sommarnätter

Kapitel 13

Jag fortsatte tänka på vad Filip hade sagt hela kvällen. Kanske hade han rätt. Kanske gillade jag Luke på det sättet.
Jag hade sett att Ida också hade funderat mycket på det under kvällen.
Vi låg i vårt tält och ännu en gång väntade vi på Luke och Gustav. Efter en halvtimme av väntan i tystnad harklade jag mig.
"Jag tror att Filip hade rätt" mumlade jag. Ida vände sig mot mig.
"Jag också" svarade hon.
"Jag trodde verkligen inte att jag gillade Luke på det sättet, men det är som han säger, varje gång jag ser Fia tillsammans med Luke så blir jag ledsen och avundsjuk" förklarade jag lågt så att ingen annan än Ida skulle höra.
"Jag förstår, samma här" mumlade hon.
"Och det verkar ju inte helt omöjligt att de gillar oss tillbaka, de är ju de som är framåt och tar initiativ" sa jag. Ida nickade.
"Men det skulle ju aldrig funka när Fia och Ylva är med i bilden" suckade Ida. Jag bet mig i läppen.
"Eller så inbillar vi oss. Igår natt sov de inte med oss och idag har de knappt pratat med oss, och de verkar ju inte vilja sova här inatt heller" mumlade jag nedstämt.
Ida svarade inte. Hon tänkte på vad jag sa.

Steg hördes utanför tältet. Jag och Ida tittade på varandra och sken upp i varsitt leende. Kanske var det Luke och Gustav som var på väg för att sova med oss.
Stegen närmade sig, men avlägsnades snabbt. Jag och Ida suckade förtvivlat.
"Jo, kanske har vi inbillat oss" mumlade Ida ledsamt.

Utanför hördes viskande och prasslande. Efter fem minuter valde jag och Ida att gå ut och se vad som pågick. Vi gick ut ur tältet och såg oss omkring.
Luke och Gustav stod vid cyklarna och höll på med någon väska. Jag och Ida tittade på varandra innan vi gick fram till dem.
"Vad gör ni?" frågade jag undrande.
"Ehh, jag glömde min väska på cykeln" svarade Gustav. Jag höjde ögonbrynen.
"Och ni hämtar den nu? Båda två? Klockan två på natten?" ifrågasatte Ida.
Luke och Gustav började skruva på sig av nervositet.
"Ja" svarade Luke tillslut.
"Okej" sa jag med höjde ögonbryn. Jag trodde inte ett dugg på dem.
"Vad gör ni uppe?" frågade Gustav.
"Ni väckte oss" sa Ida. Jag nickade trots att det inte var sant.
"Sorry, det var inte meningen" sa Gustav och bet sig i läppen.
"Jaja, vi ska väl gå och lägga oss" mumlade jag när jag kände hur stel stämningen blev.
"Godnatt" sa Luke log. Jag log tillbaka innan jag och Ida gick tillbaka till tältet.
"Vad fan var det där?" utbrast Ida lågt när vi hade lagt oss ner i tältet. Jag skrattade.
"Ingen aning, de var ju jätteskumma" sa jag. Ida nickade.
"De verkade ju i alla fall inte så sugna på att sova med oss" sa Ida och bet sig i läppen. Jag skakade på huvudet.
"Nej, verkligen inte" mumlade jag.

Dagen därpå stannade vi nästan hela dagen vid stranden och badade. Vi kom inte iväg förrän efter middagen. Men som tur var skulle vi inte så långt. Vi skulle bara tvärs över ön, till en strand som hette Sudersand. Fårö var inte stort alls, så det skulle inte ta långt tid att cykla över till andra sidan.
Vi började cykla och allt var bra, men när vi nästan var framme slutade min cykel fungera. Pedalerna låste sig och det gick inte att varken bromsa eller trampa.
"Hörni, min cykel!" utbrast jag i panik. Alla saktade ner.
Jag satte ner fötterna i marken och fick stopp på cykeln. Alla hade stannat och tittade frågandes på mig.
"Min cykel är sönder, det går varken att trampa eller bromsa" förklarade jag och ställde upp cykeln på stödet på gräset bredvid vägen.
"Låt mig se" sa Luke och kom fram till mig. Han böjde sig ner och studerade cykeln.
"Kan du laga den?" frågade jag. Han nickade.
"Men det kan ta ett tag, Gustav, du får hjälpa till" sa Luke.
"Men ska vi bara sitta här och vänta?" utbrast Douglas uttråkat.
"Fortsätt ni, det är ju inte så långt kvar till stranden, vi kommer så fort vi kan" sa Luke. Han och Gustav började packa av min cykel och vände den sedan upp och ner.
"Det låter bra, lycka till" sa Filip och började cykla, de andra hakade på.
"Ida, du kan stanna och hålla mig sällskap" bad jag Ida. Hon nickade och parkerade sin cykel bredvid Lukes och Gustavs.

De andra försvann bortom en kurva och jag och Ida gick fram till Luke och Gustav.
"Vad är det som har hänt?" frågade jag och försökte se vad de gjorde.
Luke flinade och stoppade ner handen i hans byxficka. Han plockade upp en mutter och visade den för mig och Ida.
"Undrar ni fortfarande vad vi gjorde igår kväll vid cyklarna?" sa Gustav och flinade.
"Men är ni sjuka eller? Jag kunde ju ha dött!" utbrast jag. Ida skrattade.
"Vi tog den risken" svarade Luke. Jag lipade åt honom.
"Men varför?" frågade Ida.
"För att vi slipper umgås med Ylva och Fia och vi får vara ensamma med er" svarade Gustav.
Jag och Ida vände blickarna mot varandra och log generat.
"Vi har minst en timme på oss nu. Eller så kanske det är något jättestort fel på din cykel, vi kanske måste stanna i två timmar" sa Luke med en tillgjord röst. Han började skruva på skruven igen och efter en halv minut var cykeln fixad.
"Jaha, vad vill ni göra nu då? Cykeln är lagad" sa Luke och skrattade.
Jag och Ida ryckte på axlarna.
"Detta var eran ide" sa jag och höjde ögonbrynen mot Luke. Han flinade och flyttade blicken till Gustav som också flinade.
De satte sig ner på gräset och la sig sedan ner på rygg och tittade upp i himlen. Mörkret hade precis lagt sig och stjärnorna syntes tydligt.
"Kom då!" ropade Gustav.
Jag och Ida tittade på varandra innan vi gick fram till dem och la oss bredvid dem. Jag la mig bredvid Luke och Ida la sig bredvid Gustav.
Jag blickade upp på stjärnorna. Det var fint.

Luke flyttade sig närmare mig. Han försökte lägga sin arm under mitt huvud och jag lyfte på huvudet så han kunde göra det. Jag vred en aning på mig så att jag låg längs hans sida. Han låg fortfarande på rygg med armen under mitt huvud och sedan ner på min midja.
För stunden glömde jag helt bort Ida och Gustav, som förmodligen låg likadant.

"Visst är det vackert?" mumlade Luke lågt.
"Ja, jättevackert" svarade jag med ett leende.
"Som du" viskade han. Mina kinder blossade upp i en röd nyans. Det var tur att hans blick var fäst vid stjärnorna och inte vid mig, så att han inte kunde se min rodnad.

•••
Luke och Gustav har sina små knep hahahaha!! Vad tycker ni om dem? Och tror ni kanske att det kommer hända något mer nu när de är själva?? Kommentera!!!!
Puss & kram <3