sommarnätter

Kapitel 21

Jag vaknade i Lukes famn. Minnen från kvällen innan kom tillbaka och jag suckade djupt.

Jag och Luke gick upp strax därefter. Ingen annan var vaken så vi väckte Ida och Gustav så att vi inte skulle bli påkomna. De hade också gått med på att hålla allting lite hemligt ett tag.

De andra vaknade ganska snart. Under hela frukosten satt jag tyst. Jag tänkte fortfarande på kvällen innan och på min hemska flashback. Jag märkte att Luke tittade på mig med en orolig blick under hela frukosten. Han satt mittemot mig och jag såg att det tärde på honom att inte kunna gå fram och fråga vad som tyngde ner mig.

"Ska vi dra eller?" frågade Joanna tillslut. Alla nickade.
Vi började plocka ihop tälten och packa. När jag och Ida var klara med vårt tält och vår packning så kom hon fram till mig.
"Vad händer? Varför är du så låg?" frågade hon.
Jag såg mig omkring. De andra höll på med sina tält och var upptagna med sitt. Jag drog med Ida till klippkanten en bit bort från de andra. Vi satte oss ner.
"Luke ville ha sex med mig igår" sa jag tillslut. Min blick gled upp mot Ida som förvånat såg tillbaka på mig.
"Hade ni det?" frågade hon.
Jag skakade på huvudet.
"Nej, jag bangade ur. Jag fick flashbacks från Martin och fick panik. Som tur var så märkte Luke det och slutade direkt" berättade jag.
"Bra" sa Ida. Jag såg på henne att hon inte visste vad hon skulle svara.
Jag nickade och bet mig i läppen.
"Ska jag berätta för honom?" frågade jag tveksamt.
"Om du vill. Men egentligen måste han inte veta. Han ska acceptera ditt val att inte ha sex, han behöver inte veta anledningen" svarade Ida. Jag nickade sakta. Hon hade rätt.

Vi hann till Slite den dagen. En fin liten stad på östra sidan av Gotland.
Det första vi gjorde var att handla. Vårt matförråd var helt slut så vi köpte upp det. Vi köpte bröd, frukt, mat, vatten, toapapper och lite andra nödvändiga saker.
Efter det cyklade vi iväg för att hitta en strand att tälta på, men när vi cyklade förbi en tom minigolfbana så kom vi på andra tankar. Vi bestämde oss för att spela lite minigolf, klockan var bara fyra och vi skulle ändå ha tid att hitta stranden, bada och laga middag innan det blev mörkt.

Minigolfen var roligt. Vi var själva på banan så vi kunde skoja och skrika hur mycket vi ville. Vi kritiserade varandra, skrattade åt varandra och alla ville visa att de själva var bäst på det, men det var kul ändå eftersom det var en så bra stämning mellan oss.

Vi kom tillslut till en bana som låg nära en liten konstgjord sjö som fanns inne på minigolfbanan.  När det var Emilys tur att skjuta på den banan så sköt hon lite för hårt. Bollen flög iväg och plaskade ner i vattnet.
Alla började skratta hysteriskt.
"Douglas, du får ta och hämta den" sa Joanna när alla hade slutat skratta. Alla förstod att Joanna inte menade allvar, förutom Douglas.
"Jaja, visst" utbrast han och gick fram till sjön.
Vi andra utbytte blickar mot varandra och alla var påväg att börja skratta igen, men vi höll oss.

Douglas böjde sig ner framför sjön och skulle precis sträcka ner handen och ta upp bollen när han tappade balansen och ramlade framlänges. Han föll handlöst ner i vattnet. Skratten bröt ut.
När Douglas hade rest sig upp ur vattnet, som visserligen bara gick till knäna på honom, stod alla och vek sig av skratt. Han stod där och tittade surt på oss medan det droppade vatten från hans dyngsura kläder. Han klev ur sjön och kom emot oss. Även han skrattade.
"Så, vem vill ha en kram?" frågade Douglas och öppnade sin famn.
Alla backade och skratten avtog.
"Men Douglas, bollen då?" utbrast Joanna.
Douglas himlade med ögonen innan han vände sig om och gick tillbaka till sjön.
Den här gången hoppade han ner i vattnet med flit och när han väl stod i vattnet så böjde han sig ner för att hitta bollen.

"Hallå!" hördes plötsligt en grov mansröst bakom oss.
Alla vände sig om och vi möttes av en manlig personal som var påväg mot oss. Hans ansiktsuttryck var inte glatt.
"Vad håller ni på med? Upp från sjön!" ropade mannen argsint.
Douglas skyndade sig upp från vattnet och sprang fram till oss.
"Förlåt, jag skulle bara hämta en boll" förklarade Douglas.
"Men du förstår väl att du inte kan bada i sjön?" utbrast mannen.
Vi andra stod och höll oss för skratt. Douglas såg dock ut att skämmas.
"Och vad står ni och skrattar åt? Bort med er! Allihopa" sa mannen irriterat. Hans blick svepte över oss alla.

Vi släppte alla klubbor vi hade i händerna och började springa mot våra cyklar. Skratten bubblade fram och när vi väl satt på cyklarna och var på väg bort ifrån minigolfbanan så skrattade alla lika mycket som förut.

Efter att ha snurrat runt i Slite i en timme letandes efter stranden så bestämde vi oss för att fråga någon. Vi hade klivit av våra cyklar och gick nu och ledde dem bredvid oss.
En gammal gubbe satt på en bänk framför oss och vi bestämde oss för att fråga honom.
"Ursäkta? Vet du var stranden ligger?" frågade Filip artigt när vi kom fram.
"Jo visst, det ligga ju en strand där borte. Bare ni fortsätta rakt fram och sen svänga andre siden till höga" förklarade gubben. Han pratade grov gotländska. Vi hade inte hört riktig gotländska på hela resan och det kom lite som en chock.
"Okej, tack så mycket" svarade Filip. Vi skyndade oss iväg och så fort vi var bortom synhåll från gubben så började vi skratta igen.
"Vilken härlig dialekt" sa jag.
"Jag förstod ju inte ens vad han sa" utbrast Douglas.

•••
Nu har jag skrivit klart den här boken!!! Det kommer bli 55 kapitel!! Vad tycker ni om det? För många?

Här är ett ganska härligt feelgood-kapitel!! Hoppas ni gillar det!! Glöm inte att kommentera!!!
Puss & kram <3