sommarnätter

Kapitel 22

Vi tältade på stranden i Slite över natten och begav oss iväg till nästa strand vid tolv dagen efter.
Eftersom vi gjorde många små stopp på vägen och inte var så effektiva och snabba, så hade vi bara hunnit halvvägs till vårt mål, stranden Sandviken, när klockan var fem. Vi var mitt ute på en landsväg, omringad av skog.
"Vi kanske ska tälta i skogen i natt då" föreslog Filip.

Och så blev det. Men den här gången gick vi inte lika långt in i skogen för att hitta en perfekt plats att tälta på utan vi tog bara första bästa. Det var bara en liten, liten äng som var omringad av tät skog.

Som vanligt slog vi upp tälten, tände en brasa och lagade middag. Kvällen var precis som alla andra. Men trots att de flesta kvällar, i stort sätt, var exakt likadana så hände det alltid små saker som gjorde kvällen speciell.
Vi gick alla och la oss runt midnatt. Jag och Ida la oss i ett tält och Luke och Gustav i ett annat. Planen var att byta plats senare, när alla andra hade somnat.
Men en timme senare så hördes tre tjejskrik. Skriken var så höga att alla vaknade. Jag och Ida stack ut våra huvuden ur tältet. Bredvid oss stod Ashleys, Emilys och Joannas tält. De försökte skrattandes krångla sig ur tältet eftersom det hade ramlat ner en stor grej från trädet över dem. Grenen hade landat på deras tält och tryckte ner det en aning, men som tur var så var den inte så tung att någon hade gjort sig illa. Men tältet hade fallit ihop.
Alla gick ut ur sina tält och vi samlades framför deras tält.
"Men vad fan" utbrast Joanna tröttsamt.
Emily och Ashley skrattade.
"Jaha, var ska vi sova nu då?" utbrast Joanna med samma tröttsamma ton.
"Jag har en ide!" utbrast Filip. Han flinade lurigt.
"Alla sover utomhus inatt" sa han.

Det hela slutade med att alla plockade ut sina sovsäckar och täcken och vi la oss i en klunga utanför tälten. Till en början låg vi alla och pratade med varandra, men allteftersom somnade vi. En efter en somnade och tillslut sov vi alla gott under den stjärnklara himlen.

Dagen därpå hann vi till Sandviken. Vi slog läger mitt på stranden.
Det var en lång fin strand. Det var ganska gott om folk eftersom det var tidig eftermiddag, men så snart middagsdags närmade sig så försvann de allra flesta. Vi badade i timmar.
Det blåste en del, vilket förklarade varför grenen föll ner på tältet under natten innan. Blåsten gjorde att havet fylldes av stora vågar som var riktigt roliga att bada i. Vågarna var uppemot en meter höga och de hade inte varit så höga på hela cykelturen.

Vi blev som barn igen ute i vattnet. Vi slängde oss och dök i vågarna, skvätte vatten på varandra och kastade boll. Det var så härligt att vi alla kunde släppa loss och vara lite barnsliga utan att det blev pinsamt.

Jag och Ida bestämde oss för att sova tillsammans den natten, utan Luke och Gustav. De gick med på det, eller ja, de hade inte så mycket till val.
Det var såklart mysigt att sova med Luke. Han höll om mig i hans trygga famn och pillade med mitt hår, höll min hand och viskade fina saker i mitt öra. Men ibland behövde man en paus från det ändå, trots att det var otroligt mysigt.

Precis när jag var på väg att somna så plingade Idas mobil till. Jag suckade och vände mig om. Hon log oskyldigt och tog fram mobilen.
"Antonio" mumlade hon.
Jag skrattade.
"Han snapar verkligen dig hela tiden" sa jag. Ida nickade ointresserat medan hon gick in och öppnade snapchaten från Antonio. Det var en bild på honom med bar överkropp och det stod 'godnatt finaste Ida <3'. Jag skrattade.
"Vadå?" utbrast Ida.
Innan jag svarade såg jag att hon tog en bild på sig och skrev 'godnatt Antonio <3' och skickade till honom.
"Vad säger egentligen Gustav om det där?" frågade jag och höjde ögonbrynet. Ida suckade.
"Varför skulle han bli sur? Jag och Antonio är ju bara nära vänner" förklarade Ida. Jag gav henne en anklagande blick.
"Tror du ja" mumlade jag, knappt hörbart. Men Ida hörde det och gav mig en tröttsam blick.
"Men sluta, jag lovar" sa Ida tröttsamt.
"Han är ditt ex, Ida. Man kan inte vara nära vän med sitt ex utan att det finns känslor inblandade" sa jag anklagande.
Ida skakade på huvudet.
"Du vet inte vad du pratar om. Gå och lägg dig" muttrade hon.
"Berätta för Gustav i alla fall, så att han får veta om din 'nära vän' från dig och inte från någon annan" sa jag varnande. Ida suckade.
"Varför ska han veta? Antonio är min bästa killkompis, visst han är mitt ex, men ingen av oss har känslor kvar för varandra, så släpp det" utbrast Ida. Jag suckade och vände mig om.
"Jaja, godnatt" mumlade jag innan jag stängde mina ögon och somnade.

•••
Tråkigt kapitel, meeen snart blir det drama ;) och i nästa kapitel får de besök..
Vad tror ni händer?? Och vad tycker ni? Kommentera!!!!
Puss & kram <3