Badboy, eller? - f.s

Del 25

*Felix perspektiv*

Jag sparkar på närmaste sten så den rullar ner i det svarta vattnet. Vad har jag gjort för fel? Har jag ens gjort något fel? Har jag då gjort det utan att själv märka det då eller? Eller är det bara något litet som inte ens jag själv märkt? Eller något som de tror är mitt fel fast det inte är?

Jag skakar på huvudet och frustar irriterat. Alla tankar gör allt helt, jag vet inte. Jag blir bara förvirrad.

Jag sätter mig på klippkanten och kollar ut över havet. Mörkret har lagt sig som ett täcke över vattnet och lagt sig över staden. Det enda som glöder är lamporna från gatorna och det små fiskebåtarna ute på vattnet.

Jag huttrar till och drar med händerna över armarna för att skapa lite friktion för att hålla värmen för ett tag. Jag kollar ner i vattnet och ser hur fjällen av fiskarna glänsa under ytan. Jag huttrar till ännu en gång.

-Tur att man inte är fisk, sa jag och skrattade tyst till åt mig själv. Dock är det ju lixom ens liv under vattnet och fiskar är ju anpassade till att leva under vattnet så det är ju inte kallt för de... Men endå, tänk om man var anpassad som en människa men såg ut som en fisk och snarare var en fisk och...

Vad tänker jag med? Jag slår till mig själv löst på huvudet och skakar. Jag slår ner blicken mot vattnet. Den blanka ytan avspeglar mig och jag ser mina konturer.

Jag suckar och reser mig upp. Jag måste nog ta mig tillbaka nu...

Men precis när jag ställt mig upp hör jag ett bubblande ljud. Jag stelnar till när jag hör hur små stenar rullar mot en större sten. Som när stenar rasar ner för en klippa.

Ögonen vigdas och jag vänder mig om. Jag går närmare kanten och kollar ner över stupet. Bubblar dansar försiktigt upp till ytan. Jag spänner blicken och granskar vattnet noggrannare.

Tillslut ser jag. Ögonen vigdas mer och hjärtat slår dubbelt - om inte trippelt så fort.

-MOA!

*Moas perspektiv*

Jag slår sömnigt upp ögonen. Ljuset bländar mig och får mig att kisa med ögonen. Jag gäspar och skakar på huvudet. Jag tittar ännu en gång upp. Jag kämpar mot att kisa och spänner alla ögonmuskler jag har för att hålla ögonen öppna.

Vart är jag?

Jag kollar mig runt i rummet. Rummet. Är jag tillbaka i hotellet? Vad hände?! Dog jag inte?

Jag skakar på armarna och nyper mitt skin.

-AAAJ!! Skriker jag högt och hoppar högt upp i sängen. Ja jag är inte död iallafall.

-Vad händer? Frågar en skrovlig röst. Täcket slängs ner till fotändan av sängen och nån sätter sig skakigt upp i sängen. Håret står åt alla håll. Jag ser bara konturerna av killen efter som ljuset lyser bakom honom och lägger mörkret över hans ansikte. Tillslut vänds huvudet mot mig. Jag suckar lättat och kastar armarna om honom.

-Ogge! Säger jag lättat och kramar hårdare om honom. Det är inte samma kroppsform. Men det känns inte som Ogge. Det är inte Ogge.

-Ogge? Frågar rösten och jag stelnar till och drar mig tillbaka.

-Fe...Fe...Felix?

-

Kort del, vet, men hann nt mer..Åker hem imorn, jippie!! :D men här kommer den efterlängtade delen ;)

Btw, följ thetra02 när ni ändå håller på och läs hennes grymma novell om självaste Manfred Erlandsson :D rekommenderad till alla Manfredare, Manfiare, Manfare, Erlandare eller vad alla fans nu kallas xD men läs!👌

Rösta och kommentera här med tack, xoxo <3