One last touch

{Kapitel 32}

ALLISONS PERSPEKTIV

Det har nu gått en dag sen min lilla dotter Harper föddes. Och vi ska precis lämna sjukhuset. Alec är här tillsammans med Zack för att plocka upp mig, eller ja, Alec har varit här hela natten med mig.

Harper är så himla underbar, det går inte ens att beskriva. Hon är inte alls som jag har förväntat mig. Hon skriker nästan ingenting och är jätte mysig.

Jag är fortfarande väldigt trött och har väldigt ont. Men det var lätt värt det. Jag önskar bara att Noah också var här. Jag har helt ärligt skuldkänslor att jag inte berättade för honom att jag var gravid med hans barn.

Men gjort är gjort, och nu är fina fina Harper här hos oss. Och jag kan inte vänta på att få ta rollen som mamma till min nyfödda dotter.

Vi åker hem och direkt när vi kommit hem går jag och lägger Harper. Jag tänkte mycket på vad bebisen skulle heta. Jag hade bestämt mig för att om det blev en kille så skulle han heta Zander eller Kayden, och om det blev en flicka så skulle hon heta Harper, Hazel eller Sabrina. Men det sa jag aldrig till någon.

Och den sekunden jag såg min lilla dotter för första gången visste jag, Harper var det rätta namnet. Harper kom jag inte på själv, jag kommer ihåg att en gång när jag och Noah var på uppdrag och lyckades söp vi ner oss, och då berättade han att om han någonsin skulle få en dotter så ville han att hon skulle heta Harper, men att han aldrig har eller kommer berätta det för någon.

Jag är jättelycklig, det är jag. Men jag önskar bara att Noah kunde dela denna lyckan med mig... men jag vet att det inte går.

1 månad senare

Det har gått en hel månad nu, och just nu sitter jag i köket med ett par sköna mjukisbyxor, ett vitt linne och håret uppsatt i en jätte slarvig bulle med Harper i knät och trycker i mig Dounuts.

Plötsligt hör jag hur det knackar på dörren. Jag ställer mig upp, fortfarande med Harper i famnen och går mot ytterdörren. Så fort jag öppnar dörren hör jag hur en glad Sarah skriker.

"DU HAR FÅTT EN DOTTER!!!!" Jag backar lite av choken men börjar sedan skratta.

"Ja, ja det har jag!" Svarar jag glatt.

"Förlåt att jag inte kunde komma tidigare men det har varit mycket hemma nu på sistone, jag och Dylan har köpt ett eget hus och flyttat ut ur gänghuset." Hon ler stolt för sig själv.

"Det är lugnt, du är ju här nu!" Jag ler stort mot henne och ser hur hennes ögon plötsligt dras till Harper som jag håller i famnen.

"Är det hon?" Jag nickar och Sarah ler stort.

Hon kommer in och jag ser att hon har med sig en påse. Hon ger mig den och jag öppnar den och den är fylld med små söta bebiskläder till Harper.

"Tack så jättemycket!" Jag kramar henne när jag lagt ner Harper, som nu sover, i den på den stora sovkudden för barn som ligger på bordet.

Sarah tittar glatt på Harper och vänder sedan blicken mot mig innan hon vänder tillbaka den till Harper.

"Hon har din näsa." Jag skrattar till, eftersom det är det jag har sagt den senaste månaden.

"Och Noahs ögon och läppar." Fyller hon tyst i. Mitt skratt tystnar och jag nickar.

"Ja, hennes och Noahs ögon är identiska, den vackraste färgen som finns, isblåa." Jag försvinner från verkligheten i några sekunder när jag tänker tillbaka på Noahs vackra ögon.

"Men hon har din naturliga hårfärg, men du var bara tvungen att förstöra ditt hår genom att färga det brunt, eller hur?" Jag skrattar till och nickar.

Vi sitter där och tittar en lång stund på Harper men börjar sedan prata om bröllopet. Eftersom jag är Sarahs 'maid in honor' så ska jag och de andra tjejerna vara brudtärnor.

Och jag får reda på att Noah är Dylans bestman, vilket inte förvånar mig eftersom de är som bröder men det betyder att vi kommer att se varandra, men jag ska föra allt i min makt för att undvika honom.

Och Sarah tyckte att jag skulle ta med Harper till bröllopet så hon hade köpt världens finaste klänning till henne, hoppas bara inte Noah ser henne.

(Så jag föreställer mig Harper (bilden där uppe))