Dagen därpå var Lukes fot ännu bättre och vi kunde därmed fortsätta vår cykeltur.
Det var inte långt kvar innan vi skulle åka hem så vi tittade på kartan extra noga innan vi begav oss iväg. Vi bestämde att vi skulle sova en natt på några klippor en bit ifrån stan och sedan tälta två nätter i stan innan vi åkte hem.
Vi började cykla till klipporna, som hette Södra hällarna. Eftersom vi stannade och handlade och stannade för att äta lunch så kom vi inte fram förrän tidig kväll. Det var ett fint naturreservat med skog och klippor. Utsikten från klipporna var oslagbar. Det var hav rakt fram och åt båda sidorna kunde man se kusten av ön. Dessutom kunde vi se hamnen i Visby och stranden nedanför klipporna. Det var otroligt vackert.
Vi slog upp tälten mitt på en av klipporna. Tälten stod bara några meter ifrån kanten så det var lite riskabelt, men det var inget vi tänkte på.
När tälten var uppsatta och vi hade hämtat ved till elden så hade klockan hunnit bli åtta. Vi gjorde upp eld och började laga mat tillsammans allihopa.
Douglas uppgift var att skära grönsaker. Plötsligt skrek han till och vände sig om. Hans hand var täckt av blod och hans skrek av smärta. Vi andra spärrade upp ögonen i förskräckelse. Ingen visste riktigt hur vi skulle reagera, men tillslut tog Filip, som vanligt, initiativet. Han letade snabbt fram en handduk och skyndade sig fram till Douglas. Filip började försiktigt torka av blodet från Douglas hand, medan Douglas skrek. Efter några sekunder höjde Filip ögonbrynen. Han stannade upp i det han gjorde innan han sakta förde handduken mot näsan. Vi andra tittade förundrande på honom. Efter att han hade luktat på handduken började han skratta.
"Alltså din jävla idiot" utbrast han och slog till Douglas med handduken. Douglas började skratta hysteriskt.
Vi andra iakttog händelsen, mycket förvirrade och frågande.
Filip vände sig mot oss och visade upp handduken.
"Det är ketchup" sa han.
Vi andra suckade och svor åt Douglas, som själv bara skrattade.
"Du får sluta skrämma upp oss sådär, det är inte kul" utbrast Joanna irriterat.
Douglas lipade mot henne.
"Det enda du har gjort den här resan är att pranka oss" utbrast Ashley mot Douglas. Hon himlade med ögonen men skrattet låg i halsen. Vi andra instämde.
"Det enda Joanna har gjort den här resan är att klaga" kontrade Douglas. Alla utom Joanna skrattade.
"Det enda Agnes och Luke och Gustav och Ida har gjort den här resan är att smyga runt och hångla" fortsatte han. Skratten fortsatte. Han hade ju till viss del rätt.
"Det enda Filip har gjort är att agera pappa åt oss andra dumskallar" la han till. Den punkten kunde alla relatera till. Det var tur att vi hade Filip, annars skulle vi inte klarat oss. Han tog alltid tag i alla saker, han höll koll på allting och han ledde vägen och såg till att vi kom till rätt ställen.
Mörkret la sig sakta över klipporna där vi satt. Den klarblåa himlen blev svart och fylldes med stjärnor. Det mjuka, ljusblåa havet fick en mörkare nyans och såg hårt och våldsamt ut. Eldens flammor gav ifrån sig ett varmt ljus och ett knastrande ljud. Det var mysigt. Vi satt som vanligt runt elden och pratade. Det var konstigt att samtalsämnena aldrig tog slut.
"Kan vi inte sjunga?" föreslog Ida när en konversation precis hade dött ut.
Alla var med på idéen och Luke gick och hämtade sin gitarr.
"Låt?" frågade han.
Snabbt stämde han gitarren medan vi andra funderade på en låt.
"Baby av Justin Bieber!" ropade Joanna med en oseriös röst.
Alla skrattade till och Luke började spela låten. Vi andra skrattade ännu mer. Joanna himlade med ögonen eftersom hon inte hade varit allvarlig. Egentligen hatade hon Justin Bieber och hans låtar, speciellt Baby.
"Kom igen då!" ropade Luke.
Vi började sjunga.
"You know you love me, I know you care. Just shout whenever, and I'll be there. You are my love, you are my heart. And we would never ever ever be apart."
Vi sjöng flamsigt och det var riktigt roligt.
"Are we an item? Girl, quit playing. We're just friends, what are you saying? Say there's another and look right in my eyes. My first love broke my heart for the first time. And I was like..." fortsatte vi sjunga.
Refrängen närmade sig om vi alla tog djupa andetag för att sjunga allt vi orkade.
"Baby, baby, baby oooh. Like baby, baby, baby nooo. Like baby, baby, baby oooh. I thought you'd always be mine. Baby, baby, baby oooh. Like baby, baby, baby nooo. Like baby, baby, baby oooh. I thought you'd always be mine" sjöng vi högt.
Hela ön måste ha hört våra otroligt dåliga röster, men härliga allsång.
•••
Kommentera vad ni tycker!!!
Puss & kram <3
DU LÄSER
sommarnätter
Teen Fiction"Det händer aldrig något i våra liv. Varför har vi så tråkiga liv?" "Jag håller med. Vi måste hitta på något i sommar!" "Jag har en ide.." "Vadå?" "Cykelsemester på Gotland" Gotland, sommar, vänner och killar, kan det bli bättre?
