sommarnätter

Kapitel 17

Det hände inte mycket mer den kvällen. Ylva och Fia kom inte ut ur tältet och Luke och Gustav kom inte tillbaka. Så vi andra gick och la oss ganska snart efter händelsen.

Morgonen därpå vaknade jag i Lukes famn. Jag vände mig om och studerade hans ansikte.
Jag drog mitt finger längs hans panna och strök bort håret. Han öppnade sakta ögonen och såg på mig. Jag log mjukt.
"Hur mår du?" frågade jag lågt.
"Nu när jag är med dig, bra" mumlade han. Jag log.
Jag drog min hand genom hans hår och pussade honom på pannan.
Han rullade över på rygg och jag följde automatiskt efter så att jag låg halvt över honom. Han omfamnade mig och jag la ner mitt huvud mot hans bröstkorg.
"Jag och Gustav måste väl gå ut och låtsas som att vi har sovit utomhus" mumlade Luke. Jag lyfte upp mitt huvud och nickade.
Luke fäste sin blick vid min och log. Han lyfte upp huvudet några centimeter och kysste mig mjukt.
"Du sjunger väldigt bra förresten" sa jag efter kyssen.
Luke skrattade och slog bort blicken.
"Vad? Du gör det" utbrast jag.
"Tack" sa han och kysste mig.

Han vände sig om och innan jag hann reagera låg jag under honom. Hans händer stödde sig på varsin sida om mig. Han log och böjde sig ner och kysste mig igen.
Han rullade bort från mig och skakade om Gustav.
"Vi måste dra innan de andra vaknar" sa han. Gustav nickade och kysste Ida innan han och Luke gick ut.

Jag vände mig mot Ida. Vi log mot varandra. Båda var glada.
"Hur går det för er?" frågade Ida.
"Väldigt bra" svarade jag glatt.
"Du lovar väl att säga till mig eller Luke om det blir som det blev med Martin?" sa Ida tveksamt. Jag bet mig i läppen och nickade.
"Luke är inte ett dugg som Martin" mumlade jag. Ida nickade.
"Nej, jag vet, men ändå. Det är inte omöjligt att något sådant händer igen" sa Ida. Jag bet mig återigen i läppen.
"Jag vet, tack" sa jag och log svagt mot henne.
Jag kände hur tårarna kröp upp och mina ögon blev glansiga. Jag försökte blinka bort tårarna. Ida flyttade sig närmare mig och kramade om mig. Tårarna föll ner för mina kinder.
"Oroa dig inte. Luke är en underbar kille" viskade Ida.
"Det var Martin också, innan allt hände" mumlade jag. Ida svarade inte.

Efter några tysta minuter drog jag mig ur hennes famn. Jag torkade mina tårar.
"Du vet att han har sommarställe på Gotland, va?" berättade jag.
Ida log snett.
"Tänk om vi träffar honom" mumlade jag lågt.
"Vi ska inte campa någonstans i närheten av honom, okej?" sa Ida med en allvarlig ton. Jag nickade sakta.

Vi hörde röster utifrån och antog att fler hade vaknat så vi gick ut till dem. Lukes blick följde mig. Han såg oroligt på mig. Jag suckade och försökte dölja mitt ansikte eftersom han förmodligen var orolig över mina röda ögon som jag hade fått av tårarna.

Ylva och Fia vaknade sist av alla. Så fort de kom ut från sitt tält blev stämningen stel. Ingen sa någonting på ett bra tag.
"Jaha.." mumlade Joanna.
"Ska vi dra ifrån Fårö idag eller?" frågade Filip.
"Det blir bra" svarade Emily.
"Det ska finnas ett annat kalkbrott en bit ifrån Fårösund, dit kan vi dra" föreslog Ashley. Vi andra nickade.

Efter frukosten packade vi ihop och begav oss till färjan. Den här gången kom alla med på samma färja.
Det var inte så värst långt mellan färjan och kalkbrottet, men det var ganska svårt att hitta det. Det var inte skyltat eftersom gotlänningarna inte ville ha dit turister, så vi fick följa kartan och det var vi inte så bra på. Men tillslut fann vi det, och det var helt fantastiskt. Smöjen hette det. Det var ett litet kalkbrott med kristallklart vatten. Runt om såg det ut som månlandskap och så fanns stora vindkraftverk som gav ifrån sig ett susande ljud.
Eftersom det var ganska många barnfamiljer där vi kom fram så gick vi en bit längs kalkbrottets kant. Tillslut kom vi fram till en perfekt campingplats. Det var gräs istället för hårt berg och en bit upp fanns en skog. Vi slog upp tälten innan vi hoppade i vattnet och badade.
Vi hoppade från klippan och badade i flera timmar.

Vi lagade och åt inte middag förrän framåt tio på kvällen. Men det spelade ingen roll. Det var ju inte så att vi hade några tider att passa.
Efter konversationer och kortspel gick vi och la oss vid midnatt.

•••
En snabbt litet "mellankapitel", det händer inte så mycket och är ganska tråkigt.. meeeen i nästa kapitel blir det draaaama!!
Bara så ni vet så kommer det blir ungefär 50 kapitel på den här boken, så den blir ganska lång.. hoppas att det är okej!
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3