sommarnätter

Kapitel 30

En timme senare hade Ida äntligen samlat på sig mod att prata med Gustav.
"Gustav, kan jag och Agnes få prata lite med dig?" frågade Ida lågmält så att de andra inte skulle höra.
Gustav gav både mig och Ida en frågande blick innan han reste sig upp. Vi gjorde detsamma och lämnade sedan de andra utan att säga något.
Vi gick en bit in i skogen, bort från tälten. När Gustav stannade så vände han sig mot mig och Ida. Han skrattade till lite nervöst.
"Jaha?" frågade han och flackade sin blick mellan oss.
"Vad är det som pågår mellan dig och Ashley?" frågade Ida, rakt på sak.
"Va? Inget" utbrast Gustav och försökte spela oskyldig. Jag såg att han ljög. Han skruvade på sig och jag såg att han var obekväm i situationen.
"Både jag och Agnes har lagt märke till hur mycket ni har umgåtts på sistone" muttrade Ida och satte armarna i kors.

Vi hörde steg bakom oss och jag och Ida vände oss om. Luke kom joggandes och ställde sig bredvid mig och Ida.
"Vad är det som händer?" frågade han. Hans blick flackade mellan mig, Ida och Gustav.
"Är det om Gustav och Ashley?" fortsatte Luke fråga eftersom ingen svarade. Han suckade.
"Okej, visst. Det kanske är något på gång mellan mig och Ashley, men varför skulle du bry dig?" utbrast Gustav. Hans tonläge var irriterat, drygt.
Både jag, Ida och Luke blev förvånade av hans plötsliga irritation.
"Varför skulle jag inte bry mig? Jag trodde att vi var tillsammans, eller i alla fall något åt det hållet" sa Ida och slog ut armarna i en frustrerad gest.
"För att du uppenbarligen är på gång med den där jävla Antonio" utbrast Gustav.
Ida suckade och drog handen genom sitt hår.
"Hur vet du vem Antonio är?" frågade hon och höjde sitt ena ögonbryn.
"Jag har sett kommentarer på instagram, snapchats och meddelanden på din mobil" svarade Gustav och ryckte på axlarna.
Ida gav honom en anklagande blick.
"Och du bara antar att vi har någonting på gång för att vi har kontakt?" frågade Ida spydigt.
"Nej, Ashley berättade vem han var" sa Gustav irriterat.
"Och exakt vad sa Ashley?" frågade Ida och höjde ögonbrynen.
"Att Antonio är ditt ex och att ni har varit på g ända sedan ni gjorde slut och att ni egentligen aldrig slutade älska varandra. Så ja, jag kanske är på g med Ashley, men varför ska du bry dig? Du har ju tydligen redan en pojkvän som du inte ens har nämnt. Tack så mycket för att du har spelat med mig hela tiden, det värmer" utbrast Gustav, det sista med ironi. Han var sårad, jag kunde se det. Men det var ju inte sant. Jag förstod inte varför Ashley hade ljugit.
"Gustav, det är inte sant. Ja, Antonio är mitt ex, men vi har inte varit på g sedan vi gjorde slut och vi är verkligen inte på g nu och kommer aldrig att bli det. Vi är nära vänner, men vi kommer aldrig mer gå över till kärlek för vi gillar inte varandra på det sättet längre" förklarade Ida. Hennes röst hade övergått från irriterad och arg till ledsam och sårbar. Hon tog ett steg närmare Gustav, men han backade.
"Varför har du du hållit honom hemlig för mig?" mumlade han sammanbitet. Han var fortfarande irriterad.
"För att du inte har med saken att göra. Jag måste ju få ha vänner" utbrast Ida.
"Du ljuger. Jag har sett hans kommentarer, inte en chans att ni bara är vänner" mumlade Gustav.
"Jag ljuger inte. Gustav, snälla. Ashley försöker bara förstöra saker mellan oss, säkert för att hon gillar dig" utbrast Ida bedjande.
"Varför skulle jag tro på dig?" frågade Gustav. Hans blick var mörk och besviken.
"Gustav, lägg av. Ida ljuger inte. Jag känner Antonio och jag vet att varken han eller Ida vill ha tillbaka varandra" sa jag. Jag var tvungen att lägga mig i. Jag tyckte synd om Ida.
"Som om jag tror mer på Ida om du hoppar in för att rädda henne, snälla, ni är bästa vänner" fnös Gustav.
Luke suckade djupt innan han tog några steg fram. Han ställde sig mittemot Gustav och tittade rakt in i hans ögon.
"Allvarligt? Tror du mer på Ashley än på Ida? Jag tror att Ida vet bättre om sina vänner och ex än vad Ashley vet om dem. Sluta komma med någon jävla ursäkt för att hålla på med Ashley bakom ryggen på Ida, det är fel och det vet du. Och jag vet att du egentligen inte vill göra det, för du gillar Ida extremt mycket. Och sorry om jag försäger dig nu, men för i helvete, Gustav. Get over your self, be a man for godness sake!" Luke mumlade fram orden. Hans ton var allvarlig och hans blick släppte inte Gustavs ögon.

Gustav drog sig undan. Han gick fram till Ida och tittade på henne länge.
"Helt ärligt, talar du sanning?" frågade han och såg henne rakt in i ögonen.
"Helt ärligt, ja" svarade Ida.
Ett leende spred sig på Gustavs läppar. Han böjde sig fram och kysste henne.
"Förlåt för att jag inte pratade med dig istället för att fråga Ashley. Förlåt för att jag inte trodde på dig. Jag var aldrig intresserad av Ashley på det sättet, vi började bara prata mer och mer och vi blev bra vänner" sa han lågt efter kyssen. Jag log mot dem.

Luke kom fram till mig. Han ställde sig precis bakom mig och la sina armar på min midja.
"Tack för hjälpen" viskade jag och vände mig om så att vi stod mittemot varandra.
"De älskar varandra, precis som vi gör" mumlade han tillbaka med ett leende på läpparna. Jag log tillbaka.
"Jag är bara glad att Gustav har hittat någon som är bra för honom" fortsatte han. Jag höjde ögonbrynen.
"Du då? Är du inte glad över att du har hittat någon som är bra för dig?" frågade jag och log lurigt. Luke skrockade.
Han lutade sig fram och kysste mig mjukt.
"Fick du svar på din fråga?" frågade han lågt efter kyssen.
Jag log och nickade.

•••
Så nu är dramat mellan Ashley, Ida och Gustav löst! Eller? Kanske inte... vi får väl se (;
Kommenterades ni tycker!!!!
Puss & kram <3