Badboy, eller? - f.s

Del 3

"Stockholm centrala nästa, Stockholm centrala. Ni går av på perrongen till höger" säger en kvinna i högtalaren som får mig att vakna upp.

Jag kollar mig trött omkring och skakar försiktigt på huvudet. Jag greppar tag i min väska och ställer mig försiktigt, för att göra som de andra. Jag håller på att ramla framåt när tåget stannar. Men jag greppar tag i en stång som står från golvet upp till taket. Jag håller ett fast grepp om stången, så hårt att mina knogar blir vita. Jag ser att ett gäng killar stirrar på mig och skrattar. Jag släpper taget om stången och försöker se mer avslappnad ut.

Jag känner hur mobilen vibrera när jag precis kommit ut på perrongen. Jag möts av en kall lind och doft av rök. Jag rynkar på näsan och drar upp mobilen.

"Jag är ute på parkeringen vid T-centralen med bilen. Ses där"

Jag antar att det är Daff. När jag kommer upp på markplan igen så går jag förvirrat omkring. Jag hittar tillslut fram till parkeringen, och där sitter en blond kille med svart sportbil. Han ser mig och öppnar sin dörr för att gå fram till mig. Han kollar häpet på mig.

"Hej Moa, det var längesen ser jag!" Skrattar han, och jag har ingen aning om varför han sa så. Man ser la inte att det är längesen eller?

Daff ser på mig och som om han läst mina tankar säger han bara "Du har växt".

Jag ler och hoppar in i bilen bredvid Daff.

Han sätter sig och sätter på radion. Det är rätt stelt mellan oss än slänge.

"Nå hur går det i skolan?" Frågar han för att trigga igång vårt samtal.

"Jodå, det går bra, själv då?" Frågar jag för att inte låta samtalet stelna till igen.

"Jodå, kan inte må bättre! Har världens barnsligaste killar som piggar upp mitt liv" skrattar han och börjar köra iväg. Konstigt nog ut ur Stockholm.

Jag svarar inte på honom.

Efter ett tag kommer vi fram till ett ganska stort och vitt och rätt flott hus. Jag kollar imponerat på huset.

"Wow! Bor du här?!" Frågade jag häpet och Daff skratta.

"Nä, jag bor i det skrotiga huset bredvid" säger han och pekar på en tegelhus som ser ut att falla ihop.

Jag rynkar på näsan och förstår fort att han ljuger. Det är en gammal tant och farbror som sitter och solar på gården, som avslöjar det hela. De ser inte direkt glada ut. De blänger på Daff och tanter snäser nått jag inte hör. Han ler lömskt och harklar sig sedan. Jag slår handen över huvudet. Ah Daff hade inte förändrat sig med att göra bort sig i princip hela tiden iallafall. Jag suckade och följde med Daff upp på gården. Han låste upp dörren och gick in. Hallen bestod av ett mörkblått kaklet och det är blankt. Jag stirrar häpet på Daff.

"Ja är man maneger så är man" skrattar han. Snacka om att jag tänker bli maneger till ett band nu. Daff harklar sig och jag tittar på honom. Han pekar uppåt och jag kollar konstigt på honom.

"Vad?" Frågar jag.

"Du kan gå upp. Rummet längst bort, närmast toaletten, är ditt rum medan du är här"

Jag nickar och går upp. Jag gör som Daff sa och gick in till "mitt rum" och öppnade den vita dörren. När jag kom in möttes jag av en vit starkt lysande färg. Jag hade en stor dubbelsäng och stora fönster. Heltäckande fönster. Det var en hel glasvägg och ute var en liten balkong. Jag stod med vidöppen mun och klotrunda ögon och granskade rummet. En stor garderob på köpet också!

"Visst är det fint?" Frågar en röst bakom mig och jag vänder mig hastigt om. Jag nickar långsamt och Daff grymtar till. "Och det är bara mitt hus" sa han och blinka.

Jag kollade underligt på honom.

"Vadå bara ditt? Har du fler?" Frågar jag och Daff ger ifrån sig ett skrockande ljud.

"Nej men killarna bor ju också lite över allt!"

"Vilka killar?" Frågar jag menande.

"The Fooo!"

Ja juste, de killarna. Jag suckade.

"Jaha" sa jag ointresserad.

"Påtal om killarna, Omar kommer hit strax. Han bor ju i vanliga fall i Göteborg men han bor här just nu innan turnén!"

Jag kollar menande på honom.

"Vadå? Här?!" Frågar jag häpet.

"Haha nej nej, inte i ditt rum såklart! Rummet bredvid. Men vi ska till studion och repa lite. Hänger du med då? Så kan du köra känna killarna lite." säger han och blinkar.

"Nu?! Det är ju jätte sent!"

"Nja, inte för oss. Vi brukar repa långt efter 12 ibland"

Jag bara ler snabbt. Jag har egentligen ingen lust att träffa killarna. Ingen lust alls. Jag vill bara hem. Hen till mamma. Jag bara nickar osäkert och Daff ser att jag verkligen inte vill hänga med. Han suckar.

"Stanna hemma då. Du kan träffa de imorn i studion istället, jag förstår om du vill hämta dig efter allt" säger han och ler osäkert. "Vad var det som hände egentligen?" Frågar han tillslut.

Jag stelnar.

"Eh.. Jag var hemma en kväll och hör att mamma och pappa bråkar som vanligt. Efter ett tag blir allt tyst. Jag tar tillfället i akt och försöker somna. Nästa dag, hittar jag mamma på golvet bland blod och glas. Jag ringde 112 och vaknade sedan på ett sjukhus. De sa att mamma inte kommer 'vakna' på flera dagar och att jag helst inte skulle vara hemma själv med pappa. Så de bad mig åka till närmaste person, och det var du."

"Bor inte Anna också i Göteborg?" Frågar Daff efter ett tags tystnad.

Jag skakar försiktigt på huvudet.

"Hon flyttade ju upp till Norrland..."

Anna var min faster. Snäll var hon, men sträng. En tjej version av Daff. Daff bara nickar.

"Jag förstår..."

Vi är tysta ett tag.

"Jag gör lite mat och sen sticker jag till studion iallafall."

Han går ut ur mitt rum och jag slänger mig på sängen. Trött stänger jag ögonen, och somnar.

-

Sorry för kort del, men mer kommer antingen idag eller imorn😉 om ni vill ha mer då ofc!👌