sommarnätter

Kapitel 34

Dagen därpå fortsatte vi cykla. Målet, som vi hade haft i tre dagar, var Holmhällar och efter att ha cyklat hela dagen var vi framme, äntligen. Det var en fin stenstrand med raukar och mycket turister. Tydligen var vi nästan allra längst ner på Gotland och detta var därför ett ganska populärt ställe.
Vi gick runt området i närmare en timme innan vi hittade en bra plats att tälta på. Vi hittade nämligen en sandstrand en bit ifrån raukområdet. Precis ovanför sandstranden fanns en gräsplätt där vi slog upp tälten.
Klockan var runt fem och de flesta människorna som befann sig på stranden började avlägsna sig från platsen.
Vi bestämde oss för att bada eftersom vi inte hade varit vid havet på länge.

Vi badade länge. Det var härligt. Alla var på bra humör och skrattade och lekte. Dock kunde jag inte undgå att se blickarna som Ida kastade mot Ashley gång på gång. Ida var verkligen arg på henne men hon lät bli att säga något eftersom jag hade bett henne om att inte dra upp det. Det sista vi behövde just nu var drama.

Senare den kvällen delade vi upp oss. Ashley, Emily och Joanna började med middagen, Filip och Douglas gick till affären som fanns en bit bort för att handla mat och saker vi behövde, och jag, Ida, Luke och Gustav gick iväg till restaurangen en bit bort för att fylla på alla vattenflaskor.

Jag och Luke gick tätt intill varandra, hand i hand, medan Ida och Gustav gick likadant en bit bakom oss.
"Hur mår du idag?" frågade jag efter en lång stund av tystnad.
"Bättre, tack för igår" svarade Luke och log mot mig. Han syftade på pratstunden vi hade om hans lillasyster.
Jag log tillbaka.
"Allt för dig" sa jag glatt.
Luke vände huvudet mot mitt och pussade mig mjukt på pannan. Jag log.

Vi närmade oss restaurangen och Ida och Gustav slank upp bredvid oss.
"Ida, du måste sluta ge Ashley blickar" sa jag med blicken mot Ida. Hon suckade irriterat.
"Allvarligt, släpp det" sa jag och höjde ögonbrynen.
"Spela roll, låt Ida säga det hon vill till Ashley och sen är det inte mer med det" la sig Luke i. Ida instämde.
Jag suckade frustrerat.
"Det är aldrig så enkelt, Luke" sa jag tröttsamt.
Luke skrockade.
"Ni tjejer är så komplicerade, liksom, säg det ni vill säga, ta emot ett slag, slå tillbaka och sen är det klart" förklarade Luke. Gustav flinade och nickade instämmande.
Jag suckade och skakade på huvudet.
"Tro mig, ni vill inte se bråk mellan oss tjejer" sa jag varnande.
Luke och Gustav flinade bara.

Efter att vi hade fyllt flaskorna gick vi tillbaka till tältplatsen. Ida hade lovat att inte starta bråk så jag var lugn.
Vi hjälpte Ashley, Emily och Joanna med middagen och precis lagom när den var klar kom Filip och Douglas gåendes med varsina matkassar.

"Nu äter vi!" ropade Joanna högt, trots att alla satt runt elden.
Vi tog för oss av pastan och köttbullarna. Vi åt på papperstallrikar och eftersom det blåste ganska mycket den kvällen var det inte så lyckat. Douglas ställde ner sin tallrik för att hälla upp vatten i sitt glas och så fort han ställde ner den så blåste den iväg. Tallriken flög iväg och hamnade på fel sida och maten blev alldeles sandig. Skratten spred sig bland oss andra. Att det alltid var Douglas som lyckades göra sådana saker.
Douglas kunde inte hålla sig för skratt han heller.
"Men du får ju plocka upp det, någon kommer ju trampa i det annars" utbrast Joanna som satt precis framför den spillda maten. Douglas gav henne en tröttsam blick innan han reste sig upp med en suck.
Vi andra studerade händelsen och höll oss för skratt.
Douglas hukade sig ner mot maten. Han tog upp tallriken, som också var sandig, och började plocka upp varje köttbulle och varje pastabit, en efter en. Det gick otroligt långsamt.
Återigen började vi andra skratta.
"Men herregud" utbrast Joanna och himlade med ögonen åt Douglas. Han var extra långsam för att reta henne.
När han var klar så reste han sig upp och ställde sig mittemot Joanna. Han visade stolt upp tallriken och log tillgjort.
"Jag är klar nu, mamma" sa han med överdriven röst. Vi andra fortsatte skratta.
Joanna höjde ögonbrynen innan hon flög upp och puttade till Douglas, på skoj förstås, men Douglas tappade balansen och stapplade baklänges. Som tur var ramlade inte han, däremot tappade han greppet om tallriken och den slungades iväg och träffade Filip. Den sandiga maten träffade hans tröja och lämnade ketchupfläckar innan de föll ner mot marken.
Skratten hade avlägsnats under själva händelsen. Vi hade fullt upp med att studera varenda liten rörelse. Men när tallriken hade träffat Filip så brast vi ut i skratt igen, alla utom Filip, Joanna och Douglas.
"Men vad fan!" utbrast Filip högt och reste sig upp. Han ruskade av sin tröja och flyttade sin anklagande blick mot Joanna och Douglas.
Douglas och Joanna tittade på varandra. De båda var på väg att börja gapskratta.

•••
Segt kapitel där det inte händer så mycket, meen sådana behövs också i en berättelse!! Hoppas ni gillar det i alla fall!!
Och nu en viktig fråga; vill ni att Ida ska prata med Ashley eller inte? Tror ni att det kommer bli drama i så fall? Kommentera!!!! Och glöm inte att kommentera vad ni tycker om boken och kapitlet!!
Puss & kram <3