sommarnätter

Kapitel 41

Efter några långa minuter hade jag lugnat ner mig. Luke släppte från kramen. Hans händer vilade återigen på mina axlar och hans blick fästes vid min. Jag torkade mina tårar.
"Vad var det som hände, Agnes?" frågade Luke mjukt.
"Det handlade om Ashley och Gustav" mumlade jag. Jag ville inte berätta vad resten av bråket handlade om. Jag visste inte riktigt varför, men jag antog att jag blev så sårad att jag ville förtränga det de hade sagt. Jag ville inte tro på att Luke bara började hålla på med mig för att han ville få Fia avundsjuk. Kanske var det så. Kanske skulle han bara lämna mig efter sommaren, aldrig höra av sig igen.
Luke suckade djupt.
"Var det Ida som drog upp det?" frågade han med en anklagande röst. Jag nickade sakta.
"Men jag förstår henne. Så jag backade upp henne och Emily och Joanna backade upp Ashley" förklarade jag. Luke nickade.
"Ashley säger att hon inte alls har försökt eller försöker förstöra mellan Ida och Gustav eller hålla på med Gustav" fortsatte jag.
"Gör hon det då?" frågade Luke.
Jag bet mig i läppen.
"Alltså hon har gjort det i alla fall. Du vet att de umgicks jättemycket efter allt med Martin eftersom Ida var mycket med mig då, och så ljög ju Ashley om Antonio för Gustav så då förstörde hon ju för dem" berättade jag. Luke nickade.
"Och jag tror att Ida fortfarande är sur för att hon märker att Gustav verkar osäker. Har du inte sett det på honom på sistone? Som igår när han skulle kyssa någon i tältet och han tvekade på riktigt på vem han skulle välja" fortsatte jag. Luke suckade.
"Kom" sa han och tog tag i min hand. Han började gå och drog med mig bakom honom. Jag följde förvånat efter.

Tillslut hittade Luke det han letade efter. Ida och Gustav. De satt lutade mot en vägg som tillhörde en fiskebod uppe i fiskebyn som stranden låg vid.
Luke släppte min hand och gav Gustav en blick som jag inte kunde tolka, men Gustav verkade förstå. Han reste sig upp och jag satte mig ner tveksamt bredvid Ida.
"Jag vet inte vad Ida har berättat om bråket," började Luke och slängde en blick mot Ida.
"Och förlåt om jag säger något jag inte borde nu," fortsatte han, riktat mot mig.
"Men Gustav för i helvete" sa han och flyttade tillbaka blicken till Gustav som nu stod mittemot honom.
"Bråket handlade om dig, Gustav. För att du håller på och har hållit på med både Ida och Ashley. Alltså på riktigt, hur skamligt är inte det?" sa Luke. Hans röst var bestämd.
Gustav stod bara där och lyssnade. Han sa inte ett enda ord.
"Du får fan ta och bestämma dig. Alla såg hur du tvekade igår innan du kysste Ida, tänkte du på riktigt kyssa Ashley? Fyfan" fortsatte Luke. Hans röst övergick till irriterad och äcklad.
"Du är osäker på dina känslor och det har gjort att Ida är osäker på dig, som ledde till bråket mellan tjejerna, vilket i sin tur ledde till att min tjej blev ledsen, din tjej blev ledsen och Ashley, Joanna och Emily blev ledsna och deras vänskap håller på att gå i kras. Förlåt, men allt det här är ditt fel. Så du ska fixa det. Du ska bestämma dig om vem du vill ha och du ska se till att tjejerna blir sams igen." Lukes röst blev bara högre och högre, ännu mer bestämd och ännu mer irriterad.
"Asså fan, Gustav. Du gör allting så svårt. Liksom, du är min bästa vän, jag älskar dig. Men de senaste dagarna har du betett dig som en idiot. Du fick en otroligt underbar tjej och ändå går du och håller på med någon annan? Det är inte likt dig, Gustav. Vad är det som har hänt?" avslutade Luke tillslut. Hans röst var nu ledsam, sårbar. Han skakade på huvudet och tittade hopplöst på Gustav.
De såg länge på varandra innan Gustav drog handen genom håret. Han lutade sig fram emot Lukes öra och viskade något.

Jag och Ida försökte höra vad han sa, utan resultat.
Gustav lutade sig sakta tillbaka.
"Men säg det då!" utbrast Luke och slog ut med händerna.
Gustav svarade inte. Luke suckade.
"Jag och Agnes går tillbaka till de andra. Du säger det du behöver säga till Ida och sedan kommer ni också tillbaka till de andra så att du kan fixa till hela den här skiten. Okej?" föreslog Luke. Dock lät det mer som en order än ett förslag.
Gustav nickade sakta.

Luke kom fram till mig och sträckte ut sin hand. Jag tog tag i den och han drog upp mig på fötter.
Vi gick snabbt därifrån.
"Vad sa Gustav till dig?" frågade jag när vi hade gått ifrån dem.
"Att han är förälskad i Ida och eftersom han aldrig har känt så tidigare så vet han inte hur han ska bete sig och dessutom så vet han inte om Ida känner detsamma, och på grund av det allt det har han betett sig som han har gjort" förklarade Luke. Jag nickade sakta.

Vi fortsatte gå under tystnad. Jag väntade på att Luke skulle säga att han var förälskad i mig, men det kom aldrig. Kanske hade Ashley, Emily och Joanna rätt. Kanske var jag bara Lukes sommarromans trots allt.

•••
Vad tror ni? Är Luke bara Agnes sommarromans? Kommentera vad ni tycker om boken!!!
Puss & kram <3