Badboy, eller? - f.s

Del 39

*Moas perspektiv*

Jag kollar på min mobil för sjuttio elfte gången för att se hur mycket klockan är. "Vänta här" hade han sagt. Sen stack han. Nu har jag stått här i tio minuter. Hur länge till ska jag vänta? Klockan slår precis 11:27 när jag slår upp mobilen. Med en suck slår jag ner blicken i golvet och biter mig i underläppen. När jag väl kollar upp igen ser jag äntligen en bekant gestalt röra sig närmare mig igen. Mitt leende lyses upp men försvinner snabbt då jag ser att det inte är Felix.

-Oscar? Vad gör du här? Frågar jag och kollar med en konstig blick på honom.

-Vad jag gör här? Ja, detta är mitt rum. Vad gör du här? Skrattar han och tar upp ett kort ur sin bakficka. Han scannar av den vid en apparat som sitter vid sidan av dörren och jag kollar på varenda rörelse han gör.

-Jag väntar på Felix han sa att-

-Åh Felix, mumlar han med käkarna hårt spända och tänderna sammanbitna. Han kollar på honom och höjer ena ögonbrynet åt honom.

-Har det hänt något? Eller vad är det? Frågar jag och ser upp på Oscar som nu står en aning lutad över mig.

-Om något har hänt? Frågar han irriterat. Han suckar och slår ner blicken. Jag tror vi måste prata lite, säger han och nickar in mot sitt rum. Jag sväljer hårt och kollar på Oscar som redan slängt av sig sina skor och nu sitter på en utav sängarna. Jag kollar mig runt om i korridoren innan jag stiger in på rummet. Jag stänger försiktigt igen dörren och vänder mig mot Oscar. Jag står osäkert vid dörren fortfarande och tar av mig skorna långsamt. Jag hör en suck från Oscar, men samtidigt skymtar jag ett leende vilket fort smittar av sig på mig. Jag känner hur rodnaden pryder mina kinder när jag sätter mig intill Oscar.

-Så, säger jag och borstar händerna mot varandra för att visa att jag är klar.

-Kunde du inte gått lite långsammare hit eller? Frågar han och flinar. Jag himlar med ögonen och puttar till honom på bröstkorgen så att han lägger sig bakåt. Han landar med ryggen mot sängens ryggstöd och ler mot mig. Ett leende som säger "haha vad svag du är". Jag korsar armarna över bröstet och fnyser högt. Han skrattar och sätter sig normalt upp igen.

-Nå, vad var det du ville berätta nu då? Frågar jag ivrigt och hans leende stelnar snabbt. Han biter sig osäkert i underläppen och börjar pilla med sina fingrar i sitt hår.

-Jo, alltså, berätta inte för någon att jag berättat detta för dig bara, för då lär jag ligga riktigt illa ute, börjar han och jag känner hur hans käkar spänns. Jag nickar försiktigt och sväljer allt saliv som bildats i min mun.

-Jag lovar, säger jag och nickar ännu en gång, för att säkra honom. Har jag gjort något, eller är det någon annan som gjort något? Och om det är något, vad har den då gjort? Oscar börjar med en nick och drar in en djupt andetag genom näsan. Han blåser lugnt ut luften ur näsan och vänder uppmärksamheten ifrån golvet upp till mig igen.

-Kolla här, som du kanske vet så gillar Felix dig.. börjar han och kollar upp på mig. Jag nickar stelt. Såklart att detta ska handla om mig och Felix. Jag känner hur hela min kropp stelnar till. Har han kanske sett min och Felix kyss, och min och Ogges oxå?

-Du vet allt, ellerhur..? Frågar jag och slår ner blicken i marken. Men jag ser fortfarande i ögonvrån hur han nickar osäkert.

-Moa, jag vet mer än vad du kan ana. Ska jag vara allvarlig, tror jag att jag till och med vet mer än vad du själv gör, säger han osäkert och suger in underläppen och biter ihop. Jag höjer blicken och kollar in i Oscar ögon. Jag ser hur mina ögon reflekteras i hans, och jag känner hur ett lager av tårar lägger sig längst min tårkanal.