sommarnätter

Kapitel 16

Vi bestämde oss för att cykla genom det berömda raukområdet. Det var otroligt fint och coolt. Vi cyklade en bit in i raukområdet innan vi parkerade cyklarna på en gräsmatta bredvid grusvägen. Vi skyndade oss ner till raukarna som fanns på stenstranden längs havet. Vi blev som barn igen och sprang, klättrade och hoppade mellan raukarna. Alla turister som stod och fotade var dock inte lika glada. Men vi brydde oss inte. Vi lekte kull, kastade macka med stenar, tog foton, satt på raukar och pratade och massa annat roligt. I flera timmar var vi bland raukarna och eftersom det var ett så bra ställe så bestämde vi oss för att slå läger där.

Vi slog upp tälten och Filip, Douglas och Ashley började laga middag. Alla andra var utspridda lite överallt. Emily och Joanna var på promenad. Fia och Ylva tog bilder på någon rauk. Gustav och Ida stod säkert i något hörn och hånglade och jag stod på en liten rauk precis vid vattnet. Jag kände två händer på mina axlar och sedan hur någon puttade mig ner mot vattnet. Jag skrek till, men lugnade ner mig när jag insåg att personen höll i mig. Jag vände mig om. Luke.
Han skrattade åt mig. Jag slog till honom på armen och drog mig ifrån hans grepp om mina axlar.
Hans blick sökte sig efter min.
"Jag skulle vilja kyssa dig nu" mumlade han lågt. Jag tittade mig omkring. Ylva och Fia stod på en stor rauk en bit ifrån, de skulle helt klart se oss. Till och med Filip, Douglas och Ashley skulle se oss uppifrån tälten.
Jag skakade på huvudet.
"Tyvärr" sa jag och höjde ögonbrynen.
Luke flinade och skyndade sig iväg. Jag tittade efter honom med en undrande blick.
"Men kom då" utbrast han och skrattade.
Jag följde efter honom. Vi gick och gick.

Tillslut kom vi fram till en liten grotta i en stor rauk.
"Perfekt" utbrast Luke och sprang in i den.
Jag skrattade och skyndade mig efter. Grottan var inte stor. Den tog slut efter bara tre meter, men det spelade ingen roll. Luke stannade längst in och väntade på mig med ett flin på läpparna. Jag slog ner blicken och log generat.
Jag stannade precis framför honom.
"Nu då?" frågade han mjukt. Jag nickade.
Hans böjde sig fram och kysste mig mjukt. Han tryckte upp mig mot bergsväggen och kysste mig hetsigt. Jag drog mina händer genom hans hår.
Luke drog sig snabbt undan.
"Ey, förstör inte frisyren" utbrast han och drog handen genom håret för att få det som det var innan. Jag höjde ögonbrynen mot honom innan jag tog ett steg mot honom och rufsade till hans hår rejält. Han tog tag i min arm och drog bort den.
"Passa dig" mumlade han.
Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Och om jag fortsätter?" frågade jag retsamt.
Jag tog upp andra handen och rufsade till hans hår ännu mer. Snabbt tog Luke tag i min andra hand och drog bort den också.
Vi stod tätt intill varandra. Han höll i mina armar längs sidan på mig. Hans blick borrade sig in i min.
"Då blir den inga fler kyssar" mumlade han.
Jag fnös.
"Okej" svarade jag enkelt.
"Men då får du inte heller några fler kyssar" fortsatte jag.
Luke flinade. Innan jag visste ordet av det låg hans läppar mot mina.

"Jag vann" sa jag kaxigt när kyssen var över.
Luke höjde ögonbrynen och skakade på huvudet.
"Jo, ditt hår är rufsigt och jag fick min kyss" sa jag och flinade. Luke lipade mot mig.
"Kom nu, vi kan inte vara borta för länge" sa jag och började gå.
Luke suckade högljutt. Jag skrattade åt honom.
"Släpp min hand nu" sa jag när vi kom ut från grottan.
"Jag vägrar" svarade han med en barnslig ton.
"Okej, då går vi till Fia" sa jag. Luke suckade och släppte min hand.

Jag och Luke gick till tälten där Douglas, Filip och Ashley satt.
"Var har ni varit?" frågade Ashley.
"Vi gick bara runt och tittade på raukarna" svarade Luke enkelt. Jag nickade och satte mig ner bredvid Ashley.
Emily och Joanna kom gåendes tillsammans med Ida och Gustav.
"Luke och Gustav kan inte ni hämta Ylva och Fia? Maten är klar" bad Filip.
Luke och Gustav gick med på det och gick iväg.

Efter maten satt vi allihopa runt elden och pratade.
"Vad ska vi göra nu då?" frågade Joanna tröttsamt när konversationen var slut.
"Luke, vi väntar fortfarande på den där sången" sa jag med blicken fäst på Luke. Han gav mig en mördande blick.
"Ja, snälla! Sjung för oss" utbrast Fia och kramade om Luke. Han skrattade lågt.
"Mhm" mumlade han.
Han reste sig upp och gick bort till sin cykel och hämtade gitarren.
Han stämde gitarren på väg tillbaka till oss. Så fort han hade satt sig ner så började han spela. Allas blickar låg fästa på honom.
"What would I do without your smart mouth? Drawing me in, and you kicking me out. You've got my head spinning, no kidding, I can't pin you down. What's going on in that beautiful mind. I'm on your magical mystery ride. And I'm so dizzy, don't know what hit me, but I'll be alright" började han sjunga. Hans röst var underbar. Hans blick var fäst på gitarren.
"My head's underwater, but I'm breathing fine. You're crazy and I'm out of my mind" fortsatte han. Min blick låg på honom. Jag studerade hans vackra ögon, hans snyggt lagda hår, hans mjuka läppar, hans rörelser. Och jag lyssnade på hans röst, på vartenda ord han sjöng.
Hans blick gled upp mot mig. Han fäste sin blick vid min och fortsatte sjunga;
"'Cause all of me, loves all of you. Love your curves and all your edges. All your perfect imperfections. Give your all to me. I'll give my all to you. You're my end and my beginning. Even when I lose I'm winning. 'Cause I give you all of me. And you give me all of you, oh"
Jag svalde hårt. Jag anade att jag började falla hårt för den där killen.

Luke slog bort blicken och spelade några ytterligare ackord på gitarren innan han avslutade. Alla började klappa sina händer och jubla.
"Nöjda?" frågade han och skrattade. Jag log.
Alla började prata i munnen på varandra och förde konversationer i mindre grupper. Jag satt ensam med blicken fäst på Luke. Jag kunde inte dra bort blicken.
"Du är så duktig!" utbrast Fia glatt och flyttade sig ännu närmare Luke. Han tackade och la undan sin gitarr.
Han vände sig mot henne. Deras blickar möttes och strax därefter pressade Fia sina läppar mot Lukes. Jag satte andan i halsen och spärrade upp ögonen.
Luke tryckte bort Fia.
"Fia! Vi är inte tillsammans! Sluta bete dig som det" utbrast han irriterat. Jag såg hur Fias leende snabbt sjönk och hon blev besviken.
Alla tystnade efter att ha hört Lukes utbrott. Luke reste sig hastigt upp och gick iväg. Gustav tittade efter honom innan han också reste sig upp och gick efter Luke. De gick raskt iväg längs vägen.
"Ouch" mumlade Douglas.
"Håll käften" utbrast Fia med gråten i halsen. På något konstigt vis tyckte jag synd om henne.
Hon reste sig upp och sprang in i Lukes och Gustavs tält. Ylva suckade, reste sig upp och gick in i tältet till Fia.

"Drama" mumlade Ashley och skrattade lågt.
"Helt plötsligt blev det ju roligt att ha de där två med oss" utbrast Joanna och nickade mot Lukes och Gustavs tält där Ylva och Fia var.

•••
Kapitlet började mysigt men spårade ur i slutet. Vad tycker ni om Lukes reaktion? Och om vad Fia gjorde? Kommentera!!!! Och glöm inte att kommentera vad ni tycker om boken!!
Och förlåt att jag inte har uppdaterat på länge men jag har haft så sjuuuuukt fullt upp.. hoppas ni förstår <3
Btw vilden till detta kapitel är en bild från raukområdet på Gotland!!! Det är riktigt fint där!
Puss & kram <3