Badboy, eller? - f.s

Del 36

*Moas perspektiv*

En kall hand drar tag om min handled och jag känner hur kallsvetten långsamt bildas på min panna. Min hår reser sig på mina armar och huden blir till knottrar sig. Greppet om min handled dras åt hårdare. Allt är becksvart. I berättelser hade jag ört ordet "kalla kårar". Jag hade aldrig fattat vad det var, förens nu. Mina ögon blinkar våldsamt. Jag vet knappt om jag har uppe ögonen eller har det stängda, eftersom som det är lika mörkt vilket som.

En varm andedräkt mot min nacke förtränger det kalla för en sekund, men det kalla återgår då personen jag inte känner till lägger sin spetsiga haka mot min axel. Ett par läppar snuddar mitt öra och jag stelnar. Jag känner hur jag inte kan röra mig en centimeter, medan hela mitt inre har en hel cirkus. "Gör inget motstånd, då kommer det bara bli värre" viskar en hes röst i mitt öra.

Jag sväljer hårt mitt saliv som samlats i min mun. Jag känner hur salivet sätter sig om en klump i halsen, vilket får mig automatiskt att hosta. Personen, som ännu inte har ännu lämnat mitt öra, biter till hårt i mitt öra följt av ett löst slag i magen. "Tyst" fräser rösten vasst.

Jag kväver mina hostningar och kniper hårt igen ögonen. Rösten känns så väl igen. Jag har hört den många gånger innan. Men jag kan inte sätta fingret på vems den är. Jag känner hur det drar ihop sig i bröstet och hur slagen slår hårdare. Greppet om min högra handled har släppt lite, men nu har istället ett nytt grepp om min vänstra också tagits.

Jag känner att det inte är någon idé att försöka fly. Men, jag försöker ändå rycka lite löst i min vänstra handled. Men såklart så ska greppet om båda handlederna bli hårdare. Det känns som om att blodet inte kan flöda till händerna på grund av greppen. Händerna runt mina handleder känns grova och jag känner hur de är äckligt varmt svettiga.

Jag känner hur jag automatiskt kniper ihop hela kroppen när jag känner hur hans ena hand dras nerför min midja. Jag känner hur hela kroppen blir knottrig av ett rys som sprider sig genom hela kroppen. Jag vill skaka till, men det kommer inte göra något bättre. Hans grova hand hamnar vid min tröjkant. Han stannar där och han pillar löst med tröjkanten. Jag sväljer ännu en gång mitt saliv. Jag slår ner huvudet mot marken och skakar löst på det. Men huvudet lyfts fort upp och jag nästan hoppar till när jag känner hur hans hand smugit sig under min tröja och smeker min midja löst.

Hans andetag puffar mot min nacke, vilket gör att mitt nackhåren reser sig. Hans beröring gör mig helt, helt.. jag vet inte. Och jag vet ju inte ens vem just denne "han" är. Nu när jag har vant mig vid mörkret, så ser jag lättare vem denne mannen är. Men, eftersom han sitter bakom mig, så är det nog inte lämpligt om jag vänder mig om och försöker se vem han är. Orden ekar i mitt huvud : "gör inget motstånd, då kommer det bara bli värre". Jag kniper hårt igen ögonen och rör långsamt på mina höfter, som en signal till honom att han ska sluta och ta bort sin hand. Men istället tar man bara ett hårdare grepp så att ett skratt vill bubbla upp. Jag har alltid varit känslig när folk "klämt" där, vilket får mig att skratta.

Men för att jag ska sluta, trycker han till mig hårdare. Jag ger ifrån ett pipande ljud men kväver det fort. Ännu en gång känner jag hur han snuddar mitt öra. "Sitt bara tyst och stilla, okej?" mumlar han hårt mot mitt öra. Jag känner hur hela kroppen blir stel och jag tystnar i ett slag. Jag nickar långsamt och försiktigt. Jag hör hur han fnyser lågt, och jag rullar lite med ögonen åt sidorna. När jag "inte får" röra på huvudet, måste jag diskret kolla i ögonvrån. Inte för att det blir så diskret direkt.. Jag kan ju alltid testa att bara vrida lite på huvudet, men jag vågar inte, då jag inte vet vad han kommer göra. Jag tror inte jag ens vill beta det, då jag känner hur kraftigt uppbyggd han är. Jag vet inte ens vart jag är heller, och vill nog inte heller veta det.

Jag beslutar att bara knipa åt både käften och ögonen så jag stänger ute allt. Jag märker hur hans hand tas bort från min midja, tillslut, och jag pustar ut. Jag ser lite i ögonvrån hur hans haka syns. Jag vinklar försiktigt på huvudet mot honom, för att viska. "Vart är vi ens?" Viskar jag så lågt, så knappt jag själv hör. Men han verkar höra, då han svarar mig. Eller, ska svara mig. Jag känner hur han nästan tar sats för att säga det, men säger det aldrig. Jag känner tillslut hur hans andetag slår emot mitt öra. Jag känner ett slag i magen, och alla ljud omkring mig, försvinner.

**

-WOAH! Skriker jag högt. Jag flyger upp ur sängen och skakar på huvudet. Kallsvetten rinner ner för min panna och kroppen skakar.

-Vad händer? Frågar den trötta rösten bredvid mig. Jag vinklar på mig för att se vem det är, och lutar mig sedan tillbaka. Ogge, bara Ogge. Ingen annan.

-Inget, mumlar jag med slutna ögon, och försöker finna ett lagom tempo att andas i. Jag öppnar ena ögat för att se honom i ögonvrån, vilket visar att han skakar på huvudet. Han suckar och drar sina fingrar genom sitt rufsiga hår.

-Inget? Upprepar han. Jag känner hur jag tvekar till, och lägger huvudet på sned. Han suckar och jag vinklar bort huvudet. Plötsligt känner jag hur täcket lyfts upp och hur en kraftig kropp omfamnar mig. En varm känsla sprider sig genom kroppen och jag känner hur huden knottrar sig. Var det den där "händelsen" nu igen? Lägger han frågandes till. Jag nickar försiktigt som svar.

Jag kommer inte ihåg någonting. Varken vart jag var, vem jag var med, vem som hitta mig, när de hittade mig, hur de hittade mig, eller hur jag kom hit över huvudtaget.

Det nya hotellet, som nu ligger i Göteborg var trängre än det förra, och vi hade två enkelsängar i vårt rum. Här var vår, eller snarare deras, nästa konsert som de skulle hålls på deras så kallade "turnering" som bara skulle gå genom några få städer. Som sist, fick jag dela rum med Ogge, vilket alla tyckte var säkrast. Eller, snarare Daff och Ogge själv. Jag kunde egentligen bestämt att bo hos pappa, för att liksom bara se hur han mår. Men, jag vågar inte..

-Försök bara glömma det, okey? Viskar han och trycker sin kropp närmare min. Hans armar kramar om min midja och jag känner hur kinderna hettar.

-Det är lättare sagt än gjort. Tänk dig att bli fångad av någon du inte vet vem, någonstans i ingenstans, och denne person kan ha gjort vad som helst med dig, efter som du fått ett slag som gjort dig omedveten, säger jag och vänder mig om mot Ogge. Han flinar, vilket bara retar mig. Jag ger honom en irriterad grimas och lägger istället huvudet mot hans nakna bröst. Hans hjärtslag pulserar in ljud i mina öron. Jag sluter ögonen och känner hur en hand stryker mitt hår.

-Försök sova nu, okej? Klockan är bara ett än sålänge, det är långt kvar tills morgon, då kan vi snacka mer, säger han och klappar klart mitt hår. Jag nickar och flyttar mig lite längre ut så Ogge ska få mer plats. Han flyttar efter mig och hans kropp pressas ännu en gång mot min. Med täcket över våra kroppar så somnar vi rätt fort. Det sista jag känner är hur en fjäderlätt puss lämnas på min panna.

-Godnatt, Moa.

~

Kanske inte världens bästa del, och inte heller så lång, men en del är det iaf, och det är det som är huvudsaken ;)

Vem tror ni är personen/personerna som fångade Moa? Och vad ville de henne? Var inte blyga med att kommentera vad ni tror!

xoxo ;*