One last touch

{Kapitel 20}

NOAHS PERSPEKTIV

Fan asså. Hon är borta. Igeeeen. Helveteeee. De tog henne precis framför näsan på mig. Hon var den första jag någonsin erkänt mina känslor för. Jag måste få tillbaka henne. Jag vet inte vad det är, men jag verkligen MÅSTE få tillbaka henne. Hur ska jag kunna leva utan henne? Det kanske låter jättetöntigt. Men så är det, med henne känner jag mig... hel.

Jag slår min näve i betongväggen och skriker ut min frustation. Varför försöker universum alltid dela på oss?

"Om vi ska ta tillbaka henne måste vi jobba snabbt" säger Kelsey.

"Vi måste få reda på vem som kidnappade henne och varför!" säger jag frustrerat.

"Om nåt händer henne, asså jag svär Noah... jag kommer kapa av din lilla kuk!" säger Sarah argt till mig.

"Hur vet du storleken på hans kuk om jag får fråga?" säger Dylan irriterat.

"Hjärtat, jag gissade" svarar hon och ger honom en kyss.

"Vi kan ju alltid fråga Allison om vi hittar henne" säger Natalie.

"När" svarar jag.

"Va? Vad menar du?" frågar hon.

"Du som om vi hittar henne, det är när vi hittar henne" svarar jag och tittar ner i marken.

ALLISONS PERSPEKTIV

"Så, det här är ditt rum" säger Alec och visar mig... OMFG HERREGUD VILKET FINT RUM!!!!

"Mitt rum ligger mitt emot ditt så är det nåt kan du bara komma... vi kan börja träna imorgon på morgonen, och efter det kan vi dra och köpa lite nya kläder till dig" säger Alec igen och ler.

"Tack såååå mycket! Rummet är jättefint och jag uppskattar verkligen allt det här, jag måste verkligen ta tid och smälta allt det här men tack, ärligt" svarar jag och ler tillbaka.

"Förlåt om allt det här kom som en stor chock. Men vila ut dig nu så väcker jag dig imorgon så du kan träffa gänget och så tränar vi och shoppar. Lite syskon tid du vet... jaja godnatt" säger Alec.

"Godnatt" svarar jag och Alec lämnar rummet.

Jag lägger mig i den väldigt, väldigt mjuka sängen och somnar snabbt.

〰️〰️〰️

Jag vaknar upp dagen efter och jag har nog inte sovit såhär bra sen jag var ett litet barn. Jag sträcker på mig och sätter mig upp. Precis då kommer Alec in.

"Vaaaaknaaaaaa!" sjunger han fram och ler stort.

"Ey, Madonna! Jag är vaken!" skrattar jag fram.

"Påstår du att jag inte kan sjunga? Jag känner mig kränkt nu!" säger han och lägger en hand på hjärtat.

"Nejnej, du sjunger jättebraaa" svarar jag med ironi i rösten och vi båda börjar skratta.

"Här har du lite kläder som du fått låna från en av tjejerna, ta på dig och kom ner i köket. Alla längtar efter att få träffa dig!" säger Alec och lämnar rummet igen.

Jag sätter på mig de svarta jeansen, vita spetströjan och den svarta skinnjackan och går ner.

När jag kliver in i köket möts jag av fem killar och fyra tjejer som sitter på olika platser av köket och äter frukost.

"Nämen, ser man på! Självaste Allison Garcia!" säger en av killarna. Garcia?

"Jag heter fan inte Garcia, jag heter Jones ditt nöthuvud!" säger jag och skrattar till.

"Nää, du heter Garcia..." säger Alec lågt.

"Jaha, okej" svarar jag och suckar. Nåt mer jag behöver veta?

"Sååå, alla vet redan vad du heter men du har inte en aning om vilka dessa människorna är" säger Alec.

"Det där är Brooke" säger Alec och pekar på en tjej med långt, smutsblont hår och gröna ögon.

"Det där är Emma" säger Alec och pekar på en tjej med svart, mellan långt hår och blåa ögon.

"Det där är Izabella" säger Alec och pekar på en tjej med ljusbrunt, rakt hår och blåa ögon.

"Och det där är Madison" han pekar på en tjej med långt, svart, lockigt hår med och bruna ögon.

"Dom där killarna är Isac och Brandon" säger han och pekar på en kille med brunt, rakt hår och ljusblåa ögon och en med svart hår och gröna ögon.

"Och det där är Zack och Adam" säger Alec tillslut och pekar på en kille med blont hår i mittbena och blåa ögon och en kille med blont hår och typ blågröna ögon.

Alla hälsar på mig och jag brer en nutellamacka. Vi pratar om allt möjligt innan de börjar lämna köket för att jobba. Alec säger sen till mig att gå och ta på mig träningskläder och det är precis det jag gör. Jag går upp och sätter på mig ett par Nike byxor och en matchande tröja. Sen går jag ner igen.

〰️〰️〰️

"Okej, vi börjar med att springa 35 varv runt i detta rummet" säger Alec och jag nickar.

Vi börjar springa och vi håller ett ganska jämt tempo.

Efter att vi har sprungit gör vi en massa andra övningar och han visar mig hur man försvarar sig på bästa sätt.

Efter träningen drar vi till stan och handlar en massa nya kläder till mig. Och dom är on fiiiiireeee! Jag tror jag kommer trivas bra här, även om jag saknar Sarah som fan... jag saknar till och med de andra, men de får jag glömma. Noah dödade ju trots allt mina föräldrar. Och hur mycket jag än älskar honom...... måste jag glömma honom.