One last touch

{Kapitel 27}

ALLISONS PERSPEKTIV

Det har gått två veckor sen jag kom hem igen och sen dagen då lille Sebastian föddes. Han är verkligen jättegullig. Han är så himlahimla fin. Just nu sitter jag i vardagsrummet och tittar på någon film medans Sebastian ligger i sin lilla spjälsäng och sover. Jag har fått äran att sitta barnvakt åt honom ikväll för att Izabella och Alec är på "dejtkväll" och de andra är ute på uppdrag.

Plötsligt ringer min mobil. Jag plockar fram den ur fickan och ser att det står 'dolt nummer'. Jag svarar och lägger mobilen vid örat.

"Hej, vem är det jag pratar med?"

"Hej, det är Sarah. Ehm, jag hittade din lapp och du behöver inte oroa dig, jag ska inte berätta för någon. Jag undrar bara... varför åkte du hem tidigare?" Jag sväljer hårt och tar ett djupt andetag.

"Min brors flickvän skulle föda och jag lovade att vara på förlossningen." ljög jag halvt.

"Okej, jag vet inte om du vill veta eller om du bryr dig men Noah är helt förstörd utan dig. Han tar hem en massa tjejer och sånt." Jag skakar huvudet för mig själv. Förvånad? Nej.

"Hälsa honom att jag mår bra och att han kan gå vidare med sitt liv, för honom kommer jag aldrig träffa igen. Vi kan hålla kontakten och träffas men du får verkligen verkligen inte berätta för någon annan än Dylan." Det blir tyst i luren ett tag innan jag hör hur Sarah suckar lite tyst.

"Du kan lita på mig, Dylan vet att vi håller kontakten och han kommer inte säga något till någon annan.  Men jag hör av mig någon gång så kanske vi kan träffas?" Jag ler för mig själv av tanken.

"Javisst, ring när som."

"Okej, hejdå!"

"Hejdå." Och efter det la vi på.

Jag tittar åt sidan för att se till så inte Sebastian har vaknat, vilket han inte har. Och plötsligt mår jag jätte illa, så jag ställer mig upp och springer till toan. Och det är knappt jag hinner dit innan jag spyr upp allt som finns i min magsäck.

Nejnejnejnejnej. Inte igen. Gud hoppas inte det är vad jag tror. Jag slänger mig snabbt mot handfatet och slänger upp skåpsluckan och drar ut allt som finns där inne medans jag med skakiga händer letar efter graviditetstestet.

Jag hittar det och sätter mig snabbt på toan innan jag kissar på den lilla stickan. Medans jag väntar går jag ut och tittar till Sebastian men han sover fortfarande som en liten ängel. Jag kommer tillbaka och testet visar.... positivt.

Helvetes jävlar fan asså. Jag har lyckats bli gravid. Igen. Och det värsta är... att det är Noahs barn. Vad har jag gjort för att förtjäna denna oturen?

Jag hör hur ytterdörren öppnas och hur Izabellas och Alecs glada röster fyller huset. Jag går snabbt till hallen med tårar rinnandes längst kinderna.

"Nämen gumman vad har hänt?" Är det första Alec frågar när han ser mig.

"J-jag l-lå-låg m-ed Noah p-på fyl-lan." Jag håller upp graviditetstestet och både Izabella och Alec spärrar upp sina ögon.

Alec kommer snabbt fram till mig och kramar mig hårt.

"Det kommer lösa sig gumman, oroa dig inte."