sommarnätter

Kapitel 4

När de andra hade vaknat och vi alla hade ätit frukost så bestämde vi oss för att fortsätta våra cykelturer tillsammans. Vi packade ihop tälten och begav oss sedan iväg på cyklarna.
Vårt mål för dagen var blå lagunen, dock såg det långt ut på kartan så vi visste inte riktigt om vi skulle hinna ända dit innan skymningen.

"Där är ju kor!" utbrast Douglas och skrattade. Vi passerade en kohage mitt ute i ingenstans.
Vi andra skrattade åt Douglas förvånade tonfall.
"Vi är på landet, Douglas" sa Luke med en röst som tydde på att han var aningen korkad. Vi andra skrattade ännu mer.
"Vi går in och hälsar på dem!" sa Douglas och ignorerade Lukes kommentar.
Vi andra hann inte reagera innan Douglas svängde åt sidan, rakt ut på gräset mellan vägen och kohagen. Vi saktade ner och svängde in bredvid honom.
"Är kor snälla?" frågade Ashley med ett skratt.
"Men ja, är ni rädda eller?" ropade Douglas som redan var halvvägs in i hagen.

Filip var den första som vågade sig efter Douglas.
"Kom igen då, yolo" utbrast han på skämt. Vi skrattade.
"Använd aldrig ordet yolo igen, fyfan" sa Joanna med en allvarlig ton.
Filip skrattade och lipade mot henne.
"Yolo, yolo, yolo" började han sjunga.
"Ha ha, jättekul" mumlade Joanna surt.
Vi tjejer skrattade och himlade med ögonen innan vi gick in i kohagen tillsammans med Luke och Gustav.

"Tysta då!" hyschade Douglas när vi tjejer pratade bakom honom.
Vi hade närmat oss korna och jag tror nog att alla var aningen rädda. Korna stod helt stilla och stirrade på oss, som om de skulle anfalla oss. De hade något ilsket i blickarna. Vi tjejer stod och kramades medan killarna försökte spela tuffa och gå längre fram.
"Vi går tillbaka nu" viskade Emily.
"Sluta vara så tråkiga" utbrast Filip.
"Tysta!" skrek Douglas högt.
Korna började låta. De började dra kolvarna mot marken, som tjurar. De såg arga ut.
"Eh, jag tror att vi ska springa" mumlade Ida.
Alla stod helt blixtstilla. Vi vågade inte röra en enda muskel, inte ens killarna.
Korna blev allt mer aggressiva.
"Spring!" skrek Douglas tillslut.
Alla vände sig hastigt om och vi började springa så fort vi kunde. Vi skrek hysteriskt och sprang för våra liv. Korna klampade i full fart bakom oss, redo att stampa ner oss till döds.

När vi tillslut hade kastat oss ut ur hagen la vi oss på gräset. Korna stod mot stängslet och stirrade argsint på oss. Douglas började skratta och hans skratt smittade av sig. Vi alla började skratta hysteriskt. Vi bara låg där på gräset och skrattade medan korna stod på andra sidan stängslet och stirrade på oss.

"Du är galen, Douglas, vet du det?" utbrast jag när alla hade lugnat ner sig från skrattattacken.
"Jag vet" sa han och blinkade.
"Nu drar vi, korna stirrar ju sönder oss" sa Filip och hoppade upp på fötter.

Efter ytterligare några timmar av cyklande på landsväg fann vi en mataffär.
Klockan var runt fyra och vi hade inte hunnit särskilt långt, bara halvvägs till blå lagunen. Vi bestämde därför att vi skulle handla mat, eftersom den var slut, och sedan hitta något ställe i närheten att tälta på.
Vi droppade cyklarna på gräsmattan utanför affären i en enda stor hög och höll tummarna för att inget skulle bli stulet. Alla gick in i affären och vi började plocka på oss allt möjligt som vi skulle kunna tänkas behöva inför middagen, och frukost, lunch och middag till dagen därpå. Precis innan kassan var godishyllan. Douglas började plocka på sig påsar med godis, påse efter påse. Vi andra tittade på.
"Det räcker nog med typ två påsar" sa Gustav när Douglas plockade på sig den elfte påsen.
"Nej, men sluta. Jag betalar" svarade Douglas med ett leende.

Vi begav oss iväg på våra cyklar. Alla var trötta och det märktes trots att vi alla pratade och skrattade konstant.
Runt omkring oss fanns bara skog och åkrar. Det var helt öde.
"Jag orkar inte mer" muttrade Joanna. Alla instämde.
"Vi tältar i skogen, rakt in här bara" föreslog Filip och saktade ner. Eftersom ingen orkade cykla längre så gick vi med på det.
Vi vek av vägen och krånglade oss in i den täta skogen. Det gick inte att cykla så vi fick leda cyklarna. Efter några minuters promenad glesnade skogen och vi hittade en liten äng där vi kunde tälta.
"Ska vi killar kanske slå upp tälten?!" föreslog Luke med ett retsamt flin på läpparna.
"Fuck you" utbrast Ashley.
Luke vände blicken mot mig. Han höjde ögonbrynen med flinet kvar på hans läppar.
"Vi tjejer sätter upp våra tält" sa jag kaxigt. Killarna började skratta åt oss.
Vi tjejer fnös.
"Sure, vi kör tävling. De som förlorar får laga maten och diska" sa Filip. Han sträckte fram handen mot mig. Jag tog tag i hans hand och vi skakade.
"Deal" sa jag och log nöjt.

"Okej, tjejer, nu ska vi visa dem" sa jag och vände mig mot tjejerna. De nickade och log lurigt.
"Klara, färdiga, gå!" ropade Filip och alla satte igång med tälten i full fart.
Jag och Ida försökte få upp det ena tältet medan Ashley, Emily och Joanna försökte få upp det andra. Vi försökte så gott vi kunde, allihopa, men det gick inge vidare. Och tidspress gjorde inte saken bättre.

"Är ni klara någon gång?" frågade Filip och killarna skrattade.
Vi vände blickarna mot killarna som stod vid sina färdiga tält. Irriterat suckade vi.
"Hur kan ni vara så snabba?" utbrast Ida frustrerat. Killarna bara skrattade.
"Var inte så kaxiga nästa gång" sa Filip och log retsamt.
"Guys, jag tror att de behöver hjälp" sa Gustav och började gå mot oss.
"Visst, men bara för att vi är så himla snälla" sa Filip malligt.

•••
Ett litet feel-good-kapitel!!! Älskar det här kompisgänget, drömmen vore ju att ha ett sånt!!! Men tror ni att det håller hela vägen ut? Kommentera vad ni tror!! Och vad ni tycker om boken!!!! Jag vill gärna ha respons!!
Puss & kram <3