sommarnätter

Kapitel 28

Dagen därpå fortsatte vi cykla. Vi cyklade ifrån Sandviken direkt på morgonen när vi hade ätit frukost och plockat ihop.
Allt var precis som vanligt igen och alla hade glömt bort gårdagen, eller ja, ingen pratade om det i alla fall. Och det var skönt, för allt jag ville var att glömma det som hände med Martin.

Vi cyklade som vanligt längs landsvägen och eftersom det inte var så mycket trafik kunde vi cykla i en liten klunga istället för att cykla i ett led. Alla pratade i munnen på varandra med den som cyklade bredvid en och vi skrattade och sjöng. Allt var underbart.
Det kom en bil så jag saktade ner och hamnade bakom hela klungan eftersom jag förut hade cyklat längst ut, bredvid de andra. Jag studerade alla medan de cyklade. Douglas som skrek, skrattade och klappade händerna åt allt man sa. Filip som självsäkert ledde hela gänget. Emily, Ashley, Joanna och Ida som skämtade och skrattade åt allt mellan himmel och jord. Luke som förde en konversation med Gustav. Och Gustav som hela tiden sneglade mot Ida.
Jag log. Kunde det bli bättre?

Vi kom tillslut fram till en strand.
"Vart är vi?" frågade Emily när vi parkeringen våra cyklar och började packa upp våra grejer vid stranden.
"Ljugarn heter det" svarade Filip.
Vi andra nickade.

Snabbt slog vi upp tälten och bytte sedan om till badkläder. Vi slängde oss ner i havet och började direkt skojbråka. Det fanns nämligen sjögräs i vattnet som vi började kasta på varandra. Utan att tänka på det så bildades lag. Tjejerna mot killarna. Vi höll på i säkert en timme och kastade sjögräs på varandra och mosade in det i varandras hår. Det var ganska äckligt, men otroligt roligt.
Luke var på mig hela tiden. Han samlade på sig stora nävar med sjögräs som han sedan smetade in i mitt hår. Jag blev lika sur varje gång, men det slutade alltid med skratt ändå. Och jag hämnades. Tio gånger värre.

Trots att jag hade extremt roligt så kunde jag inte undgå att se Gustav och Ashley i bakgrunden. De var på varandra hela tiden. De kastade sjögräs, retades, pratade och skrattade. Visst, det gjorde de med andra också, men de höll på ännu mer med varandra. Varje gång jag kom på dem så vandrade min blick över till Ida. Hon hade fullt upp med att försvara sig från Filip och Douglas så jag antog att hon inte märkte något. Och eftersom hon inte märkte det så antog jag att det inte var något märkvärdigt. Jag menar, Gustav och Ashley var ju bara vänner, precis som alla andra.

"Tjejerna vann!" utbrast Emily när vi alla hade slutat kasta sjögräs.
"Äh, bullshit! Killarna vann!" utbrast Filip tillbaka.
Vi tjejer fnös.
Efter mycket om och men kom vi överens om att det blev lika, trots att vi tjejer egentligen tyckte att vi vann och killarna egentligen tyckte att de vann.

Men efter att vi var klara med tjafset om vem som vann så behövde vi få bort allt sjögräs ifrån håren. Eftersom killarna hade kort hår så var de klara snabbt så de skyndade sig ifrån oss och gick upp till stranden för att börja laga mat. Vi tjejer var lagom irriterade på killarna som hade slängt sjögräs i vårt hår och sedan inte ens brytt sig om att hjälpa oss. Istället hjälpte vi varandra och efter en halvtimme var allas hår uttrasslade och allt sjögräs var borta.
Vi kände för att jävlas lite till med killarna så därför samlade vi upp lite sjögräs igen innan vi gick upp till dem. De satt runt elden och lagade mat medan de pratade om FIFA eller vad det nu var. De var fullt fokuserade och märkte inte ens att vi tjejer ställde oss bakom var och en. Vi mimade ett, två, tre mot varandra och på tre mosade vi ner sjögräset i deras nytvättade hår.

Killarna skrek till och vi tjejer vek oss av skratt.
"Men vad onödigt, vi hade ju precis trasslat ur allt sjögräs" utbrast Filip.
"Vi vann" sa Ashley kaxigt.
Killarna fnös medan de återigen trasslade ur sjögräset från deras hår.

Kvällen rullade på. Vi satt runt elden och alla förde konversationer hit och dit om allt möjligt. Jag satt dock tyst och studerade Ashley. Hon och Gustav satt och pratade och skrattade hela tiden. Jag började få en obehaglig känsla i magen, som om något var fel.
Luke störde mitt spanande. Han dunkade ner bredvid mig och lutade sig mot mitt öra.
"Tja" viskade han. Jag vände mig mot honom.
"Pågår det något mellan Gustav och Ashley?" frågade jag, rakt på sak.
Luke höjde ögonbrynen mot mig innan han vände blicken mot Gustav och Ashley. Han tittade på dem i några sekunder innan han skakade på huvudet och vände sig mot mig igen.
"Nejdå, han gillar ju Ida" svarade han.
Jag bet mig i läppen.
"Har du inte sett hur de håller på? De snackar ju hela tiden" sa jag tveksamt.
Luke skrockade.
"De är vänner, Agnes. Då brukar man prata" sa han och log. Men jag log inte tillbaka. Jag var orolig över Ida.
"Ta det lugnt, Gustav skulle aldrig gå bakom ryggen på Ida" sa Luke lugnande och la handen på mitt knä när han såg att jag var orolig.
Jag slappnade av en aning. Det enda jag kunde göra var att lita på Luke.

•••
Ett litet feel-good-kapitel!! Vad tycks?? Kommentera!!!!
Puss & kram <3