sommarnätter

Kapitel 29

Dagen därpå bestämde vi oss för att stanna på samma ställe ännu en natt. Vi hade insett att vi hade fler dagar kvar än vad vi hade platser att tälta på så nu framöver tänkte vi att vi skulle kunna stanna flera nätter om något ställe var fint och bra. Vilket den här stranden var. Ljugarn var underbart. Det var en lång, fin sandstrand med mjuk sand och blått vatten.

Hela dagen lekte vi och bråkade med varandra. Ännu en gång betedde vi oss som barn igen, och det var riktigt befriande och roligt.
Men jag hade märkt hela dagen hur Ashley och Gustav fortfarande var väldigt mycket med varandra. Och utöver det verkade det som att Ida och Gustav undvek varandra. De hade knappt pratat sedan kvällen då allt med Martin hände. Jag kunde inte låta bli att undra vad det var som pågick.
De senaste dagarna hade jag och Ida sovit i ett tält och Gustav och Luke sovit i ett annat tält. Jag visste inte riktigt varför, men det kändes bara som att det var rätt sak att göra. För det första så ville vi fortfarande inte att alla skulle få reda på våra förhållanden. För det andra så var jag fortfarande lite skärrad över händelsen med Martin och jag tyckte att det var skönt att sova med Ida som jag kände mig helt trygg med. Och för det tredje så verkade det ju inte gå så vidare bra för Gustav och Ida.

Men så nyfiken som jag var kunde jag inte låta bli att fråga Ida.
Vi låg i vårt tält och skulle precis sova när jag började prata.
"Så, hur är det mellan dig och Gustav?" frågade jag tveksamt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja konversationen.
"Bra" svarade Ida kort.
Jag bet mig i läppen.
"Han och Ashley har börjat prata en del" mumlade jag.
Ida vände sig mot mig. Hon var tyst ett bra tag.
"De är bara vänner" mumlade hon tillbaka.
Jag svarade inte.

Det var tyst ett bra tag. Jag såg att Ida gång på gång öppnade munnen för att säga något, men hon ångrade sig i sista sekund.
"Jag tror det i alla fall" mumlade hon tillslut.
Jag log snett mot henne.
"Men jag förstår inte varför de skulle vara något mer än vänner, eller ens bli intresserade av att vara mer än vänner. Speciellt Gustav, är han inte nöjd med mig?" fortsatte hon. Hennes röst var låg, ledsam.
"Har du pratat med Gustav om det här?" frågade jag.
Ida skakade på huvudet.
"Gör det då, imorgon" uppmanade jag.
Ida suckade djupt. Jag log halvt mot henne innan jag gav henne en kram.
"Men du får vara med, och backa upp mig" sa Ida efter kramen. Jag nickade och log varmt mot henne.

Morgonen därpå vaknade jag och Ida sist av alla. Så fort frukosten var klar så packade vi ihop våra grejer och begav oss iväg på våra cyklar.
Framåt eftermiddagen var alla trötta på att cykla, och enligt kartan var vi inte ens nära någon strand så vi bestämde oss för att tälta i skogen.

Vi slog upp tälten, lagade och åt middag och satt sedan och pratade runt elden.
Ida satt tyst bredvid mig med sin blick fäst vid Gustav och Ashley. Jag knuffade till Ida i sidan och hon vände sig mot mig.
"Prata med honom" viskade jag. Hon suckade och skakade på huvudet.
"Inte nu" mumlade hon innan hon vände tillbaka blicken.
"Vadå inte nu? Ta tag i det, du förlorar bara mer och mer ju längre du väntar" utbrast jag.
Ida vände sig hastigt mot mig igen.
"Förlorar? Tror du att jag kommer förlora Gustav? Eller har jag redan gjort det?" mumlade hon. Jag såg hur hennes ögon vattnades.
Jag skakade på huvudet.
"Nej, det har du inte, men du måste prata med honom. Ni kan inte gå runt och undvika varandra utan att ha en anledning" förklarade jag. Ida suckade igen.
"Jag ska prata med honom" muttrade hon.
"Nu" sa jag och höjde ögonbrynen.
"Snart" svarade Ida.
Hon vände sig om och hoppade snabbt in i ett samtal med Filip och Emily.

Min blick letade sig efter Luke. Han satt och pratade med Douglas mittemot mig. Hans blick mötte min samtidigt som han pratade. Jag log lurigt mot honom och han log tillbaka innan han snabbt slog tillbaka blicken till Douglas och fortsatte prata. Men jag höll kvar min blick på honom för att reta honom lite. Han sneglade på mig hela tiden och så fort hans blick mötte min så kunde jag tyda ett litet leende på hans läppar.
Jag var lyckligt lottad att jag hade den killen i mitt liv. Jag älskade honom.

•••
Brist på bilder så det fick bli denna hahaha..
Känner att det luktar drama.. eller vad säger ni?? Kommentera vad ni tycker och tror!!!
Puss & kram <3