One last touch

{Kapitel 47 (speciall kapitel)}

*DET HÄR KAPITLET KOMMER HANDLA OM HISTORIEN MELLAN NOAH OCH HANS FÖRSTA KÄRLEK NATALIE*

(Kapitlet utspelas när Noah och Natalie var 17 och 18 år)

NOAHS PERSPEKTIV

"Är du helt jävla efterbliven?" frågar jag Dylan som sitter framför mig och beter sig som ett as.

"Nej, jag skojar inte bror. Hon var så jävla snygg. Inget snack om saken!" han vet mycket väl vilken värld vi lever i, och han försöker blanda in en tjej? Idiot.

"Dylan, du vet att vi inte kan ha känslor. Det kommer få oss mördade!" viskar jag aggressivt till honom och tittar mig omkring i klassrummet för att försäkra mig att ingen lyssnar.

"Ja men det ä-" Dylan blir avbruten av läraren som plötsligt kommer in genom den bruna och gamla dörren.

"Ni får ursäkta mig att jag är sen men min väckarklocka ringde inte imorse så jag försov mig lite." Börjar läraren babbla på. Helt seriöst så fattar jag inte varför mamma och pappa tvingar mig gå i skola?

Plötsligt öppnas dörren igen och en tjej kommer in genom dörren. Hon är ungefär ett huvud kortare än mig, smal, och hennes hår är rödflammigt. Så himla vacker.

"Åh, hej! Du måste vara Natalie Evans!" Utbrister läraren och skakar tjejens namn.

"Ja! Det är jag!" svarar hon och ler. Hennes leende är himmelskt.

"Du kanske vill presentera dig?" hon nickar mot läraren och ställer sig mer i mitten.

"Jag heter Natalie Evans, flyttade hit förra veckan med min lillasyster, jag är 17 år. Spelar fotboll. Vi flyttade hit ifrån London efter att våra föräldrar avlidit till havs, ja, det är nog allt." Klassen tittar nyfiket mot den nya, vackra tjejen.

"Tack så mycket Natalie, du kan sätta diiiiig..." börjar läraren och tittar ut över klassen.

Jag slänger en snabb blick på Dylan som halvsover på bänken innan jag snabbt puttar ner honom från stolen.

"Här finns en ledig plats fröken!" Klassen börjar skratta och den nyväckta Dylan ger mig mördarblickar medans han sätter sig på stolen bakom vår bänk.

Natalie kommer och sätter sig jämte mig. Hon är verkligen fin.

Ett halvår senare...

Natalie har gått i våran klass ett halvår nu och vi har kommit varandra väldigt nära. Vi håller på med varandra och har varit på dejt några gånger men vi har inte gjort något officiellt än, så jag tänker göra det ikväll.

Vi har bestämt att vi ska ut ikväll och att jag ska hämta upp henne klockan halv sju, vilket är om en halvtimme...

Jag förbereder det sista innan jag ger mig av för att hämta upp Natalie.

När jag väl står på hennes uppfart ser jag hur ytterdörren till hennes hus öppnas och ut kommer hon, i en vacker svart klänning.

Jag känner att jag nästan börjar dregla men snabbt tar jag mig samman och kliver av min moped.

"Hej." säger hon när hon kommer närmare mig och ger mig en puss på kinden.

"Du är... wow, du är jättevacker." Är det ända jag kan få fram.

"Du ser inte så dum ut du heller!" svarar hon lite generat innan hon tar emot extrahjälmen som jag har med mig och sätter på sig den.

Och innan vi vet ordet av så är vi redan framme vid restaurangen där jag ska erkänna mina känslor. Vi kliver av min moped och börjar styra våra steg inåt.