sommarnätter

Kapitel 45

Morgonen efter hade Luke fortfarande ont i sin fot så det var inte lägligt att fortsätta cykelturen, därför bestämde vi oss för att stanna en dag till på Tofta och förmodligen hann Lukes fot läka under dagen och natten så vi kunde fortsätta cykla dagen därpå.

Hela den här dagen gick däremot ut på att bada och sola. Alla, förutom Luke, badade och lekte strandlekar, medan Luke bara låg och solade med sin fot vilandes på en hög av handdukar.
Vi andra turades om att umgås med honom eftersom vi fick dåligt samvete när han var ensam.

Jag gick ifrån de andra när vi alla spelade fotboll och gick bort till Luke.
"Tja, babe" sa han när jag närmade mig honom. Jag log och la mig ner tätt intill honom. Han la sin arm under mitt huvud och strök med sin hand längs min arm.
"Hur är det med foten?" frågade jag.
"Äh, det är inte så farligt" sa han med en röst som tydde på att jag inte skulle oroa mig.
"Vad vill du göra ikväll då?" frågade jag.
Luke ryckte på axlarna så gott det gick med tanke på att han låg ner.
"Finns det inte en restaurang en bit upp?" frågade han efter ett tag.
"Jo, den ligger rakt upp här tror jag" svarade jag tveksamt eftersom jag inte riktigt var helt säker.
"Vi kan väl äta middag där? Vi har ju inte ätit på restaurang någon gång på hela resan" föreslog Luke. Jag nickade instämmande.
"Det låter bra. Vi kan fråga de andra senare" sa jag och log. Luke log tillbaka.

Jag och Luke låg kvar på stranden och pratade länge innan de andra kom fram till oss. Deras fotbollsmatch var slut och de orkade inte köra en till, eftersom vi redan hade spelat säkert tjugo matcher den dagen.
Luke föreslog hans ide om att äta middag på restaurangen och alla gick med på det.

Senare den kvällen gick vi till restaurangen som, som tur var, faktiskt låg där vi trodde.
Vi satte oss vid ett långbord ute på altanen. Det var havsutsikt och det fanns fina ljusslingor runt om altanen.
Vi beställde mat och satt sedan och pratade länge innan maten kom.
Jag satt bredvid Luke och hans hand låg på mitt lår under bordet under hela middagen.

När vi hade ätit både middag och efterrätt var vi alla proppmätta. Douglas betalde hela notan, efter mycket protester, innan vi gick tillbaka till stranden.
Lukes fot hade blivit bättre, men han haltade fortfarande lite. Vi höll hand och gick lite längre bak än alla andra.
Solen var påväg att dyka ner för horisonten. Himlen hade blivit rosa och utsikten var otroligt vacker. Vi gick längs sandkullarna och hade utsikt över havet framför oss. Alla turister hade åkt hem vid den här tiden och det var bara vi kvar.

Tillslut kom vi ner på stranden. De andra bestämde sig för att bada helt plötsligt så de klädde av sig och hoppade i vattnet med sina underkläder. Jag och Luke avstod. Vi började istället gå längs strandkanten bort mot tälten.

"Hur blir det efter den här resan? När vi kommer tillbaka till verkligheten?" mumlade jag efter en lång tystnad.
Jag hade funderat över frågan länge.
"Vad menar du?" frågade Luke undrande.
Våra blickar var fästa vid våra fötter.
"Jag menar, kommer vi fortsätta att träffas och liksom vara tillsammans, eller vad vi nu är?" förtydligade jag.
Min blick förflyttades till våra händer som var sammanflätade.
"Självklart" svarade Luke. Jag såg i ögonvrån att ett leende låg på hans läppar.
"Jag skulle inte klara mig ens en timme utan dig" sa han och vände huvudet mot mig. Jag log.
"Och jag skulle inte klara mig ens en timme utan dig" svarade jag.
"Vi får väl flytta ihop" sa Luke och ryckte på axlarna.
Jag skrattade. Luke höjde ögonbrynen mot mig.
"Vadå? Jag är allvarlig" utbrast han. Jag skakade på huvudet.
"Luke, vi är sjutton år. Vi kan inte flytta ihop" förklarade jag. Luke putade med underläppen.
Jag stannade upp och såg på honom med en ledsam blick.
"Vi löser det, älskling. Jag lovar" sa han mjukt och kysste mig.
Jag log under kyssen och han gjorde detsamma.

•••
Vill ni veta en lite komisk sak? Jag skrev klart den här boken för lääänge sedan och började skriva på nästa bok... just nu ligger jag på kapitel 49 av nästa bok (; Så man kan säga att jag ligger en bit före er och det är därför jag har uppdaterat ganska ofta på sistone. Jag längtar sååå mycket till nästa bok!! Jag kan lova er drama, krossade hjärtan och tårar. Det blir ingen feel good-bok som den här.. Hoppas ni är lika taggade som mig!!!
Men kommentera vad ni tycker om den här boken!!!!
Puss & kram <3