Badboy, eller? - f.s

Del 37

Jag vaknar av att jag känner hur varma, lätta andetag puffar i min nacke. Jag känner ett par kraftiga armar om min smala kropp och jag känner hur håren reser sig. Jag vänder lätt på huvudet och ser i ögonvrån hur Ogge snusar lätt mot min nacke. Jag ler svagt och lägger mig bekvämt, utan att väcka honom.

Jag känner hur tankarna börjar vindla runt i huvudet. Tankar. Olika tankar och funderingar. Om allt och inget. Mellan himmel och jord.

Jag suckar frustrerat och kollar runt i det lilla rummet jag och denna kille vid namn Ogge delar på. Ska jag kanske gå till pappa och se hur han mår? Kanske hälsa på mamma på sjukhuset? Visst, hon kanske fortfarande är omedveten, men ändå.. Bara att gå dit och se henne? Sommarlovet har bara börjat, jag har varit hemmifrån i knappt en vecka och det är redan en vecka för mycket. För mycket har hänt på för liten tid. Visst, jag är van vid att vara långt hemmifrån mina föräldrar och under en lång tid, men då har jag iallafall kunnat ha kontakt med mina föräldrar och vetat att de över huvudtaget lever. Visst, ibland kan det kännas som om att jag hatar det mest, men jag älskar de ändå. De är liksom mina föräldrar, inte fiender.

Jag sneglar osäkert mot min mobil som bara ligger där på bänken vid sidan av "min" säng, alldeles livlös. Jag slår ner blicken i marken och ser ner mot det mörka trägolvet. Ska jag kanske bara ringa pappa och se om han över huvudtaget lever? Jag skakar osäkert på huvudet. Nej, det känns fel. Att bara helt plötsligt sticka i all hast och sedan bara ringa och fråga hur han mår. Jag biter mig irriterat i min underläpp och suckar. Om jag inte ringer, kan jag kanske åtminstone SMS:a honom och försöka förklara allt som hänt, och kanske säga hur allt ligger till.

Med en tung suck greppar jag min mobil och ska ta den till mig. Med en slö hand så leder jag mobilen över till min säng, halvvägs. Under resan över till mig tappar jag greppet om mobilen och inom en snar sekund faller mobilen ner mot marken. Jag svär lågt för mig själv och sträcker mig efter mobilen. Jag drar fort upp mobilen till mig och kollar det första jag gör på skärmen. Med en lättad suck slår jag upp mobilen och går in bland mina kontakter. Ingen spricka, tack och lov. Jag har redan tillräckligt med sprickor.

Jag bläddrar snabbt igenom mina kontakter och finner min pappas namn. Det står enkelt "pappa" som namn. Inget mer. Jag trycker upp hans information och trycker upp meddelanden. När jag kommer in på den fliken ser jag hur jag tidigare skrivit med honom. Jag bläddrar upp till toppen och läser igenom, då det bara är några få meningar från oss var. Jag bläddrar igenom hela våran konversation som mest består om info, som T.ex. "Jag ska på den festen" eller "jag är hos den". Jag ger ifrån en tung suck och läser igenom, tills jag kommer till det senaste skickade. Den text som får mig att verkligen stanna upp, och verkligen tänka till. Texten som får mig att bli stel, på ett obehagligt sätt. Det går som en stöt genom hela min kropp och jag läser meningen om och om igen, som jag skickat till honom.

Från ; pappa
Skickat ; 14:32
Jag älskar dig.

Till ; pappa
Skickat ; 14:34
Jag hatar dig pappa, och kommer alltid hata dig.. Du är bara full, du vet inte vad du sluddrar om. Du hatar mig, jag hatar dig. Punkt slut. Jag hatar dig.

Jag granskar meningen om och om igen och känner hur ögonen fylls av tårar. Är det verkligen jag som skrivit detta..? Är detta verkligen jag?! Det är inte jag, det måste vara min dubbelgångare, eller något, men det kan inte vara jag.. Visst, han var väl full ofta, men jag var inte heller helt oskyldig till bakfylla. Jag kanske var full när jag skrivit det, och antagligen han med...

Jag sätter mig hastigt upp i sängen och slänger mobilen med all kraft in i närmaste vägg. Med en hård dunk slår den emot väggen och faller mot marken. Hjärtat slår dubbla slag och hårdare mot mitt bröst än vanligt. Jag känner hur tårarna letar sig fram och jag kan inte hålla inne de längre. Hela kroppen skakar, så jag känner att jag måste lämna min varma plats bredvid Ogge och gå iväg. Jag kommer väcka honom annars, om jag inte redan har det..