sommarnätter

Kapitel 6

Dagen därpå fortsatte vi cykla mot blå lagunen. Efter mycket om och men, tjafsande om vilken väg vi skulle ta och klagande på värmen så var vi framme vid blå lagunen. Klockan var bara runt tre på eftermiddagen.
Vi parkerade våra cyklar på första bästa plats på klippan runt kalkbrottet. Det var otroligt fint. Det såg ut som utomlands. Vattnet var klart och turkost. Solen gassade och det var klar himmel.

Eftersom alla var varma och sugna på att bada så bestämde vi oss för att bada innan vi slog upp tälten.
Vi bytte snabbt om till badkläder.
"Sisten i är sämst!" ropade Douglas och sprang mot klippkanten. Han hoppade bomben ner i vattnet och alla andra skyndade sig efter.
När alla hade kommit upp med huvuden över vattenytan såg vi oss omkring. Vattnet var djupt och klippkanten var minst fem meter upp.
"Jaha, hur ska vi ta oss upp nu?" frågade Filip anklagande mot Douglas.
Douglas skrattade.
"Jag vet väl inte" utbrast han.
"Vi får klättra" sa Luke och simmade mot kanten. Han började klättra upp för den branta kanten. Allas blickar låg på honom.
"Du kommer dö" sa Joanna. Han slängde bak blicken mot oss.
"Det var trevligt att lära känna er" sa han och blinkade innan han vände tillbaka huvudet och fortsatte klättra.
Tillslut var han uppe på kanten. Så fort han kom upp så hoppade han ner i vattnet igen.

Vi fortsatte hoppa från klippan och bada i fler timmar. Det var riktigt roligt. Men kvällen närmade sig och alla turister begav sig hemåt.
När klockan var åtta var alla hungriga och trötta på badandet. Vi tog oss upp och bytte om.
"Okej, vi killar sätter upp tälten och ni tjejer lagar mat" sa Filip. Alla nickade och började med sina uppgifter.

Efter maten satt vi som vanligt runt elden och pratade. Det var sent på kvällen och allt var mörkt och stilla.
"Ska vi ta ett dopp igen innan vi går och lägger oss?" frågade Filip.
Alla tyckte att det var en bra ide, så ännu en gång bytte vi om till badkläder och hoppade ner i vattnet.
"Det var ju kallt!" skrek Ashley och simmade mot klippan för att klättra upp. Emily och Joanna följde efter.
"Men vad tråkiga ni är" ropade Ida.
"Vi simmar ut till flotten därute" sa jag till Ida och hon nickade.
Vi började simma mot flotten som låg en bit ut i vattnet. När vi kom upp på flotten satte vi oss ner och tittade bort mot de andra. Killarna var kvar i vattnet precis nedanför klippan.

"Det här blir nog en riktigt bra sommar" sa jag. Ida nickade.
"Verkligen" sa hon glatt.
"Killarna är så härliga" fortsatte hon och vände blicken mot killarna.
"Ja" svarade jag och även jag vände blicken mot dem.
Douglas och Filip klättrade upp för klippan och vi följde dem med våra blickar. Vi trodde att de skulle gå upp som tjejerna, men så fort de kom upp så hoppade de ner i vattnet igen.
Min blick sökte efter Gustav och Luke. Trots mörkret lyckades jag urskilja deras huvuden över vattenytan på väg mot oss.

"Tja, får vi komma upp eller?" sa Gustav när de var precis nedanför flotten.
Jag och Ida tittade på varandra och flinade.
"Nepp" svarade Ida. Gustav och Luke skrockade och hävde sig upp på flotten.
"Synd, för vi är redan uppe" sa Luke och flinade mot oss. Jag lipade mot honom.
"Det är riktigt fint här" sa Gustav för att få igång en konversation.
"Ja, verkligen" svarade Ida.
"Kan vi inte stanna här en natt till? Då kan vi ju vara här hela dagen imorgon" föreslog Luke. Vi andra nickade.
"Det tycker jag att vi kan, men vi får väl fråga de andra" svarade jag. Luke nickade.
Samtalet dog ut.

"Men hur känner ni varandra? Går ni i samma klass?" frågade Ida. Hon gillade verkligen inte tysta, stela stunder, men det var bra för på grund av det ställde hon alltid frågor som ledde till konversationer.
"Nä, samma gymnasium. Filip och Douglas också" svarade Luke.
"Ni då?" frågade Gustav.
"Jag och Agnes har känt varandra länge och går i samma klass, och de andra går på samma gymnasium" svarade Ida.
"Vad går ni för linje?" frågade jag.
"Jag går natur" svarade Gustav.
"Estet" sa Luke.
"Estet? Kan du sjunga?" frågade Ida.
Luke skrockade.
"Ja, han är grym" svarade Gustav.
"Kan du inte sjunga lite" bad jag. Luke skakade på huvudet.
"Han har med sin gitarr, så någon kväll lovar jag att han kommer sjunga" sa Gustav och blinkade mot mig och Ida. Vi log.
"Bra, jag längtar" svarade jag och vände blicken mot Luke som log.
"Vilken linje går ni då?" frågade Gustav.
"Ekonomi" svarade Ida.

Konversationen fortsatte och vi satt ute på flotten och pratade i säkert en timme. De andra hade gått och lagt sig.
Det började bli kallt, men vi hade det så bra att jag inte ville simma tillbaka.
"Gud vad kallt det är" utbrast Ida tillslut. Jag nickade.
"Fryser inte ni?" frågade jag Gustav och Luke. De skakade på sina huvuden.
"Ska vi simma tillbaka?" frågade Ida med hackande tänder. Vi darrade av kyla.
"Ni kan inte simma när ni är sådär kalla" sa Luke. Han slängde en blick mot Gustav som jag inte kunde tolka. De reste sig upp och gestikulerade att vi skulle göra detsamma.
Luke gick fram till mig och Gustav gick fram till Ida. Plötsligt omfamnade de oss. Jag blev chockad till en början, men kände sedan hur varm Luke var. Hans varma kropp värmde min och jag njöt i hans famn.
"Gud, du är ju iskall" sa han lågt. Jag nickade. Han började stryka sin hand över min rygg för att få upp värmen.

•••
Smart drag av Luke och Gustav här i slutet, eller vad säger ni? Kommentera vad ni tycker!!!!! Vad tror ni kommer hända? Och vad vill ni ska hända!!
Puss & kram <3