One last touch

{Kapitel 31}

ALLISONS PERSPEKTIV
2 månader senare

Det har nu gått nio månader och jag ska föda vilken dag som helst. Sarah kunde inte komma ner tills födseln men hon kommer direkt efteråt. Just nu går jag runt och packar väskan som jag ska ta med till BB.

Plötsligt hör jag hur det knackar på dörren och Zack kommer in. Han har varit väldigt stöttande under min graviditet, även om han hade en två timmars lång diskussion när han först fick reda på att jag var gravid, att han hade sagt till mig att jag inte skulle bli gravid.

Men han är en riktigt bra vän! Och även om vi har legat mycket med varandra förr i tiden så kommer vi bara vara vänner.

"Hej tjockis, hur mår du?" Han flinar stort och jag bitchblickar honom.

"Jag mår finfint, men jag vill att han ska komma ut nuuuu!" Han skrattar till och skakar på huvudet.

"Han? Det är en tjej, jag lovar!" Pfft han tror.

"Nej, det är en kille!" Vi har diskuterat detta de senaste två månaderna.

"Du ska få se att det är en tjej, vilken stund som helst nu." Han nickar för sig själv och tittar menande på mig.

Plötsligt känner jag hur det värker till i hela magen och jag kan inte andas.

"Snabbare än du trodde, vi måste in till sjukhuset! NU!" Säger jag högt på grund av all smärta.

Han spärrar upp ögonen och kommer fram snabbt till mig. Han tar min väska och hjälper mig ut till bilen. Han ringer till Alec och de andra och de bestämmer att vi ska träffas på sjukhuset.

På vägen ut ur bilen när vi har kommit fram känner jag hur något blött plötsligt rinner ner för mitt ben.

Helvete, vattnet har gått.

"Skynda din jävel! Vattnet har gått!" Skriker jag av smärta och kramar om Zacks arm.

"Gumman jag vet att det gör ont men snälla, jag älskar min arm, förstör den inte." Jag orkar inte med hans skämt just nu.

"Håll käften, annars kommer inte din arm vara det ända jag förstör." Han tittar oroligt på mig och hjälper mig in till sjukhuset.

Där kommer det sjuksköterskor och hjälper mig till ett rum. De kopplar på mig på en massa maskiner och säger att jag är redo att föda direkt. Det för ont som in i helvete och jag är ganska säker på att jag gråter för fullt. Zack har nu lämnat och Izabella sitter jämte mig och håller i min hand.

Jag börja trycka och jag har aldrig i hela mitt liv haft såhär ont. Efter ungefär en halvtimme av slutande hör jag ett litet skrik. Och jag slappnar av. Hela min kropp gör fortfarande ont men det blir direkt automatiskt bättre när jag känner att något läggs på min bröstkorg.

Jag tittar ner på den lilla krabaten och börjar gråta av glädje. Och jämte mig sitter även Izabella och gråter.

"Grattis miss Garcia, ni har fått en frisk liten dotter!" Säger doktorn.

En dotter. Tänk att jag har haft en liten flicka i mig i nio månader. En liten flicka som har utvecklats inuti mig. En liten flicka som jag och Noah tillsammans har skapat.

Jag önskar att han vore här, men vi båda vet att det är bäst för oss båda om vi inte är med varandra.

Jag tittar ner på vår fina dotter. Hon har mitt bruna hår och min lilla näsa. Sen har hon Noahs läppar och ögonen har hon inte öppnat än så det är bara att vänta och se.

Jag kan inte fatta att jag har en dotter, hon är så himla fin. Det finaste jag någonsin sätt.

"Hej på dig, Harper Garcia."