sommarnätter

Kapitel 50

Hela dagen gick vi, med våra cyklar och all packning, en promenad i Visby innerstad. Jag tror nog att vi lyckades gå på varenda gata i den backiga, söta lilla staden.
Efter mycket fram och tillbaka, många åsikter om vägval, och mycket tjafs om trötthet så kom vi äntligen ut från innerstaden. Porten från muren ledde ner till hamnen. På några hundra meters håll såg vi terminalen till gotlandsbåtarna och dit skulle vi imorgon förmiddag eftersom vi skulle åka hem då.

Klockan var runt sex på kvällen och vi tänkte hitta något ställe att äta middag på, men så gick vi förbi ett glasställe. Det var ett stort glassmagasin med jättemånga olika smaker.
Såklart blev vi sugna och bestämde oss därför för att köpa varsin glass innan vi fortsatte med letandet.

Vi alla köpte varsin glass och begav oss sedan över vägen till några bänkar precis ovanför hamnen.
"Jaha, vart ska vi sova inatt då?" frågade Filip när vi hade satt oss ner och börjat äta av glassarna.
"Ingen aning, men vi borde hitta något ställe här omkring så vi har nära till båten imorgon" föreslog Emily. Vi andra nickade instämmande.
"Vi får väl fortsätta gå och se om vi hittar någon gräsmatta eller någon strand" sa Ashley.

Och mycket riktigt. När vi hade ätit upp våra glassar så fortsatte vi gå och bara efter fem minuter hittade vi en stor park med bland annat en lekpark, en scen och en damm. Runt om fanns en stor gräsmatta. Ringmuren gick som en vägg vid ena sidan av gräsmattan så vi gick dit och satte oss längs muren.
"Ska vi laga middag eller?" frågade Joanna. Alla tyckte att det var en bra idé.

Strax därefter hade vi lagat klart middagen. Köttbullar och makaroner som vi hade köpt i en affär tidigare den dagen.
"Undrar om man får tälta här" sa Luke och skrattade.
"Jag skulle gissa på att man inte får det, men vi behöver ju inte sätta upp tälten. Vi kan väl bara sova på gräset liksom. Det måste man väl få?" sa Filip.
"Jo, det borde man ju få" svarade Gustav.
"Men vi får väl vänta med att sova tills det blir mörkt och tomt" sa Emily. Vi andra nickade.

Efter middagen satt vi länge och bara pratade. Timme in och timme ut.
Jag sa dock inte så mycket. Jag satt bara tyst bredvid Luke och funderade på hur jag skulle berätta för honom om Wille. Det hade legat och skavt sedan kyssen ägde rum och jag kunde bara inte hålla det hemligt längre.
"Luke, kan vi gå en promenad?" viskade jag i hans öra. Han vände blicken mot mig och log varmt.
"Självklart" sa han och reste sig. Jag gjorde detsamma.
Vi ursäktade oss från de andra och började sedan gå mot vattnet.
Under tystnad gick vi bort till en gångväg som låg precis ovanför havet. Det fanns små lampor i marken som lyste upp gången, men allt annat var mörkt. Klockan var närmare midnatt och det var inte mycket folk ute.

"Så, ville du prata om något?" frågade Luke lågt. Hans blick var fäst vid våra händer som var sammanflätade.
Jag bet mig i läppen. Skulle jag verkligen berätta det?
"Mm" mumlade jag.
Lukes blick gled upp mot mig.
"Vadå, hjärtat?" frågade han mjukt. Jag slog bort blicken från honom.
"Jag och Wille kysstes igår natt" sa jag fort rakt ut. Jag kisade med ögonen mot Luke.
När han väl hade insett vad jag sa så stannade han upp och vände sig mot mig.
Jag bet mig tveksamt i läppen och kände att tårarna var påväg.
"Är du seriös?" frågade han lågt. Han var förvånad.
Jag nickade skamset.
Luke släppte min hand och satte handen för munnen.
"Varför?" mumlade han lågt.
"Han kysste mig och jag gjorde inget för att stoppa det" mumlade jag som svar.
Luke suckade och skakade på huvudet.
"Inte varför ni kysstes. Varför har du inte sagt något? Jag har frågat dig två gånger och du har tittat mig rätt in i ögonen och sagt att det inte hände något" avbröt Luke. Han var inte arg, men han var besviken, det hörde jag klart och tydligt.

Jag var tyst ett bra tag. Jag hade inget vettigt svar på hans fråga.
Hans blick borrade sig in i min. Han väntade tålmodigt på svar.
"Jag vet inte.." viskade jag tillslut.
Luke skakade på huvudet. Han nöjde sig inte med det svaret.
"Jag var rädd för din reaktion. Jag trodde att jag hade sabbat vår relation" fortsatte jag. Luke fortsatte skaka på huvudet.
"Det gjorde du" mumlade han lågt.
Han suckade och skulle precis gå iväg när jag drog tag i hans arm.
"Nej, Luke, sluta. Snälla, snälla, förlåt. Jag skulle aldrig ha kysst honom tillbaka. Jag mår så dåligt över det och ångrar det med hela mitt hjärta. Snälla kan du förlåta mig?" utbrast jag med tårarna i halsen.
"Förstår du inte? Jag skiter i kyssen för jag förstår att du säkert hamnade i chock och inte visste hur du skulle reagera när Wille kysste dig och jag vet att du aldrig medvetet skulle kyssa honom bakom min rygg för att såra mig. Grejen är den att jag är besviken för att du inte berättade det. Det tog ett dygn för dig att våga berätta för mig. Har jag gett sådana signaler? Att jag skulle bli så sur om du berättade så att du inte vågade? I så fall är det mitt fel. Men jag tycker att jag har visat ganska tydligt att jag inte skulle bli sur om det hade hänt något. Och jag frågade två gånger och båda gångerna så ser du mig i ögonen och säger att inget hände. Hur ska jag kunna lita på dig?" förklarade Luke.
Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. Jag visste varken vad jag skulle säga eller göra. Det kändes som att mitt hjärta krossades gång på gång och mitt huvud skrek av frustration. Allt var mitt fel. Jag hade förstört allting, igen.

"Förlåt" viskade jag skrovligt. Luke skakade på huvudet.
"Inte den här gången" svarade han.
Han gav mig en sista blick innan han gick ifrån mig. Jag följde honom med blicken.
Sakta sjönk jag ner på marken. Allting kändes förjävligt. Mitt hjärta var brustet och mina tårar var oändliga.

•••
Hörni!! Jag hade fel!! Det blir inte 55 kapitel, det blir 54 kapitel till den här boken!! Det betyder att det är 4 kapitel kvar! Tror ni att det hinner lösa sig mellan Agnes och Luke?
Förresten! Jag kommer skriva nästa bok ur en tjejs perspektiv, men vissa kapitel kommer vara ur en killes perspektiv. Hur låter det? Tror ni att det blir rörigt eller bra? Kommentera gärna så jag vet om jag ska ha det så eller om jag ska ändra!!
Puss & kram <3