sommarnätter

Kapitel 8

Killarna kom tillbaka efter tjugo minuter. Samtalet vi tjejer hade haft hade dött ut för länge sedan så vi hade bara legat tysta och solat. Lagom stelt.
"Äntligen!" ropade Fia när de kom tillbaka.
"Kan vi bada nu?" frågade Ylva. Luke och Gustav nickade lätt och de gick tillsammans med Ylva och Fia till klippan och hoppade ner i vattnet.

"Vad i helvete var det där?" utbrast Emily och skrattade.
"Asså hörni, Ylva och Fia är galna. Seriöst" sa Douglas lågt så att de inte skulle höra.
"Vi har märkt det" mumlade Joanna.
"De går i vår skola, de tror att de är på g med Gustav och Luke, men tro mig, de är de inte" sa Filip.
"Gustav och Luke hatar dem" förtydligade Douglas.
"Men skicka hem dem bara? De kan ju inte bara komma och tränga sig på?" sa Ida.
"Lycka till" sa Douglas ironiskt.
"Alltså, ni känner dem inte" sa Filip och suckade.
"Jag antar att vi är fast med dem i alla fall i några dagar" fortsatte han.
"Fyfan vad kul!" utbrast Joanna ironiskt. Hon himlade med ögonen.
"Jaja, det finns inte mycket vi kan göra" sa Filip.
"Skitsamma, nu badar vi" sa Douglas efter några sekunder av tystnad.

Hela gänget badade i några timmar. Vi kastade med en boll, skvätte vatten på varandra, hoppade från klippan och en massa roliga saker. Ylva och Fia höll sig i bakgrunden och klängde på Gustav och Luke, som hela tiden försökte ta sig till oss andra men blev stoppade.
Tillslut var det middagsdags. Idag lagade jag, Ida och Ashley maten medan de andra hämtade pinnar till elden och vatten vid toalettbåsen som fanns uppställda en bit bort.

När maten var klar ropade vi på alla.
"Nämen, ni kan ju någonting i alla fall" utbrast Filip när han såg maten.
Vi grimaserade mot honom och han skrattade.
Middagen var stel. Ingen sa någonting. Det hade inte varit såhär mellan oss på hela tiden så alla förstod att det var Ylva och Fias fel.
"Har ni tält med er eller?" frågade Filip Ylva och Fia.
"Nej, juste! Det kanske skulle varit bra" svarade Fia och skrattade, tillgjort.
"Men det är lugnt, vi kan sova med Gustav och Luke" fortsatte Fia och log.
Min blick gled mot Gustav och Luke som nästan satte maten i halsen av förvåning.
"Eller så kan ni få mitt och Douglas tält, vi kan sova med Gustav och Luke en natt" sa Filip efter att ha sett deras reaktion.
"Nej, då. Det blir för trångt med fyra killar i det där lilla tältet" sa Fia.
Det blev återigen tyst. Min blick vandrade över person till person. Ashley höll sig för skratt, likaså Douglas. Joanna satt och himlade med ögonen. Gustav och Luke gav varandra otolkbara blickar. Filip och Emily satt och tittade ner i marken medan de åt. Idas blick låg på Ylva och Fia vars blickar svepte över omgivningen.

"Jaha, ska vi gå och lägga oss eller?" frågade Filip en stund efter att alla hade ätit upp. Alla höll med eftersom ingen orkade med den stela stämningen längre.
Alla sa godnatt och kort därefter var alla inne i sina tält.
Jag och Ida delade tält som vanligt. Vi låg tätt intill varandra och viskade om Ylva och Fia.
"Alltså jag tycker synd om Gustav och Luke" sa jag. Ida nickade.
"Ja, jag också. Man ser ju tydligt att de inte tycker om dem" sa Ida.
"Verkligen" svarade jag.
"Hoppas de åker hem snart. Det blir så stelt när de är med" sa Ida och suckade. Jag hummade ett ja till svar.
"Godnatt" viskade Ida. Jag log.
"Godnatt" viskade jag tillbaka.

Jag vaknade av viskande röster och steg utanför vårt tält. Eftersom jag var trött så hann jag inte ens tänka tanken på att det kunde vara någon av de andra utan jag blev direkt rädd och skakade om Ida för att få henne att vakna.
"Vad?" mumlade Ida nyvaket.
"Det är någon eller något utanför värt tält" viskade jag lågt. Ida satte sig upp och vi lyssnade efter fler ljud.
Ljudet av en dragkedja som öppnas hördes. Vi tittade oroligt på varandra och tryckte ihop oss närmare varandra.

Dragkedjan var ända nere och skynket öppnades. I öppningen stod Luke och Gustav. Jag och Ida pustade ut när vi insåg att det inte var någon mördare eller något spöke.
"Eh.. tja" viskade Gustav.
"Hej" sa jag med en frågande blick.
"Alltså vi orkar inte med Ylva och Fia, kan vi sova här eller?" sa Luke.
Jag och Ida vände chockat blickarna mot varandra.
"Ja, alltså, det blir lite trångt i Filips och Douglas tält och Emily, Ashley och Joanna är ju tre, så ja" la Gustav till, en aning nervöst, innan jag eller Ida hann svara.
"Visst" svarade jag tillslut. Min röst var tveksam, men det var inte så konstigt. Även om vi hade känt varandra i några dagar nu och kommit varandra nära så kändes det väldigt konstigt att helt plötsligt sova tillsammans. Men vi kunde ju inte säga nej heller.
"Tack, ni är våra räddare i nöden" utbrast Luke tacksamt.
De klättrade in i tältet. Jag och Ida skulle precis hoppa åt sidan så att det kunde sova på andra sidan, men då valde de istället att gå till varsin sida. Jag och Ida tryckte ihop oss i mitten medan Luke la sig bredvid mig och Gustav la sig bredvid Ida.
Vi låg tätt intill varandra allihopa. Men det var inte så konstigt eftersom det var ett tvåmannatält, och vi låg fyra stycken i det.
Ingen sa någonting. Det var aningen stelt och jag visste inte riktigt hur jag skulle ligga, eller vem jag skulle ligga vänd mot. Just nu låg jag vänd mot Ida och Ida låg vänd mot mig. Vi förde en konversation med våra blickar och mimade. Efter ett tag kom vi på att de kanske ville ha täcke, men med tanke på att de låg på varsin sida om oss var jag tvungen att dela med Luke och Ida tvungen att dela med Gustav.
Jag vände mig om till Luke samtidigt som Ida vände sig om till Gustav.
"Tja" viskade Luke och mötte min blick. Han log och fick mig att generat slå bort blicken.
"Vill du ha täcke?" frågade jag lågt. Luke log tacksamt och drog till sig lite täcke. Både han och Gustav hade varsin t-shirts och mjukisbyxor på sig, men det var kallt så täcke behövdes.
"Vet Ylva och Fia att ni gick?" frågade jag.
Luke skakade på huvudet.
"De sover" viskade han. Jag nickade sakta.
Han sökte sig gång på gång efter min blick och tillslut lät jag honom möta den. Han log. Våra ansikten var bara några centimeter ifrån varandra eftersom det var så trångt.
"Godnatt" viskade jag.
"Godnatt" viskade han tillbaka.
Jag vände mig om eftersom jag tyckte att det var obekvämt när han såg på mig när jag hade stängda ögonlock.

Jag stängde ögonen. Plötsligt kände jag hans arm runt min midja. Diskret flyttade han sig närmare mig. Jag låg med min rygg mot hans mage och hans arm höll om mig. I början kändes det konstigt, men det tog inte lång tid innan jag faktiskt började gilla det. Det var mysigt.

Jag öppnade ögonen och såg att Ida vände sig om mot mig. Hon och Gustav hade precis viskat klart. Ida såg hur jag och Luke låg och spärrade upp ögonen mot mig. Jag mimade "jag vet" mot henne och log stort.
Innan jag visste ordet av det låg Gustavs arm runt Idas midja. Jag bet mig i läppen för att inte börja skratta. Ida gjorde likadant.

•••
Ojojoj nu går det framåt för Agnes och Luke och för Ida och Gustav.. vad tycker ni om det? Och vad tycker ni om Ylva och Fia? Hur länge tror ni att de kommer stanna? Och hur tror ni de kommer reagera när/om de får reda på var Luke och Gustav egentligen sov?
Kommentera!!!
Puss & kram <3