sommarnätter

Kapitel 36

Dagen efter vaknade vi inte förrän vid tolv. Vi åt brunch länge och packade sedan ihop tälten. Klockan var nästan tre när vi tillslut kom iväg. Problemet var att vi hade en ganska lång bit att cykla till nästa strand där vi skulle tälta, Nisseviken.

Vi cyklade och cyklade. Trots att vi hade bråttom så stannade vi då och då för att kolla på utsikten och gå på toa.
Klockan närmade sig sju och vi var vrålhungriga och eftersom vi inte var särskilt nära Nisseviken så stannade vi på en gräsmatta intill vägen för att laga mat. Vi struntade i att sätta upp tälten eftersom vi tänkte fortsätta cykla efter middagen.

När vi hade ätit middag var klockan nio. Snart skulle det bli mörkt, men det stoppade oss inte. Vi ville så gärna hinna till Nisseviken. Så vi fortsatte cykla.
Det var riktigt mysigt att cykla i skymningen. Trafiken hade nästan helt försvunnit, men det var inte så konstigt eftersom klockan var närmare elva på kvällen. Allting kändes så annorlunda på natten. Det var svalt, lugnt, tyst och stilla. Fridfullt och vackert.
Runt omkring landsvägen som vi cyklade på fanns bara skog, skog och ännu mer skog.

"Är ni rädda?" frågade Filip när mörkret hade lagt sig helt.
"Inte ett dugg" svarade Ashley malligt, trots att hon visste att alla tjejer, inklusive hon, var livrädda.
"Säker?" frågade Filip.
"Helt hundra" svarade Ashley lika malligt.
Plötsligt slirade Douglas högljutt med sin cykel och skrek till för att skrämma oss. Självklart blev vi rädda. Alla tjejer skrek till av rädsla och tvärbromsade cyklarna. Luke och Gustav som var närmast bakom oss var inte beredda på bromsarna och hann inte reagera innan de cyklade in i oss. Filip cyklade skrattandes förbi hela klungan och Douglas likaså.
"Fyfan vad onödigt" utbrast Joanna tröttsamt. Alla andra, förutom Filip och Douglas, höll med.

Gustav hade krockat in i Joanna och Luke hade krockat in i Ashley. De alla fyra hade ramlat och försökte nu trassla sig ur. Jag, Ida och Emily gick fram och hjälpte dem. Som tur var så blev ingen skadad, men vi var ju lagom irriterade på Filip och Douglas.
"Ni ska få igen" mumlade Luke när han hade rest sig upp.
"Big time" la Gustav till.
Vi tjejer instämde.

Efter några minuter av tjafsande, och även skratt, så hade alla kommit upp på sina cyklar igen. Vi fortsatte cykla i mörkret och  den här gången utan att någon skrämdes.
Tillslut kom vi fram till Nisseviken. Klockan var nästan halv två på natten och det var svårt att hitta en bra tältplats eftersom det var då mörkt. Men efter att alla hade lyst med sina ficklampor samtidigt så fick vi tillräckligt mycket ljus för att hitta en bra plats. När vi sedan insåg att vi skulle sätta upp fyra tält i totalt mörker så gav vi upp. Istället rullade vi ut våra sovsäckar, liggunderlag och täcken och la oss i en klump mitt på gräsmattan.

"Skrämmer ni oss inatt så åker jag hem, på riktigt" sa Emily, riktat mot Filip och Douglas. Vi andra tjejer mumlade att vi skulle göra detsamma.
Douglas och Filip bara skrattade.
"Det är lugnt, jag och Gustav skyddar er" sa Luke som låg bredvid mig. Jag vände mig mot honom och log. Han log tillbaka.
"Pfft, ni ligger ju bara och hånglar" fnös Joanna.
Alla började skratta eftersom hennes kommentar lätt kunde tolkas som att det var Luke och Gustav som hånglade med varandra.
Joanna himlade med ögonen och suckade när hon insåg att vi skrattade åt hennes kommentar.
"Ni förstår vad jag menar" muttrade hon.
"Är du avundsjuk?" frågade Gustav retsamt.
Joanna fnös igen, utan att svara på frågan. Vi andra skrattade.
"Godnatt" mumlade Joanna för att visa att hon inte tänkte delta i samtalet längre.
"Du är allt söt du, Joanna" sa Emily och alla började skratta igen.

Strax därefter sa vi godnatt allihopa.
Luke och jag hade skjutit ihop våra liggunderlag och delade täcke. Vi låg tätt intill varandra och skedade. Han låg tryckt mot min rygg och strök med sina fingrar i mitt hår. Allt annat var lugnt och tyst. Den stjärnklara himlen glittrade och allt var underbart.

•••
Ännu en tråkigt kapitel som sagt. Men men. Håll ut.
Kommentera vad ni tycker!!
Puss & kram <3