sommarnätter

Kapitel 32

Morgonen därpå vaknade jag och Luke innan alla andra. Eftersom vi inte ansåg att våra förhållanden var en hemlighet längre efter allt som hade hänt de senaste dagarna så struntade vi i att väcka Ida och Gustav.
Istället satte vi oss bredvid varandra vid den slockna elden och åt frukost i väntan på att de andra skulle vakna.
Vi satt där länge och sa inte mycket. Jag hade lutat mitt huvud mot Lukes axel och hans hand låg över min på hans knä.
"Du vet när du pratade med mig i tältet precis efter händelsen med Martin?" mumlade jag efter att ha tänkt på det ett tag.
"Mhm" svarade Luke lågt.
"Det där du sa om att du visste hur det kändes att bli sårad av någon man älskade?" fortsatte jag tveksamt.
Jag visste inte riktigt om han ville prata om det. Kanske var det ett känsligt ämne. Men jag hade varit nyfiken ända sedan han sa det och jag ville verkligen ha svar.
"Mm" mumlade han.
Jag öppnade munnen för att säga något men insåg att jag inte visste hur jag skulle formulera mig så jag stängde munnen igen.
"Vad menade du? Vill du prata om det?" sa jag tillslut, efter mycket tänkande.
Luke harklade sig. Jag kände att han spände kroppen så jag avlägsnade mitt huvud från hans axel. Min blick sökte sig efter hans men han ignorerade den. Istället fäste han sin blick ut i skogen. Han drog ifrån sin hand från min och drog sig genom håret. Sakta flyttade jag bort min hand från hans knä. Jag såg att han var otroligt obekväm i situationen.
"Du måste inte" sa jag lågt.
Jag försökte möta hans blick, men han vägrade.

Filip och Douglas kastade sig högljutt ut ur deras tält. Skrattandes och tjoandes gick de fram till oss.
Luke lättades snabbt upp. Hans obekväma rörelser och ansiktsuttryck övergick till glatt och lugnt.
Jag log snett. Såklart var jag glad över att han var glad igen, men jag såg ju att han verkligen mådde dåligt på grund av detta och jag ville att han skulle förstå att jag skulle stötta honom oavsett vad.

"Vart tog ni vägen igår?"  frågade Filip när han och Douglas hade satt sig ner mittemot mig och Luke.
"Äh, bara ett litet missförstånd" svarade Luke nonchalant.
Jag hade nästan helt glömt bort gårdagens händelse med Gustav och Ida. Det hade hänt så mycket annat som hade tagit över i mina tankar, såsom min panikattack och det här med Lukes beteende.
Jag hoppades med hela mitt hjärta att Ida också hade glömt händelsen, eller i alla fall lagt den åt sidan. Det sista vi behövde nu var bråk mellan henne och Ashley. Jag lyckades avleda det igår kväll, men om Ida fortfarande var arg skulle jag nog inte kunna avleda henne mycket längre.

Jag, Luke, Filip och Douglas satt och pratade länge. Allt var så lugnt och stilla i skogen och genom att prata med låga och mjuka röster blev allt så behagligt. Det var en helt annan känsla än att tälta på stranden.
Gustav och Ida var näst på tur att ta sig ut från deras tält. Dock reste jag mig upp och drog Ida åt sidan innan hon hann sätta sig ner.
"Starta inte drama med Ashley" viskade jag skarpt när vi hade kommit en bit bort från de andra.
Ida gav mig en klagande blick.
"Jag tänker inte acceptera vad hon gjorde" utbrast hon irriterat.
Jag suckade. Min magkänsla sa att jag inte skulle vinna denna strid. Ida var envis.
"Det var fel av henne, men att bråka gör inte saken bättre. Jag lovar" sa jag, lugnt och sansat.
"Jag ska inte bråka, jag vill bara säga till henne att jag tycker att det är fel" sa Ida.
"Nej, Ida. Släpp det. Du fick Gustav, så vem bryr sig?" sa jag och suckade.
Ida skakade på huvudet och visade tydligt att hon inte höll med mig.
"Jag vill bara prata med henne" bad hon. Dock sökte hon inte efter min tillåtelse utan hon sökte efter förståelse och stöd. Men jag tänkte inte ge henne det eftersom jag tyckte att det var onödigt att skapa drama.
"Vi har det ju så bra. Om du tar upp detta så kommer du och Ashley börja bråka. Låt det bara vara. Snälla" fortsatte jag i försök att övertala henne.
Ida gav mig en sur blick utan att svara.
"Okej, såhär gör vi; du avvaktar med att säga någonting idag så får vi se hur Ashley beter sig. Hon kanske ber om ursäkt, okej?" föreslog jag.
Idas sura blick låg kvar på mig. Hon satte armarna i kors.
"Visst" mumlade hon surt.
Jag log och gav henne en kram.

När vi kom tillbaka till de andra så hade Ashley, Emily och Joanna gått upp. De satt tillsammans med de andra runt askan från gårdagens eld och pratade. Jag såg hur Ida spände kroppen när hon såg Ashley. Diskret puttade jag till henne i sidan och hon suckade mot mig.
Jag satte mig ner bredvid Luke och Ida satte sig ner bredvid Gustav, tätt intill honom med blicken fäst vid Ashley.

Efter frukosten plockade vi ihop alla grejer och cyklade iväg mot nästa destination. Dock var det fortfarande långt kvar till närmaste strand så vi förmodade att vi skulle behöva tälta i skogen en natt till.
Och mycket riktigt, klockan sex var vi trötta och bestämde oss för att tälta ännu en natt i skogen. Vi cyklade rakt in i skogen som låg längs med landsvägen och gick långt in innan vi hittade ett bra ställe att tälta på.

•••
Ett ganska tråkigt och intressant kapitel, men men. I nästa kapitel kommer Luke öppna upp sig lite, längtar ni? Och vad kommer hända mellan Ida och Ashley? Kommentera!!!!
Puss & kram <3