Badboy, eller? - f.s

Del 29

*Felix perspektiv*

Jag skyndar mig med att gå ifrån platsen så fort som möjligt, men misslyckas.

-Felix! Vad tror du att du håller på med?! Du är inte riktigt klok! Ryter Daff irriterat och högt. Han häpnas åt vad jag nyss gjort och faller ner på knä bredvid Ogge som ligger stilla på marken. Daff klappar Ogge löst på kinden och efter ett tag sätter han sig upp på golvet i korridoren. Ogge sätter handen mot pannbenet och kniper ihop ögonen. Daff suckar lättat och ler mot Ogge, men blicken vänds fort mot mig igen. Daff reser sig upp och börjar gå mot mig.

-Daff det var inte som det såg ut, jag lovar, vi-

-Tyst! Jag vill inte höra ett djup från dig! Förstår du inte hur idiotiskt det där är?! Om någon, ynka liten människa skulle se det skulle de kunna skicka in det till någon redaktion, sen skulle The Fooo Conspiracy blivit kända som bandet med badboyen som slår ner sina bandmedlemmar! Vad tänker du med ens? Vad får dig att tro att du bara kan gå och slå ner Ogge sådär? Ryter Daff.

Alla hans ord vindlar runt i huvudet på mig. Vad ska jag säga?

-Eh, asså, jag.. Eh.. Inte meningen... Jag.. Eh, asså.. råkade..

Jag bara stammar fram enstaka ord. Mer får jag inte ur mig. Allt står stilla. Det enda som rör sig är orden i mitt huvud som svävar omkring där inne.

-Aha, så det säger du? Det var inte meningen. Du bara råkade ta all kraft du hade och drämde till Ogge i ansiktet. Ellerhur, Felix?

Jag svalde hårt mitt saliv. Jag öppnade munnen för att svara, men inget kom. Allt stod stilla, inget kom. Jag bara stod där, helt tyst och stilla. Vad hade jag gjort egentligen? Slagit ner min bästa vän?

-Daff, jag-

-Gå, stick, morrar han. Jag vill inte se dig förens konserten, vi lägger detta bakom oss för tillfället, säger han och kollar strängt på mig med strikta ögon. Jag sväljer hårt och känner först nu att jag faktiskt skakar. Gå! Ryter han och jag smiter snabbt iväg till närmaste hiss. Jag trycker fort på knappen ner till lobbyn när jag kommer in i hissen och står stilla, som en staty. Jag lutar bak huvudet mot väggen och suckar lättat. Men vad har jag gjort?

Visst, det kanske är en dum fråga, men lixom, det är inte mitt fel att Ogge retar upp mig till tusen och sedan få jag ett litet... Okej, stort, spatt...

Hissdörrarna öppnas och jag kliver med bestämda steg ut ur hissen, genom lobbyn och ut genom dörrarna. När jag kommit bakom kröken så går jag med bestämda steg ner till vattnet. Det är den mest fridfullaste platsen här, vad jag vet iallafall.. Moa är ju i parken och äter glass, dit kanske man kan gå istället?

Nej, hon ville INTE bli störd, det får jag köpa.

Suckandes stapplar jag ner till stranden.

"Gå, stick! Jag vill inte se dig förens konserten."

Jag suckade ännu en gång, men mycket tyngre och med en glimt av sorg. Jag drog ihop ögonen och hindrade tårarna. Jag satte mig ner och grävde ner huvudet i handflatorna.

"Gråt inte Felix, du är stark" säger en röst inom mig som smeker min själ, medan den andra säger "gråt, gör det, visa dig svag, för du är svag. Du är inte värd att spela cool, inte värd att leva, du är inte värd något. Du är värd att gråta, värd att D Ö"

Ja, även jag grät. Även om jag var värsta badboyen, långt tillbaka, och nu finns små delar kvar av mig. Jag började tänka på Philip och Johan. Vad de gjorde just nu?