{Kapitel 26}

2.8K 26 1
                                    

ALLISONS PERSPEKTIV

Jag vaknar upp av att jag ligger på någons bröstkorg. Antagligen någon kille jag följde med hem igår. Jag tittar försiktigt upp och ser... Noah? Varför...

Fuck, fuck, fuck, fuck.

Jag kommer ihåg vad som hände igår. Nejnejnejnej, jag får inte ha legat med Noah. Jag får bara inte! Jag sätter mig försiktigt upp utan att väcka honom. Tar mina saker. Klär på mina kläder och lämnar rummet. Jag måste bort härifrån. Det kommer sluta som förra gången, jag kommer bara falla för honom igen... och jag är rädd att jag faller för hårt denna gången.

Jag smyger ner till köket och ser att klockan bara är åtta på morgonen. Jag antar att alla sover. Jag skriver en lapp till Sarah och förklarar vart jag är och hur hon kan nå mig men att hon absolut inte får berätta för någon. Jag hoppas att jag kan lita på henne som jag gjorde en gång i tiden.

Jag smyger försiktigt ut och börjar gå mot staden där jag tänker hoppa på vilken buss som helst och sedan be Zack att plocka upp mig. Jag tittar inte ens vilken buss jag kliver på utan jag betalar min biljett och sätter mig långt bak.

Tillslut har jag kommit fram till någon stad, jag har inte en aning om vilken men jag ringer Zack och ber honom spåra mig. Ungefär två timmar senare kommer han och hämtar mig och nu är klockan runt tolv.

"Vill du prata det?" Han tittar snabbt på mig innan han måste titta på vägen igen.

"Helst inte, Izabella har inte fött än eller?" Han skakar på huvudet och jag suckar av lättnad.

"Men det är nära, alla är jättespända där hemma."

"Hur lång tid är det tills bebisen är beräknad?" Jag lutar huvudet bakåt och väntar på hans svar.

"Bebisen var beräknad tills idag men vi tror inte den kommer idag. Isabella själv tror hon kommer gå över en vecka." Jag nickar och plötsligt ringer Zacks mobil. Han svarar och blir direkt lite blekare. Han ger korta svar och sen lägger han på, han vänder snabbt bilen och gasar på.

"Vad är det som händer?" Jag tottar oroligt på honom.

"Vi hade visst fel, Izabella åkte precis in på förlossningen." Jag spärrar upp ögonen och Zack gasar ännu mera.

〰️〰️〰️

Vi kommer in till sjukhuset och läkarna ber oss att vänta, vi möter upp alla andra som redan sitter i väntrummet och vi alla är jättespända på vad som händer där inne.

Minut efter minut passerar och timme efter timme. Plötsligt är klockan sju på kvällen och jag har somnat mot Zacks axel. Jag känner från ingenstans hur någon skakar på mig lätt. Jag öppnar ögonen och framför oss står en doktor.

"Paret Garcia väntar på er nu." Doktorn leder oss runt i sjukhuset till ett rum innan han stannar och öppnar dörren åt oss.

När vi kommer in ser vi hur Izabella ligger på sjukhussängen med en bebis över bröstkorgen och hon har sin högra hand på bebisens rygg och med sin vänstra hans håller hon min, just nu, gråtandes storebror i handen.

"Vad blev det för något?" frågar Zack försiktigt.

"En frisk liten pojke." svarar Alec och snyftar till. Jag trodde då aldrig att den stora stygga Alec Garcia skulle gråta.

"Vad ska ni döpa honom till?" frågar jag och Izabella tittar upp och ler.

"Sebastian."

One last touchWhere stories live. Discover now