Kapitel 20

3.1K 91 40
                                    

Kvällen närmade sig. Vi hade precis ätit middag och satt runt elden. Stämningen var mycket bättre nu när Ylva och Fia hade lämnat oss.
"Nu tycker jag att vi sjunger" utbrast Filip. Han vände blicken mot Luke som skakade på huvudet.
"Jo du, hämta gitarren" beordrade Filip. Vi andra skrattade.
Luke suckade innan han reste sig upp och hämtade gitarren.
"Jag sjunger inte ensam igen i alla fall" mumlade Luke när han kom tillbaka.
"Nej, alla ska sjunga" sa Filip och svepte blicken över alla andra.
Luke började stämma gitarren. Min blick låg fäst vid honom. Plötsligt slog han upp blicken mot mig. Jag log och han blinkade mot mig.
"Låt?" frågade Luke.
"Vart jag mig i världen vänder, den kan väl alla?" sa Filip.
Luke började spela innan Filip hade fått svar.
"Har alltid kunnat lita på min omdömeslöshet. Har alltid kunnat tappa min skalle till marken" började Luke sjunga ensam. Hans röst var grym. Han nickade mot oss och menade på att vi skulle börja sjunga vi också.
"Har alltid varit säker på att jag kan göra fel. Det ger mig trygghet i stanken, bedragen av tanken. Tror du vi kan ropa efter nån med förstånd. Som kan se vad vi gör och förstår vad vi menar. Jag tror du söker efter mer än du ser. Men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar" fortsatte vi sjunga.
Alla sjöng seriöst, men ändå blev det stoj och skämt. Vi skrattade under sången, men alla höll ändå ut till sista ton.
"Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer. Längtar efter något som kan rädda mig. Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer. Längtar efter något som kan rädda mig" sjöng vi.
Vi avslutade sången där och alla började klappa händerna åt varandra innan skratten bröt ut.

Timmarna flög förbi. Vi fortsatte sjunga, låt efter låt. Det var riktigt mysigt. Det kändes som att vi alla äntligen kunde vara oss själva, efter att Ylva och Fia hade åkt hem. Och jag älskade det.

"Jaha, jag ska gå och lägga mig" sa Joanna efter ett antal låtar, konversationer och skratt.
"Jag också" svarade Emily och Ashley i munnen på varandra, vilket fick dem att börja skratta.
"Douglas, ska vi också dra oss eller?" sa Filip vänd mot Douglas. Han nickade som svar.
"Godnatt" sa Douglas och reste sig i samband med alla andra.
"Men jag är inte trött" utbrast Ida.
"Men sitt kvar ni då" svarade Emily.

Och så blev det. Jag, Ida, Luke och Gustav satt kvar vid elden och pratade i ytterligare en halvtimme.
När vi väl skulle gå och lägga oss sov alla andra, därför valde vi att dela upp oss på tälten. Jag och Luke skulle sova i det ena tältet och Ida och Gustav i det andra.

Jag och Luke kröp in i tältet och la oss tätt intill varandra, trots att vi hade mycket mer plats än nätterna innan.
Lukes läppar närmade sig mina. Han kysste mig mjukt. Våra blickar mötte varandras och jag log. Luke log tillbaka.
Ännu en gång kraschade hans läppar mot mina. Kyssen var hetsig och övergick snabbt till hångel. Jag rullade över så att jag låg ovanpå Luke. Våra läppar masserade varandra och våra tungor brottades. Lukes hand letade sig in innanför min tröja och smekte mig från midjan och uppåt, längs sidan. Jag rös av hans beröring. Mina händer rufsade hans hår och smekte längs hans kindben.

Hånglet blev allt mer hetsigt. Luke rullade runt tillsammans med mig så att jag låg underst. Han satte sig på knä över min mage, med ett knä på vardera sida. Hans läppar släppte mina. Innan jag visste ordet av det var hans tröja av och hans läppar hade återigen kraschat mot mina.
"Vill du?" mumlade han mellan kyssarna. Innan jag hann svara började han kyssa mig ner för halsen.
Luke ville ha sex med mig. Jag bet mig i läppen.
"Ja" svarade jag tillslut. Fast att jag egentligen inte ville. Men Luke kanske inte ville ha mig längre om jag inte hade sex med honom, och det ville jag inte riskera.
Luke mötte min blick och log. Jag log svagt tillbaka.
Han drog av mig min tröja och började kyssa mig från nyckelbenen ner till byxkanten.
Jag stängde ögonen och försökte få bort den obehagliga känslan, men istället kom flashbacks fram.

Han slängde ner mig i sängen. Hans kalla händer började klä av mig. Jag var rädd. Jag grät och skrek, men fick smällar och hotande ord varje gång jag öppnade munnen.
Han började kyssa mig. Först på munnen och sedan ner för halsen och fram till brösten. Jag bad honom att sluta, men han lyssnade inte. Jag slog med armar och ben för att ta mig loss, men han var starkare än mig.
Han fortsatte ett bra tag. Han klämde hårt på mina bröst, det gjorde ont och jag sa det till honom, men han brydde sig inte ett dugg.
Tillslut drog han ner mina trosor och knäppte upp sina byxor..

"Agnes"
Lukes röst tog mig tillbaka till verkligheten.
Jag öppnade sakta ögonen.
Luke satt kvar över min mage. Våra tröjor var de enda klädesplaggen som var avtagna. Jag pustade ut för mig själv. Jag var inte redo för sex.
"Agnes, vad händer?" frågade Luke mjukt. Hans röst lät orolig och hans blick visade detsamma. Sakta böjde han sig fram och torkade mina tårar, som jag inte ens visste att jag hade fällt.
"Jag vill inte ha sex, inte än" mumlade jag lågt. Min röst var svag. Jag skakade.
"Det är okej, Agnes. Verkligen. Det är okej" viskade Luke.
Han klev av mig och satte sig upp bredvid mig. Jag reste mig och satte mig mittemot honom. Han plockade upp min tröja från golvet och sträckte fram den till mig. Jag log tacksamt och tog på mig den.
"Varför sa du ja?" frågade Luke. Jag bet mig i läppen och vågade inte se honom i ögonen.
"Jag var rädd att du inte skulle tycka om mig om jag inte hade sex med dig" förklarade jag lågt. Jag skämdes.
Luke skakade på huvudet. Han tog tag i mina händer.
"Agnes, jag tycker om dig för den du är, och kommer alltid göra det. Det spelar ingen som helst roll om vi har sex eller inte, jag skiter i det. Det enda jag vill är att du ska må bra och känna dig trygg" sa Luke. Hans blick sökte sig efter min. Tillslut lät jag honom möta den.
"Förlåt" sa han. Jag skakade på huvudet.
"Inget är ditt fel" mumlade jag.

"Vill du prata om något så vet du väl att du alltid kan vända dig till mig?" sa Luke efter att ha studerat mig ett bra tag. Mina tårfyllda ögon tydde på att något inte var som det skulle. Jag visste att han förstod att det var någonting, men jag var inte redo att berätta det för honom.

•••
Här kom en liten flashback.. Vem tror ni gjorde det där mot Agnes? Och hur tror ni att det kommer påverka deras relation? Och såklart, vad tycker ni om boken? Kommentera!!!
Puss & kram <3

sommarnätterDär berättelser lever. Upptäck nu