Skrattar jag och tar handen och rufsar till hennes hår så det står åt olika håll. Hon skrattar till.

-Fråga mig inte, jag har sämst lokalsinne i världen, skrattar hon och drar handen genom håret så det läggs på en bättre position.

-Nädu det kan jag lova! Om det är någon som har dåligt lokalsinne så är det ändå Omar! Han vet knappt vart han bor! Skrattar jag och Moa ler stort.

-Okey, jag kan medge att jag tror jag har bättre lokalsinne än Omar då, skrattar hon och jag skrattar till. Jag kollar mig runt i skogen och ser att det redan är väldigt mörkt.

-Eh, Moa, jag tror vi ska börja bege oss tillbaka till bilen, säger jag och ställer mig upp. Hon nickar och ställer sig också upp. Jag drar ner handen i fickan och snuddar till en ask. Hon kollar på mig och börjar sedan gå framåt.

Jag går en bit bakom och drar sedan upp asken ur fickan. Jag tar fram tänkaren och sedan en cigg. Jag drar ner asken i fickan igen och tänder ena änden. Munstycket placerar jag mellan tänderna och drar in ett drag. Jag tar bort ciggen och blåser ut. Röken vindlar runt mitt huvud och försvinner in i skogen. Jag gör det på samma sätt igen, och igen, och igen.

*Moas perspektiv*

Jag kollar snabbt bak och ser hur Felix försvinner bland rök. Först blir jag orolig. Brinner det? Men sen ser jag att han håller i ett rödbrunt rör. Jag suckar och vänder hela kroppen mot honom. Utan att han ser mig tar jag tag i ciggen i hans hand och slänger iväg den. Som tur är så är det fuktig luft och dagg, så det lär inte brinna.

Felix ser inte ut att ha förstått vad jag nyss gjorde utan står bara stilla på sin plats. Jag skrattar och tar tag i hans hand och försöker dra med honom.

-Varför ska du röka egentligen? Frågar jag och suckar. Felix mumlar något tyst men jag hör inte vad.

-Kul, säger han stelt. Jag himlar med ögonen och kollar allvarligt på honom.

-Ge mig förpackningen, befaller jag.

-Va?

-Du hörde vad jag sa, ge mig förpackningen.

Han börjar gräva i sin bakfickan och tar fram en liten vit förpackning och sträcker fram till mig. Jag tar tag i förpackningen och för den framför hans ansikte. Jag tar mitt pekfinger och drar under den stora texten.

-Har du nån gång tänkt på att det står "Rökning dödar" längst ner? Frågar jag och höjer på ena ögonbrynet.

-Har du nån gång tänkt på att du inte är min mamma? Frågar han och rycker förpackningen ur min hand. Jag himlar med ögonen och lägger armarna i kors.

-Jag vill bara försöka få dig att inte dö när du är 20 år, muttrar jag och vänder mig om och börjar gå vidare. Jag går en bit med bestämda steg, tills jag inte går alls.

Jag stannar upp av att ett par armar slingras runt min midja. Jag fnittrar till och känner hur någon andas varmt i min nacke. Jag får fort gåshud och mitt fjun i nacken reser sig rätt upp. Något skrattar till bakom mig och jag skrattar med.

-Släpp mig nu, fnittrar jag och kollar bak. Men istället spänns greppet hårt om min midja. Jag känner hur någon drar upp min tröja och hur något kallt lägga mot min mage. Jag känner hur jag blir stel.

-Felix..? Mumlar jag med andan i halsgropen. Jag känner hur det kalla pressas mot min magen och hur något rinner ner för magen. Jag drar in andan och känner hur något trycks mot mitt knäväck. Jag känner hur jag tappar balansen och vacklar till och faller ihop mot den fuktiga marken. Jag skriker högt av smärta och känner hur tårarna kittlar i ögonen, sen skriker jag inte alls och allt blir svart..

*Ogges perspektiv*

"Hej! Moa här. Jag kan inte svara just nu, men försök gärna ringa senare eller prata in ett meddelande! Om inte, ringer jag upp så fort jag kan igen! Puss!"

Jag lägger på igen och drar ner mobilen i fickan igen för 11:e gången. Jag tuggar otåligt på tungan. Jag kollar skiftande ut genom fönstret och tillbaka till Omar och Oscar.

Både Felix och Moa är borta och ungen utav de svarar på mobilen. Vart är de? Moa är där ute någonstans. Felix bara försvann. Jag sätter armarna i kors över bröstet och försöker erhålla värmen. Ute är det nästan becksvart.

Plötsligt rör sig något i skogen och någon kommer springandes där ifrån.

-Moa? Frågar jag och hoppar ur bilen ut mot personen. Men när skärpan förbättras så ser jag att personen inte har långt hår, utan kort.

-Felix?! Ropar Oscar och hoppar oxå ur bilen. Bakom sitter Omar och kippar efter luft.

-Vad Omar? Muttrar jag.

-That.. foscar moment!! Skrattar han och lägger armarna över magen. Jag skrattar själv lite, men slutar och kollar istället på Felix.

-Vad händer? Frågar jag och kollar på Felix. Felix andas hastigt och kippar efter andan.

-Mo..Moa.. O.. Och... Ci.. Ra.. Ciara.. Stammar Felix fram och faller sedan mot marken. Jag kollar först oroligt på Felix, och märker först nu att hans ansikte är helt blodigt. Jag känner hur jag stelnar till och Omar och Oscar med. Vi kollar oroligt på varandra.

-Ci.. Ciara?! Flåsar Omar oroligt och vi kollar på varandra.

Allas blickar vänds snabbt från varandra och istället ut i skogen och ett gällt skrik där ifrån skär genom öronen. Moa..

-

Dundundun! Haha nämen som sagt, mer spänning ;) är själv nöjd över delen! :)

Men iallafall, jag tänkte bah säga tack för 5 k readers!😱 ni är BÄST✨

Sen har jag oxå en fråga. Jag tänkte börja med en novell som inte har med the fooo att göra! Men ska jag skriva den nu, eller efter att jag är färdig? Ofc tänker jag skriva en the fooo novell igen, bc det är skitkul! Men alla läser inte om the fooo, så aa :/ kommentera gärna❤️

Men ännu en gång TACK FÖR 5k💗💋