Badboy, eller? - f.s

Del 40

*Moas perspektiv*

Jag kastar mig hastigt åt sidan och landar hårt mot golvet. Jag spärrar upp ögonen och kollar mot Oscar som står kvar där, lika förvånade som jag själv. Jag hasar mig bakåt och trycker mig mot dörren i hallen. Vad hände där?! Jag biter mig hårt i läppen och skakar på huvudet hastigt och blickar snabbt upp mot Oscar.

-Jag fattar inte, du har nyss suttit och förklarat att jag ska undvika Ogge och Felix för att de gillar mig, och sen trycker du upp mig mot en vägg och försöker kyssa mig?! Näst intill skriker jag ut mot Oscar. Han drar fingrarna genom håret och biter sig i underläppen.

-Förlåt Moa, jag ska förklara.. Börjar han men jag avbryter honom fort med handen upp i vädret som ett tecken för att han ska sluta och bara ge upp.

-Oscar, varför jag ens följde med hit var för att du "skulle förklara", och vi vet båda två vart det ledde till, fräser jag med spända käkar.

-Moa, låt mig förklara.. Jag är så hemskt ledsen, säger han och kniper ihop ögonen. Han slår skämmandes bort blicken bort från mig och jag ser på honom hur skuldkänslorna sköljer över honom.

-Jag trodde att jag åtminstone kunde lite på dig Oscar, mumlar jag. Jag reser mig upp och drar på mig mina skor. Jag slår upp dörren och smäller hårt igen den. Det sista jag ser är att Oscar slänger sig på sin säng och svär högt för sig själv, som dock låter som om att han skulle vilja svära inför hela världen.

Jag känner hur knäna blir svaga och jag hinner bara gå några meter ifrån Oscars rum innan jag faller ihop mot golvet. Att ligga och gråta mitt på golvet i en korridor på ett hotell kanske inte är den bästa platsen, men den får duga för tillfället. Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder och kroppen skakar.

Varför gjorde han det? Han sa att vi "bara skulle prata", men det gick ju inget vidare bra det? Istället kysste han mig? Det jobbiga är mest att jag inte gjorde något emot det.. Men det är svårt att motstå, även om han bara räknats som vän, om ens det för någon dag sedan. Jag trodde det räckte med Ogge och Felix, men nejdå! Såklart så ska Oscar in i allt också! Skulle inte förvåna mig ett skit om Omar blandas in i detta drama med...

Men just varför gjorde han det? Han borde veta att jag har tillräckligt med problem för tillfället? Det var väl ändå därför han ens över huvudtaget ville snacka med mig? Eller var det för att han också vill ha någonting med mig att göra..? Tänk om allt detta är meningen? Att de allihopa ska "älska" mig så jag inte orkar med de och då lämnar jag dem, det kanske är det de vill? De vill att jag ska lämna de? Eller är de ovänner så de lägger fokus på mig istället och "tävlar" om mig?

Plötsligt, mitt i allt, så hör jag hur någon harklar sig och jag kollar försiktigt upp. Jag suckar och slår ner blicken så fort jag ser vem det är. Felix.

-Har det hänt något? Frågar han och sätter sig på huk bredvid mig. Jag sätter mig ordentligt upp så jag hamnar i samma höjd som honom. Jag ger honom ett snabbt, fejkat leende och kisar med ögonen.

-Nejdå, inget har hänt. Inte alls, säger jag och nickar hastigt på huvudet. Han kollar förvånat på mig och skakar på huvudet. Han reser sig upp och sträcker ut handen mot mig. Jag kollar länge på handen, innan jag osäkert sträcker tag i den och hans muskulösa armar drar upp mig. Jag hamnar precis framför honom och jag kollar förvånat in i Felix ögon. Jag andas tungt och och känner hur bröstkorgen höjs upp och ner. Han kollar ner på mig och ger mig ett varmt leende. Hans ögon tindrar och det känns som om att de blixtrar från de. Jag slår ner blicken då jag inte vill, som med alla andra, falla för bara hans blick. Kan man vara kär i en blick? För isånnafall föll jag för längesen, för just den blicken.